Noteringar: FAR vill göra det straffbart att ljuga för revisorn

FAR har lämnat två förslag som skulle göra det tydligare vem som ansvarar för ett företags redovisning. Förslagen har riktats till Justitiedepartementet (straffsanktioner i ABL) och Bokföringsnämnden (en ny underskriftsmening). FARs ordförande kommenterar breven härintill.

Hemställan om ändring i 10 kap. 7 § aktiebolagslagen och motsvarande bestämmelser i andra associationsrättsliga lagar, m.m.

1. FAR hemställer om att aktiebolagslagen och annan tillämplig associationsrättslig lagstiftning skyndsamt ändras så att en straffsanktion kopplas till de bestämmelser som innebär plikt för styrelsen och verkställande direktören i aktiebolag och andra revisionspliktiga företag att ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser nödvändig samt att lämna de upplysningar och det biträde som revisorn begär.

2. FAR hemställer vidare om att bestämmelserna om tillhandahållande av upplysningar till revisorn utvidgas till att avse inte bara de upplysningar som revisorn begär, utan också sådan information som kan antas ha betydelse för revisionen.

Motivering

Enligt 10 kap. 7 § aktiebolagslagen (ABL) skall styrelsen och den verkställande direktören ge revisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning revisorn anser vara nödvändig. De skall enligt samma lagrum vidare lämna revisorn de upplysningar och det biträde som han eller hon begär. Motsvarande bestämmelser finns bl.a. också i 4 kap. 10 § stiftelselagen (1994:1220) och 8 § revisionslagen (1999: 1079). Bestämmelserna är av fundamental betydelse för att revisorn skall kunna genomföra sitt uppdrag i enlighet med lag och god revisionssed.

Även om det inte framgår direkt av lagtexten att upplysningarna till revisorn skall vara sanningsenliga får det självfallet förutsättas att så är fallet. Någon sanktion mot de styrelseledamöter eller den verkställande direktör som lämnar revisorn medvetet felaktiga eller vilseledande upplysningar föreskrivs emellertid inte i ABL eller andra tillämpliga lagar. Enligt FARs mening är detta en brist. ABL och andra tillämpliga lagar bör därför kompletteras med en bestämmelse som straffsanktionerar upplysningsplikten gentemot revisorn. Enligt FARs mening bör sanktionen bestämmas så att den står i rimlig proportion till övriga straffsanktioner i ABL. FAR har dock noterat att synen på åsidosättande av bokföringsregler har blivit strängare på senare tid (jfr ds 2002:57 Bokföringsbrott och brott mot borgenärer). Den av FAR nu föreslagna åtgärden är i första hand ägnad att förtydliga informationsansvaret hos producenter av finansiell information. Den kan också i tillämpliga situationer ses som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet.

FAR anser vidare att upplysningsplikten gentemot revisorn bör utvidgas till att avse inte bara de upplysningar revisorn begär, utan också sådan information som kan antas ha betydelse för revisionen. En sådan upplysningsplikt är väsentlig bl.a. för att ge revisorn en möjlighet att kontrollera efterlevnaden av de utökade informationskrav som följer av internationella redovisningsnormer (International Accounting Standards (IAS)/International Financial Reporting Standards (IFRS)). Genom EU-förordning kommer IAS/IFRS att bli obligatoriska för noterade bolag fr.o.m. 2005. En stor del av de internationella redovisningsnormerna införs dock redan nu successivt genom att de noterade bolagen åtagit sig att följa Redovisningsrådets rekommendationer. De senare är till stora delar översättningar av IAS och merparten av rekommendationerna har redan trätt i kraft eller träder i kraft under 2003.

Normerna för hur revisionsarbete skall bedrivas (god revisionssed) kommer att ändras med avseende på räkenskapsår som inleds efter utgången av 2003. Detta görs genom att Revisionsstandard i Sverige (RS) införs genom FARs försorg. RS är en översättning av det internationella ramverket för god revisionssed (International Standards on Auditing, dvs. revisionsrekommendationer utgivna av IFAC, International Federation of Accountants) med de tillägg och ändringar som betingas av svensk lag och praxis. En upplysningsskyldighet av nu föreslagen art är enligt FARs mening av stor vikt för att medverka till att revisorn får erforderligt underlag för sitt beslut om hur revisionsberättelsen skall utformas.

En sådan utvidgad upplysningsplikt torde dock kräva ett visst utredningsarbete både vad gäller upplysningspliktens innehåll och den sanktion som bör följa på underlåtenhet att efterleva denna. FAR föreslår därför att lagändringen görs i två steg. Sålunda bör den del av lagändringen som avser sanktioner vid förvägrade eller oriktiga upplysningar till revisorn göras skyndsamt medan den del av lagändringen som avser en vidgad upplysningsplikt anstå till dess att frågan hunnit utredas och övervägas ytterligare. En sådan utrednings- och lagändringsprocess bör initieras redan nu.

Sammanfattningsvis anser FAR att en lagändring enligt ovan:

• Är viktig för intressenternas förtroende för företagens finansiella information

• Förtydligar informationsansvaret hos producenter av finansiell information

• Ger revisorn bättre möjlighet att fullfölja sin lagstadgade granskningsuppgift

• Kan ses som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet

Lagändringen torde inte innebära några ökade kostnader för företagen.

FAR är självfallet beredd att lämna departementet de kompletterande upplysningar som denna hemställan må föranleda.

Förslag om normgivning för att förtydliga den bokföringsskyldigas ansvar för årsredovisningen

FAR föreslår att Bokföringsnämnden genom normgivning på redovisningsområdet förtydligar ansvaret för den som avger en årsredovisning.