Alla skattemyndigheter i landet har en skattebrottsenhet. Dessa enheter inrättades 1998, samma år som Ekobrottsmyndigheten. Avsikten med skattebrottsenheterna var att få mer effektiva skattebrottsutredningar. Med viss rätt antogs det att personal på skattemyndigheter har en hög kompetens på skatteområdet.

För att skattebrottsenheternas medarbetare också ska vara kompetenta att genomföra brottsutredningar har de fått tre månaders utbildning på Polishögskolan och tre månaders praktik på Ekobrottsmyndigheten.

I dag finns det cirka 170 skattebrottsutredare i Sverige och fler utbildas. När verksamheten startade 1998 dimensionerades enheterna utifrån att skattemyndigheten varje år gjorde ungefär 2000 anmälningar om skattebrott i hela riket. Till det skulle 200 utredare behövas. I dag gör skattemyndigheten cirka 3000 anmälningar per år.

Inte part för skattemyndigheten

Viktigt att notera är att skattebrottsenheten inte gör några utredningar på uppdrag av skattemyndigheten trots att enheten ingår i denna myndighet.

Och skattebrottsenheten är inte part för skattemyndigheten i skatteprocessen. Enheten är avskild från skattemyndighetens övriga verksamhet.

Uppdragen kommer alltid från en åklagarmyndighet där det finns en åklagare som leder förundersökningen. När det gäller mål inom Ekobrottsmyndighetens operativa verksamhetsområde (Stockholms, Gotlands, Västra Götalands, Hallands, Skåne och Blekinge län) är det vanligen denna myndighet som är åklagarmyndighet. Ekobrottsmyndigheten har cirka 80 åklagare med 185 poliser och 35 ekonomer till sin hjälp.

Skattebrottsenheterna är inte heller till för att ta emot anmälningar. Bakom deras uppdrag ligger främst anmälningar som skattemyndigheter gör efter fiskala granskningar. Men de kan också bygga på anmälningar som konkursförvaltare (ofta), revisorer (sällan) och kronofogdemyndigheter med flera lämnat till polisen, Ekobrottsmyndigheten och andra åklagarmyndigheter, eller ärenden som de sistnämnda själva initierat.

Brotten som skattemyndigheterna anmäler

Skattemyndigheterna är skyldiga att anmäla om det finns ”anledning att anta” (en mycket låg misstankegrad) att ett brott förövats. De brott som ska anmälas är skattebrott, skatteförseelse, grovt skattebrott, vårdslös skatteuppgift, skatteavdragsbrott, skatteredovisningsbrott, vårdslös skatteredovisning, försvårande av skattekontroll, bokföringsbrott, bestickning, brott mot låneförbudet i aktiebolagslagen, brott reglerna om flyttningsanmälan enligt folkbokföringslagen, överträdelse av näringsförbud m.m. samt brott mot konkurslagens förbud mot att driva näringsverksamhet under konkurs.

För de vanliga skattebrotten finns vissa nedre beloppsgränser – med början på ett prisbasbelopp.

Även poliser utreder

Åklagarna måste inte anlita skattebrottsenheterna som utredare av misstänkta skattebrott. Poliser används också.

Skattebrottsenheternas utredningar är inte begränsade till den typ av brott som skattemyndigheterna anmäler. En utredning kan ha sin grund i exempelvis bokföringsbrott men kan även komma att omfatta andra brott som till exempel oredlighet och mannamån mot borgenärer.

Så går det till

Gången i ett ärende hos skattebrottsenheten är att åklagaren lämnar ett ärende till enhetens chef som sedan fördelar akten på någon av skattebrottsutredarna. Olika handlingar och data samlas in. Ren spaningsverksamhet kan förekomma. Vittnen hörs, vanligen i skattebrottsenhetens egna lokaler. Ofta finns det en godkänd eller auktoriserad revisor bland vittnena. Skatterevisorn kallas in som vittne eller sakkunnig. Det finns ingen skyldighet för de hörda att yttra sig vid förhören. De kan vänta till en eventuell huvudförhandling. Den misstänkte brukar höras sist och upplyses som vanligt enligt rättegångsbalken om sin rätt till försvarare.

Hela tiden pågår en dialog med åklagaren innan skattebrottsenhetens arbete med ett misstänkt brott avslutas med att ett förundersökningsprotokoll överlämnas till åklagaren (om inte utredningen av någon anledning läggs ner). Vid skattebrottsenheten i Göteborg är det ungefär 50 procent av utredningsuppdragen som leder till ett förundersökningsprotokoll. Av de fall som går vidare till domstol ogillas åtalen i 13 procent av fallen, enligt den senaste statistiken.

Skattebrottsenheternas verksamhet regleras i lag (1997:1024) om skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar.

Av Inge Wennberg