I slutet av 2001 bestämde SEC sig för att göra en särskild granskning av årsredovisningar avseende 2001 för de 500 största amerikanska företagen. Syftet var att särskilt granska avsnitt som bedöms kritiska när det gäller att förstå ett företags resultat och ställning. Baserat på iakttagelserna skickade SEC ut brev med kommentarer till 350 av företagen. Avsikten är att följa upp kommentarerna i kommande redovisningar.

SEC:s granskning är intressant inte minst mot bakgrund av beslutet att tillsätta en Panel för övervakning av svenska börsnoterade företag. Den granskning som SEC genomfört verkar vara lik den som kommer att tillämpas i Sverige. Den utgår alltså från en genomläsning som sen följs upp av brev med frågor och kommentarer. De områden som särskilt kommenterats är i huvudsak desamma som man kan förvänta sig ger upphov till frågor också i Sverige, nämligen:

Ledningens kommentarer till den ekonomiska utvecklingen (MD&A)

Flest kommentarer gällde brister i ledningens analys av siffermaterialet i redovisningen. Vad SEC särskilt kritiserar är att ledningen ofta bara upprepar siffror som står i resultat- och balansräkningar eller ger kommentarer som inte tillför något av värde; t.ex. att en viss beloppsförändring motsvarar si eller så många procent. SEC framförde också önskemål om mer information rörande förekomsten av trender och osäkerhet liksom om områden som likviditet, kassaflöden och tillgång till finansiella resurser.

Viktigare redovisningsprinciper

Amerikanska företag skall kommentera sina viktigare redovisningsprinciper och redogöra för de principer där graden av subjektivitet är särskilt stor liksom de som är särskilt känsliga för externa faktorer. Det som SEC efterlyste var bättre kommentarer bland annat med avseende på principerna för:

  • intäktsredovisning

  • avsättningar för omstrukturering

  • av- och nedskrivningar

  • uppskjuten skatt samt

  • personaloptioner.

Tilläggsinformation

I USA, liksom i Sverige, är det vanligt att företag redovisar resultatbegrepp som avviker från de som framgår av resultaträkningen. SEC uppmanar flera av dessa att ge dessa resultatsiffror mindre utrymme och att i högre grad kommentera de officiella siffrorna. I sammanhanget åberopas den lag som Sarbanes-Oxley står bakom enligt vilken företag är skyldiga att

  • ge nyckeltal baserade på den officiella redovisningen med minst lika stor vikt som andra, icke-officiella mått

  • ge skälen till varför ledningen anser att andra mått kan ha ett värde samt

  • beskriva på vilket sätt ledningen använder de andra måtten.

Intäktsredovisning

Intäktsredovisningen är fortsatt ett område där beskrivningen av vad som gäller ofta är ofullständig.

Omstrukturering

Här handlar det om brister i informationen om varför avsättningar görs och hur avsättningarna använts. Upplysningar skall lämnas om de omständigheter som lett fram till en avsättning och att ge en utförlig beskrivning av alla enskilda delar av omstruktureringen liksom tidpunkter för när åtgärder skall genomföras och när hela omstruktureringen väntas bli klar. Upplysningarna skall lämnas dels i noterna, dels i MD&A. I den senare analysen förväntar sig SEC att finna en än mer utförlig argumentering för varför omstruktureringen genomförs och vilka som är de sannolika effekterna på resultat, kassaflöde mm.

Nedskrivningar

Inte oväntat handlar de flesta av SEC:s synpunkter inom detta område om nedskrivning av goodwill. Påpekanden gäller beskrivningen av hur kassagenererande enheter definieras, hur goodwill fördelar sig på olika enheter och metodiken för att fastställa ett nedskrivningsbehov.

Pensionsstiftelser

En vanlig fråga till företagen gällde hur de fastställt den förväntade avkastningen på stiftelsetillgångar. SEC vill också att företagen tydligare kommenterar hur den negativa utvecklingen på aktiemarknaderna påverkar utvecklingen av pensionskostnaderna kommande år.

Redovisning av utställda garantier

FASB har publicerat en tolkning, fin 45, Accounting and Disclosure by Guarantors som berör en fråga som diskuterats också i Sverige, nämligen utställda garantier. Utställda garantier är ju något som normalt redovisas bland ansvarsförbindelser (det vill säga för så vitt de inte redovisas som avsättning). Garantier skall enligt årl alltid anges, oberoende av sannolikheten för att de kommer att leda till en utbetalning. Den fråga som ställts i den svenska debatten var huruvida detta är förenligt med definitionen av contingent liabilities i IAS 37 Enligt IAS 37 är ju förutsättningen för redovisning att en utbetalning inte framstår som helt osannolik (remote). Är den osannolik måste rimligen slutsats bli att ett företag skall underlåta att lämna upplysning.

Ett exempel på ett företag som haft att ta ställning i den här frågan är ABB (visserligen redovisar ABB enligt US GAAP men de reglerna ligger nära IAS i det här avseendet). Enligt en artikel i Financial Times i april har ABB ställt ut garantier på nära 3 miljarder dollar i samband med försäljning av verksamheter. Dessa har företaget inte informerat om därför att det ansetts som ”not probable” att de kommer att utlösas. Detta är dock inte budskapet i tidningen. En ganska stor rubrik anger att ”ABB guarantees add to financial pressure”. Förmodligen hade det varit klokare av ABB att redovisa sina garantier oberoende av sannolikhetsbedömningen. Saknas sådana upplysningar och något inträffar, som i ABB:s fall, riskerar man att hela redovisningen misstänkliggörs.

Det amerikanska utkastet till uttalande tycker jag krånglar till redovisningen. I uttalandet görs nämligen åtskillnad mellan två typer av åtaganden; ett som anger ”beredskapen” att ställa upp om något inträffar och ett som innebär att en utbetalning måste göras om en viss händelse inträffar. Den senare är en sådan avsättning eller eventualförpliktelse som skall redovisas enligt FAS 5 (motsvarande IAS 37).

Nyheten ligger i att också ”beredskapen” skall åsättas ett värde nämligen den premie som skulle behöva erläggas till en oberoende tredje part för att ta över garantiåtagandet. Ett belopp motsvarande denna premie skall redovisas som skuld när garantin ställs ut. Motposten är beroende av varför garantin ställs ut. Ett exempel är som anges är att när garantin avser bildandet av ett joint venture så utgörs motposten av anskaffningsvärdet för andelarna. Ett annat exempel är en leasetagares garanti för ett restvärde där motposten utgörs av en förutbetald leasinghyra. I ABB-fallet ovan antar jag att motposten utgörs av en reduktion av köpeskillingen. Under garantins löptid skall sedan skulden successivt lösas upp genom en gottskrivning av resultatet. Ett företag kan därför råka ut för det egendomliga att man intäktsför beredskapspremien samtidigt som man tvingas kostnadsföra garantiförpliktelsen.

Utkast från ASB om intäktsredovisning

När man beskriver skillnader mellan amerikansk redovisning och IAS/IFRS är det vanligt att peka på detaljrikedomen i US GAAP och den mer principiella uppbyggnaden av IAS/ IFRS. Ett område där IAS/IFRS inte är särskilt principiell gäller intäktsredovisning. IAS 18, Revenue Recognition är en 20 år gammal rekommendation som i allt väsentligt består av ett antal exempel på hur intäkter skall redovisas i specifika situationer. Sedan några år pågår ett arbete på en ersättare till IAS 18. Både ASB i Storbritannien, FASB i USA och IASB är engagerade. Längst har ASB kommit. För två år sedan gav man ut en omfattande diskussionspromemoria. Avsikten torde ha varit att ge ut en rekommendation baserad på denna. Mot bakgrund av beslutet om övergång till IAS/IFRS har man dock nu valt en mindre ambitiös linje, nämligen att ge ut ett tilläggsförslag till hur tidigare utgivna regler skall tolkas. Det mest intressanta med det här förslaget är att man inleder med att föreslå en generell princip för intäktsredovisning; en princip som verkar överensstämma med vad som diskuteras inom FASB. Principen är som så mycket annat i den moderna redovisningen knuten till begreppen tillgång/ skuld. Ett företag skall redovisa en intäkt endast när antingen en tillgång ökat eller en skuld minskat i värde. Som bl.a. Ron Paterson, tidigare technical partner i E&Y, framför i aprilnumret av Accountancy, är det inte mycket till princip. Att diskutera redovisning av intäkter med utgångspunkt från balansräkningen känns som en omväg. Detta blir också uppenbart när man i utkastet konkretiserar principen. Det görs under fem rubriker; entreprenadkontrakt, huruvida en serie av kontrakt skall redovisas var för sig eller tillsammans, avtal där företaget fakturerar en kund men avvaktar med leverans (s.k. Bill and Hold), försäljning med returgaranti samt kommissionsavtal. Anvisningarna är bra och kommer förmodligen att leda till en bättre tillämpning. Det handlar dock inte om något nytt utan bara ett förtydligande av vad som sägs i IAS 18.

IASB och EU

När detta skrivs står IASB mitt uppe i sin första allvarliga konflikt med näringslivet. Det handlar framför allt om bankerna och deras kritik mot IAS 39. Kritiken är inte ny. Vad som utlöser den nu är beslutet från EU att IAS 39 skall bli obligatorisk också för de europeiska bankerna. I mars hölls seminarier där bankerna utvecklade sin kritik. Som ett resultat av diskussionerna åtog sig bankerna att skriva ett förslag till ändring av de regler som gäller så kallad makro-säkring. Vad detta handlar om är att bankerna vill säkra en nettoposition; ett netto mellan olika slag av tillgångar och skulder. Enligt IAS 39 förutsätts för att få tillämpa säkringsredovisning att säkringen är effektiv, dvs. att det går att identifiera de värdeförändringar som skall ta ut varandra. IASBs uppfattning är det inte möjligt att visa detta för makro-säkringar; i vart fall har inte bankerna hittills förmått att övertyga IASB om motsatsen. IASB får också påtryckningar från andra normgivare, bl.a. i USA, Kanada och Australien som är oroliga över att en eftergift till de europeiska bankerna skulle skapa problem för dem.

Konflikten mellan bankerna och IASB är desto allvarligare eftersom bankerna har ett starkt stöd från flera länder, framför allt Frankrike. Frankrike har låtit göra sin röst hörd i EU-sammanhang med stor kraft. Sannolikt får det till följd att när EU fastställer översättningarna av IAS till de olika medlemsspråken, vilket väntas ske i juli, så undantas tills vidare IAS 32 och 39. Detta har fått Stig Enevoldsen, tidigare ordförande för IASC, att i aprilnumret av Accountancy uttrycka oro för att hela 2005-projektet kan komma att haverera. Förhoppningsvis kommer det inte att gå så långt. Grundtipset är att IAS 32 och 39 kommer att ändras på en rad punkter, dock inte vad gäller makro-säkringar och att översättningen av dessa kommer att godkännas av EU senare i höst.

IASB

I avsnittet om intäktsredovisning talas om princip-baserad redovisning. Begreppet förekommer särskilt i usa där man överväger en radikal omskrivning av sättet att utforma standarder. Även IASB har emellertid sådana planer. Delvis kommer det här till uttryck i de tre utkast som IASB hittills publicerats. De består av tre delar; den grundläggande standarden, bakgrunden till de beslut som fattats samt tillämpningsanvisningar. Vad IASB diskuterar är att minska textmassan genom att koncentrera sig till principer med ett antal exempel som illustrerar tillämpningen. Inga beslut har dock fattats ännu.

Redaktör: Rolf Rundfelt