I flera år har FAR-ledamoten Ingrid Lindh i Östersund ställt kritiska frågor kring valen i FAR. De har handlat om kön, ålder och bostadsort. Numera är hon suppleant i valberedningen och hon återkommer med en kritisk debattartikel i detta nummer.

Det är svårt att inte ge henne rätt.

Balans har tidigare diskuterat föreningens oförmåga att med nuvarande valsystem få fram en kvinnlig representation som ens avlägset motsvarar kvinnornas andel av ledamotstalet.

Av drygt 800 ledamöter under 40 års ålder är 44 procent kvinnor. Om man tar alla ledamöter upp till 50 år (betydligt fler än hälften av det totala antalet) är 35 procent kvinnor. Det framgår knappast av valberedningens förslag:

De tre nya herrarna i styrelsen är i genomsnitt drygt 48 år. Allt annat lika är styrelsen (i dag drygt 49 år i snitt) alltså ännu lite äldre och lika mansdominerad (83 procent) efter mandatperiodens utgång. Detta trots löften på tidigare stämmor och trots anteckningar i valberedningens protokoll.

Det oplanerade fyllnadsvalet av ny vice ordförande efter Dan Brännström kunde tyckas ha öppnat en möjlighet till ett ”kvinnofönster” men det stängdes snabbt och effektivt av valordningen. Så länge de stora byråerna kan kvotera in utvalda påläggskalvar, och dessa definitionsmässigt tycks vara män, lär Ingrid Lindh få fortsätta att tala för döva öron.

Och hennes förslag att låta kretsarna ta över pekar på den svåra frågan: ledamotsförening eller branschförening?

Risken är bara att FAR ger dem som vill kvotera på ett annat sätt, med en ny lag i ryggen, ett rejält handtag.

Av Bengt Holmquist

Chefredaktör