Tillsynen över revisorer flyttas inte till Finansinspektionen utan stannar hos Revisorsnämnden. Det föreslår inspektionens generaldirektör Ingrid Bonde i sin utredning om Finansinspektionens framtida roll.

I somras fick Ingrid Bonde, då överdirektör vid Riksgäldskontoret, regeringens uppdrag att se över Finansinspektionens roll och resursbehov. I uppdraget ingick bland mycket annat att överväga om inspektionen borde få en roll vid tillsynen över revisorer i noterade bolag.

Nu är utredningen klar – och Ingrid Bonde är sedan årsskiftet generaldirektör i Finansinspektionen. Hennes svar på frågan om revisorstillsynen är att den inte bör tas över av Finansinspektionen.

Skulle det ge något mervärde?

– Vi har i utredningen funderat mycket på vad som är en tillsynsmyndighets roll, säger Ingrid Bonde. I dag sköts tillsynen över revisorer av en annan myndighet, Revisorsnämnden. Frågan för oss blev: vad skulle det tillföra att flytta tillsynen till Finansinspektionen? Skulle det ge något mervärde? Finansinspektionens uppgift är primärt att övervaka finansiella företag och verka för finansiell stabilitet och fungerande finansiella marknader. Det är inte givet att en tillsynsmyndighet för finansiella bolag måste ta hand om tillsynen över revisorerna. Och vi kunde inte se något oerhört mervärde i att flytta på tillsynen.

Nya direktiv?

Men är sista ordet sagt? Utredningen konstaterar att det finns en EU-diskussion om mer enhetliga regelverk och tillsynssystem för revisorer – men att en eventuell mer långtgående samordning tycks ligga längre fram i tiden. En redovisning av EUs fortsatta planer på området väntas bli publicerad i april.

Kan detta komma att kullkasta utredningens inställning i fråga om tillsynen över revisorer?

– Det hoppas jag inte, säger Ingrid Bonde. Jag hoppas att vi har tänkt tillräckligt långt. Tillsyn över revisorer är inte vår huvuduppgift – det torde även i fortsättningen vara vår grundsyn. Det är inte otänkbart att EU kommer med direktiv på revisorsområdet i samma anda som många andra direktiv – där man ställer krav på en s.k. behörig nationell myndighet. Men den myndigheten kan ju vara Revisorsnämnden.

Utredningen konstaterar i alla fall att det i revisorsfrågor finns en ökad aktivitet mot mera samordning och harmonisering som dock inte kommit lika långt som inom andra områden.

Något EU-direktivförslag om tillsyn över revisorer finns ännu inte.

Olämplig uppdelning

Utredningen konstaterar att de flesta revisorer i noterade bolag så gott som alltid också har andra uppdrag, t.ex. i fonder, stiftelser och onoterade bolag. Om revisorstillsynen avseende uppdrag i noterade bolag överfördes till Finansinspektionen skulle Revisorsnämnden ändå svara för en väsentlig del av tillsynen. En sådan uppdelning skulle vara olämplig och bör alltså inte komma i fråga.

Till saken hör också att Finansinspektionen är storkonsument av revisionstjänster. Godkända och auktoriserade revisorer anlitas i stor utsträckning för olika granskningsinsatser. Detta kan bli svårt att förena med tillsyn och disciplinär verksamhet över samma revisorer.

Skyldighet att rapportera

Men utredningen anser att Finansinspektionen ska få samma underrättelseskyldighet för revisorers verksamhet som skattemyndigheterna och Riksskatteverket har i dag. Finansinspektionen ska alltså underrätta Revisorsnämnden när man i fråga om revisorer ser någon omständighet som kan vara av betydelse för nämndens verksamhet.

Inget generellt redovisningsansvar

I utredningsuppdraget ingick också att ge förslag till hur Sverige bör organisera tillsynen över efterlevnaden av de internationella redovisningsstandarderna IAS. Svenska börsbolag måste tillämpa dessa regler från år 2005. Här har utredningen en inställning som liknar den man har i frågan om tillsyn över revisorer.

Med att vara s.k. behörig myndighet på redovisningsområdet följer ett generellt tillsynsansvar över alla noterade företag.

– Det är inte givet att Finansinspektionen har kompetensen inom allmän redovisning. Bokföringsnämnden är en myndighet som bildats för att ha den expertisen. Skapar det något ökat mervärde att vi tar över ett arbete som bygger på kompetens som redan finns hos BFN? Däremot får BFN en helt annan roll i framtiden. Nämnden har för små resurser.

I utredningen talar vi om att utveckla Bokföringsnämnden eller att utveckla en helt ny redovisningsmyndighet – vilket kanske mest är en semantisk fråga. Men den bästa prioriteringen får vi om vi på Finansinspektionen har ansvar och kompetens för särskilda föreskrifter och regler för finansiella företag medan kompetensen inom allmän redovisning utvecklas där den redan finns.

Delegering till Redovisningsrådet

Eftersom Finansinspektionen inte föreslås ha ett eget generellt ansvar på redovisningsområdet har utredningen inte heller tagit ställning till om Redovisningsrådet, som inte är någon myndighet, kan utnyttjas som delegeringsorgan.

– Men vi säger att om vi på Finansinspektionen hade haft ett generellt ansvar för redovisningen så hade vi sett positivt på att delegera redovisningsfrågor till Redovisningsrådet, säger Ingrid Bonde. Det finns ju i dag ett samarbete mellan Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet.

Inget utrymme för direkt självreglering

En viktig fråga för utredningen har varit frågan om självregleringens framtid på värdepappersmarknaden.

– Självregleringen på värdepappersmarknaden har varit en tradition i Sverige, säger Ingrid Bonde. Men på de områden där EU lägger sina direktiv finns det inte längre något utrymme för självreglering. En behörig myndighet tar över ansvaret. Men i utredningen tycker vi att det inom den svenska självregleringen finns en hel del kompetens som är värd att användas. Vi förespråkar delegering till självregleringsorgan där sådan är möjlig – för att ta vara på den kompetens som är uppbyggd. En av de pedagogiska uppgifter vi tog på oss i utredningen var att beskriva hur ansvarsförhållandena ser ut i dag och se hur de olika organen hänger ihop. Vem gör vad? I dialogen med olika parter har jag nog upplevt att det inte är tydligt för alla och envar. Knappt ens för parterna själva ibland.

Har försökt se framåt

Utredningen om Finansinspektionens roll och resursbehov ligger fjärran från den gamla schablonbilden av dammig statlig utredning. Den har arbetat med ett material som hela tiden varit och är i rörelse – med ständigt nya EU-direktiv eller förslag till sådana, nya lagar och lagförslag, debatter om redovisningsskandaler och corporate governance etc. Utredningen är väl uppdaterad – inte ens lagförslag på vilka bläcket knappt hunnit torka har lämnats obeaktade. Utredningen präglas av effektivitet. Men vad kan man vänta sig av en generaldirektör som tidigare varit ställföreträdande riksgäldsdirektör och dessförinnan finanschef på flygbolaget SAS? Och som haft en rad större styrelseuppdrag (t.ex. i VPC, SJ, PPM och Luftfartsverket).

– När jag fick utredningsuppdraget i somras var jag allvarligt talat osäker på om vi inte var lite för sent ute, säger Ingrid Bonde. Men tidpunkten för den här genomlysningen visade sig nästan optimal. Tidigare var konturerna alltför otydliga. Jag har också oroat mig för att det vi skulle föreslå skulle vara gammalt redan samma dag som det presenterades. Men i utredningen har vi i alla fall försökt att också lyfta blicken framåt och förbi det som händer alldeles runt hörnet. Vi har haft ambitionen att se framåt mot åtminstone 2005 och 2006. Vi får väl se om ett år eller så. EU har för värdepappersmarknaden en plan på 31 punkter och hittills har man betat av de första 10–15. Mycket kan förändras. Men grunden ligger sannolikt kvar.

Nya riskmönster

Klart är att den finansiella regleringen och tillsynen står inför stora uppgifter och utmaningar. Riskbilden på de finansiella marknaderna förändras ständigt.

– Allt går fortare och blir mer komplext, säger Ingrid Bonde. Det gör att riskmönstren ändras snabbt. Vi har globala marknader, stora volymer, nya produkter. Många fler människor sparar i värdepapper. Många sparar till sina pensioner i olika former. Det ökade antalet berörda ger också en ökad kraft i dessa gruppers agerande. Det har vi sett bland annat i förtroendedebatten. Och sannolikheten för att riskmönstret ser annorlunda ut i morgon är väldigt stor.

Av Inge Wennberg