Jan-olof lindberg på Öhrlings PricewaterhouseCoopers i Gävle är revisor i Sveriges största medlemsorganisation. Mer än sju av tio svenskar är med i Svenska kyrkan.
Kyrkan är sedan skilsmässan från staten år 2000 en helt ny juridisk person: ett registrerat trossamfund.
Och alla dess organisatoriska delar, dvs. stiften, samfälligheterna och församlingarna – som alla i princip är självstyrande – är självständiga rättssubjekt med egna organisationsnummer. Registrering av ett trossamfund ger dels namnskydd, dels möjlighet att efter beslut av regeringen få statens hjälp med att ta in avgifter från medlemmarna.
Förutom Svenska kyrkan får sju andra trossamfund hjälp med att via skattsedeln ta in avgifter: Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan, Romersk-katolska kyrkan, Svenska Allians-missionen, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet.
Storkund i revisionsbranschen
Enligt kyrkoordningen måste Svenska kyrkans alla ekonomiska enheter ha minst en godkänd eller auktoriserad revisor. I stiften krävs auktoriserad revisor.
Det finns tretton stift och drygt 900 ekonomiska enheter bestående av församlingar och samfälligheter av församlingar.
Så Svenska kyrkan är en stor uppdragsgivare åt revisionsbranschen. I genomsnitt har var fjärde kvalificerad revisor uppdrag i Svenska kyrkan.
Auktoriserad revisor Jan-Olof Lindberg i Gävle är en av dem.
– Efter skilsmässan mellan kyrka och stat är detta ett helt nytt uppdrag med helt nya förutsättningar, säger han.
Han är revisor på Svenska kyrkans nationella nivå (alltså inte stifts- eller församlingsnivå). Han är vald av kyrkomötet på fyra år och ingår i ett revisorskollegium på sju personer. För den nationella nivån har kyrkoordningen inget krav på kvalificerad revisor. Men man har valt att ha en auktoriserad revisor och sex förtroendevalda revisorer.
Likheter med kommunerna
Modellen med förtroendevalda revisorer påminner om den som finns i kommunerna och det är ingen tillfällighet. Mycket av det som gäller för den kyrkliga revisionen är kopierat från den kommunala ordningen. Beträffande hur revisionen ska gå till hänvisar kyrkoordningen till att ”föreskrifter om revision finns i lag” och därmed aves bl.a. revisionslagen. Men utöver detta finns ett tillägg: ”Revisorerna skall emellertid också granska om verksamheten skötts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om den interna kontrollen är tillräcklig.” Den bestämmelsen fanns i den gamla kyrkolagen och gällde då kyrkans lokala och regionala nivåer. Men regeln var i sin tur hämtad från kommunallagen.
Olika bevakningsområden
De sju revisorerna på Svenska kyrkans nationella nivå har en stor organisation att revidera. De har delvis delat upp arbetet på olika bevakningsområden.
Jan-Olof Lindberg på Öhrlings PricewaterhouseCoopers och de 4–5 medarbetarna i hans revisionsteam sköter i första hand redovisningsrevisionen och den lagstadgade förvaltningsrevisionen medan de förtroendevalda revisorerna granskar olika områden inom den s.k. verksamhetsrevisionen. De granskar bl.a. förvaltningen utifrån de mål som olika nämnder och styrelser fått kyrkomötets uppdrag att nå fram till.
– Vårt granskningsarbete är i stora stycken upplagt som i ett vanligt företag, berättar Jan-Olof Lindberg. Vi granskar den interna kontrollen och den löpande redovisningen. Vi har flera möten med de förtroendevalda revisorerna, bl.a. på sommaren för att besluta om revisionsplanen och senare när vi går igenom höstens aktiviteter. Vi möter de förtroendevalda vid bokslutsgranskningen och sedan vid slutrevisionen i mars/april.
Alla revisorerna har samma ansvar och skriver gemensamt under revisionsberättelsen till kyrkomötet. Man utgår från den mall för revisionsberättelser i registrerade trossamfund som finns i FARs Samlingsvolym.
Revisionssed under utveckling
– När det gäller revisionen av Svenska kyrkan ger varken lagstiftning eller förarbeten någon vidare hjälp, säger Jan-Olof Lindberg. Vi har revisionslagen i botten. Den goda revisionsseden på det här området är än så länge bara under utveckling. Men i stora drag får man nog säga att revisionen i tillämpliga delar har samma utgångspunkter som i det privata näringslivet. Vi har vägledning från redovisningslagstiftningen, från FAR, från bokföringsnämndens uttalanden om ideella föreningar och registrerade trossamfund. Företrädare för Svenska kyrkan på nationell nivå har en löpande dialog med bokföringsnämnden.
Men också inom kyrkan själv pågår ett arbete med den goda redovisningsseden. Kyrkostyrelsen, som är det högsta beslutande organet mellan de årliga kyrkomötena, har rätt att tycka till och ge uttryck för vad god redovisningssed inom kyrkan ska vara.
Det finns också en Svenska kyrkans Redovisningskommitté, KRED, med uppgift att tolka och informera om tillämpningen av god redovisningssed inom Svenska kyrkan. KRED samarbetar med olika normbildare. Till sin hjälp har man en referensgrupp med företrädare för församlingar, samfälligheter och stift. KRED har gett ut skrifter om årsredovisning och verksamhetsuppföljning och om ekonomisk flerårsöversikt i förvaltningsberättelsen.
KRED har också skrivit om den vid skilsmässan från staten intressanta frågan om att hantera ingående bokfört värde 2000-01-01 för prästgårdar, församlingskyrkors fastigheter och församlingskyrkors fastighetsfonder.
Det är inte lätt att säga vad en kyrka kan vara värd.
– I och med att vi fått en ny juridisk person har vi också fått en ny skattelagstiftning, säger Jan-Olof Lindberg. På det området har vi fortfarande många öppna frågor, t.ex. momsen på transaktioner mellan församlingar, vad som är skattepliktig näringsverksamhet m.m.
Fattiga och rika
Inte helt solklara i revisionssammanhang på kyrkans nationella nivå är de nationella styrorganens, t.ex. kyrkostyrelsens, olika roller och ansvar. Och ett stort nytt inslag att granska i organisationen på nationell nivå är kyrkofonden.
Kyrkofonden på 3,2 miljarder kronor överlämnades till kyrkan från staten vid relationsförändringen år 2000. Pengarna utgörs bl.a. av fonderade medlemsavgifter. Fonden ingår i det kyrkliga utjämningssystemet där rika församlingar ger bidrag till fattiga. Fonden betalar också delar av verksamheten i stiften och på Svenska kyrkans nationella nivå.
Svenska kyrkans nationella nivå är ett omfattande ”revisorspastorat”. Där ingår bl.a. också Svenska kyrkans mission, Lutherhjälpen, Svenska kyrkan i utlandet och Kyrkolivets utveckling, ett kulturråd, ett forskningsråd, ett samiskt råd och EFS Utland. Där finns dotterbolagen Svenska Kyrkans Utbildnings AB och Svenska Kyrkans Förvaltnings AB och några intressebolag, bl.a. Verbum. På nationell nivå förvaltas också över 300 stiftelser.
Ingen konsoliderad koncern
Kostnadsmassan på nationell nivå ligger på 1,8 miljarder kronor – i en verksamhet där pengarna är medlet och inte målet. Alla vet också att Svenska kyrkan är ganska rik. Men exakt hur rik vet nog ingen. De stora förmögenheterna finns inte på nationell nivå utan ute i stiften och församlingarna samt i de s.k. prästlönetillgångarna. Man konsoliderar inte ”Koncernen Svenska kyrkan” i årsredovisningen. Och som sagt – vad kan en kyrka vara värd? I årsredovisningen på nationell nivå nämns stift och församlingar endast i en beskrivning av den samlade Svenska kyrkan.
Många frågor utan svar i praxis
– Det har varit mycket stimulerande att uppleva förändringsprocessen i kyrkan, säger Jan-Olof Lindberg. Jag har varit med från förberedelserna på nittiotalet till förverkligandet av den nya juridiska personen. Förändringen har lett till många intressanta frågor utan givna svar i praxis. Det har varit både svårt och stimulerande att finna en bra redovisning och att kunna ge råd i dessa sammanhang. Kyrkan är en stor mångfacetterad verksamhet med många människor inblandade, inte bara i Sverige utan även utomlands med bl.a. många biståndsprojekt.
Möte med styrelsen
Minst en gång om året träffar Jan-Olof Lindberg ärkebiskopen tillsammans med de förtroendevalda revisorerna. K-G Hammar är ju ordförande i kyrkostyrelsen. Och precis som i storföretagen är revisorn med på minst ett styrelsemöte om året för att berätta om sina iakttagelser från granskningen.
Hur viktigt är det att den ekonomiska rapporteringen ger medlemmarna god insyn?
– Kyrkan har inte samma regelverk som företagen när det gäller informationsgivning men behovet av genomlysning är stort, säger Jan-Olof Lindberg. Medlemmarna har rätt till insyn, de betalar ju kyrkoavgift.
Jan-Olof Lindberg blev revisor i nationella kyrkliga sammanhang 1992 då han började i de rikskyrkliga stiftelserna Svenska kyrkans mission och Luther-hjälpen. Sedan dess har uppdraget successivt utvidgats.
Av Inge Wenberg