I väntan på att årsredovisningar för 2002 skall publiceras innehåller denna krönika en beskrivning av ett antal redovisningsskandaler och redovisningstricks i USA hämtade från en nyligen utgiven bok. Det ord som används som beteckning för dessa är shenanigans, ett ord som i varje fall inte finns i mina uppslagsböcker. Författaren, Howard Schilit, leder ett företag som granskar årsredovisningar och säljer analyser. Företaget är oberoende av de stora finanshusen, det vill säga är ett av den typ av oberoende analysföretag som de amerikanska myndigheterna efterlyser.

Det som gör boken intressant är redogörelserna för de många exemplen på bedrägerier. Här finns en provkarta för olika sätt att fuska som framstår som helt osannolika för en naiv svensk. Dock skulle jag kunna tänka mig att om Schilit granskat Sverige hade han nog nickat inför Reefats skapelse liksom inför Prosolvia och sagt: Se där, mina råd är tillämpliga i alla länder. För Schilit beskriver inte bara, han ger också råd för hur man kan upptäcka tveksam eller felaktig redovisning.

De ”shenanigans” som Schilit behandlar delas in i sju grupper:

  1. För tidig redovisning av intäkter

  2. Redovisning av påhittade intäkter

  3. Uppblåsning av vinsten med engångsintäkter

  4. Felperiodisering av utgifter

  5. Felaktig redovisning av skulder

  6. Senareläggning av intäkter samt

  7. Avsättning för framtida utgifter.

Av de här sju känner de flesta av oss till åtminstone två, punkterna

3 och 7 ovan. Tricket med engångsintäkter är väl känt. Det tillämpas på olika sätt. Enklast genom att minska rörelsens kostnader med vinster från försäljning av aktier eller anläggningar. Alternativt genom att kostnader som normalt skulle belasta resultatet kvittas mot olika typer av intäkter. Vanligt är också avsättningar för framtida utgifter, ibland betecknat som ”big bath”. Sådana avsättningar förekommer dels i samband med företagsförvärv, dels i samband med beslut om omstruktureringar. Den misstanke som finns är att avsättningarna medför att kostnader som normalt skulle ha belastat kommande års resultat tidigareläggs.

Intäktsredovisning

Det problemområde som Schilit anser förtjänar störst uppmärksamhet är dock ett annat, nämligen intäktsredovisning. Han ger exempel på många varianter av felaktiga principer, till exempel att redovisa en försäljning trots att kunden har returrätt, att försäljningen sker till närstående till uppblåsta priser eller att det finns dolda sidoavtal som väsentligt ändrar de normala försäljningsvillkoren.

En klassiker inom det här området är Sunbeam, en tillverkare av bland annat grillar och annan utrustning för utomhusbruk. I november 1996 insåg ledningen för företaget att försäljningsprognoserna inte skulle uppfyllas. De inledde då en kampanj där återförsäljarna erbjöds köpa in produkter för den kommande säsongen till mycket förmånliga priser. Dessutom åtog sig Sunbeam att lagerhålla produkterna fram till våren och krävde inte betalning förrän vid leverans.

Inte oväntat kunde Sunbeam redovisa ett kanonresultat för 1996. Under 1997 började dock redovisningen ifrågasättas och SEC inledde en granskning i slutet av året varvid aktiekursen föll dramatiskt. Den här typen av transaktioner, som för övrigt brukar kallas ”bill-and-hold” är alltså inte tillåtna. Det kan tilläggas att revisor i företaget var Andersen. Revisorerna hade tydligen ifrågasatt redovisningen men ändå beslutat att acceptera den med den klassiska motiveringen att beloppen inte var väsentliga.

Ett annat aktuellt och mycket omskrivet exempel är Cendant, ett företag som bland annat sålde medlemskap i olika klubbar. Ett av exemplen på en felaktig intäktsredovisning var att kunderna ibland betalade för flera år i förskott. Trots det redovisades hela intäkten på en gång, det vill säga utan att beakta att medlemskapet var förenat med vissa kostnader för klubben. Inte heller gjorde Cendant någon avsättning för den rätt som kunderna hade att avbryta medlemskapet. Något som kom fram när bubblan sprack var att de här felaktigheterna påbörjats redan 1983. Problemet för Cendant, som i de flesta bedrägerier, är att för att kunna redovisa stigande vinster så måste manipulationerna hela tiden öka i storlek. För att dölja de felaktigheter som begåtts tillgrep Cendant en annan ploj, nämligen avsättningar till reserver för omstrukturering i samband med förvärv. Under 90-talet gjorde Cendant rader av förvärv och vid varje nytt företagsköp lade man upp reserver; reserver som sedan användes för bortskrivningar av övervärderade tillgångar. Även här tvingades man hela tiden öka insatserna, något som fungerade ända till 1997 då man gjorde misstaget att gå samman med ett lika stort företag. I samband med en due diligence upptäcktes falsarierna.

Hur analyserar man företag?

När skall man misstänka att allt inte står rätt till med redovisningen? Schilit påstår att han vid flera tillfällen ifrågasatt redovisningen i företag som sedermera gått i konkurs. Ofta handlar det om åtgärder som är förhållandevis enkla; till exempel att exkludera realisationsvinster från rörelseresultatet för att få en bild av den verkliga utvecklingen av rörelsen. (Parentetiskt kan nämnas att IBM tydligen regelmässigt reducerat rörelsens kostnader med vinster från aktieförsäljningar, något som ledde till skarp kritik från SEC i förra året.) En noggrann läsning av noterna och de detaljerade rapporter som amerikanska företag måste sända in till SEC kan också vara avslöjande. Andra ”tips” är att vara särskilt uppmärksam när företag visar en snabb tillväxt, när lager eller kundfordringarna ökar snabbare än försäljningen eller när de immateriella tillgångarna växer. En stor röd flagga hissas också för de företag som gör många förvärv.

En metod som Schilit rekommenderar, och som återfinns i många läroböcker i företagsanalys, är att ställa upp resultat- och balansräkningar för 3–5 år där alla poster uttrycks i procent av intäkter respektive balansomslutning. En sådan uppställning underlättar jämförelser och lyfter fram avvikelser som kräver förklaringar.

Schilit anser också att kassaflödesanalysen är viktig. Bland annat pekar han på den varningssignal som utgörs av otillräckliga kommentarer om varför kassaflödet från rörelsen avviker från resultatet. Min erfarenhet är att om man skulle ta den här signalen på allvar så skulle det finnas skäl att känna oro för flertalet svenska företag!

Sammanfattning

Sammanfattningsvis tycker jag att Schilits bok är intressant. Det är lärorikt att få en genomgång av amerikanska problem. Det som är fascinerande är att så många företag fällts och att man får reda på vilka oegentligheter som ligger bakom. Sen skall man naturligtvis akta sig för att dra paralleller till den svenska verkligheten. Trots att man ibland talar om girighet och dåligt omdöme bland svenska företagsledare väger det ändå lätt mot den medvetna plundring av aktieägare som man kan läsa om i boken och som verkar vanligare i USA, senast naturligtvis dokumenterat i Enron och WorldCom.

Redaktör: Rolf Rundfelt (e-post: rolf.rundfelt@kpmg.se)

Financial shenanigans av Howard Schilit, 2nd ed. McGraw-Hill 2002. 296 sid. Pris ca $28.