Varför valde några investerare bort Enron ur sina portföljer på ett tidigt stadium? Genom sina analyser bedömde de att bolagsledningen utövade ett ledarskap som ej var uthålligt. Hur kom det sig att de gjorde en korrekt bedömning genom att i första hand analysera bolagets hantering av miljöfrågor och mänskliga rättigheter och dess bristande transparens? Det är några av de frågor Birgit Flening ställer i sin genomgång av en affär som kom att leda till nya förutsättningar för både redovisning och revision.

Dagens förtroendedebatt handlar om ersättnings- och incitamentsproblem, redovisning och revision, konkurrensbegränsningar och en snäv rekryteringsbas i näringslivet. Till stor del beror den på händelser i USA, inte minst den omtalade konkursen i det amerikanska börsföretaget Enron. För att rensa lite i debatten kan det vara intressant att beskriva vad som orsakade att Enron sattes i konkurs och att många människors pensionssparande raderades ut.

Det handlar inte bara om avancerade balansräkningar utan även om moral och etik, miljöfrågor, korruption, övergripande kulturer, maktfördelning i bolag och en sprucken börsbubbla.

Bedrägerier är inte nytt, vad som är nytt är att bolagen nu är så stora och det individuella pensionssparandet är så utbrett att effekterna berör så många fler.

Vad var Enron?

Enron var ett bolag som startades 1985 med distribution av naturgas. I början var Enron ett vanligt energibolag men blev efterhand ett mäklarhus för energi med en allt större handel med kontrakt. Det blev på femton år USA:s sjunde största bolag, främst genom handel med energiderivat och investeringar i bredband. Det sålde rättigheter och hade få fysiska tillgångar. Enrons historia sammanfaller med avregleringen av energimarknaden i USA. I december 2000 var börsvärdet 80 miljarder dollar och den redovisade årsinkomsten närmare 100 miljarder dollar.

Den 2 december 2001 begärdes Enron i konkurs i USA. I Dagens Industri kan man dessutom år 2003 under rubriken ”Konkursinformation” den 19 februari Enron Energy Services Sverige AB och den 23 april hitta Enron Broadband Service Sweden AB.

Trots att man genom åren i stort bedömdes följa USA:s regler för god redovisningssed (US GAAP) gav den aggressiva bokföringen en bild av att Enron var större, lönsammare, mindre skuldsatt och mer säkert än den verkliga bilden.

Den direkta orsaken till konkursen var att Enron i oktober 2001 oväntat rapporterat en förlust för tredje kvartalet på 600 miljoner dollar och att bolaget skulle riva upp tidigare bokslut eftersom värdet på eget kapital överskattats med 1200 miljoner dollar.

Tredje kvartalets förluster berodde på att bolaget skrivit ned värdet av tillgångar i intressebolag med 300 miljoner dollar, kostnader för omstrukturering av bredband med 300 miljoner dollar samt kostnader på 800 miljoner dollar i samband med köp av s.k. Special Purpose Entities (SPE).

Vad var det egentligen som hände?

Hela affären var till en början helt obegriplig men kom allteftersom att innehålla många spännande och oväntade inslag. Det dök upp manipulerade balansräkningar, förstörda dokument, mystiska och oetiska affärer, ifrågasatta revisorer och privatekonomisk girighet.

Felredovisat eget kapital

Justeringen av eget kapital berodde till största delen på en felredovisad nyemission om 1000 miljoner dollar. Enligt US GAAP skulle den nyemissionen inte ha ökat eget kapital, eftersom bolaget inte fått in kontanter utan bara en fordran. Bolaget hade i praktiken inte fått någon tillgång som kunde redovisas som eget kapital.

Special Purpose Entity (SPE)

En SPE används för finansiering utanför balansräkningen genom att föra över tillgångar för belåning eller för att bedriva utvecklingsprojekt eller liknande. Ibland återhyrs tillgångarna. Den speciella redovisningsfrågan var om dessa SPE:s skulle konsolideras eller inte. Konsolidering skulle ha inneburit att dess tillgångar och skulder räknats in i Enrons balansräkning samtidigt som transaktioner mellan SPE och Enron räknats bort från Enrons vinst eftersom de var interna.

För att låta bli konsolidering krävde US GAAP, ett flertal förutsättningar bl.a. att icke-närstående parter skall stå för minst 3% av SPE-investeringen och att Enron inte fick ha kontroll över SPE:n. I ett aktuellt uttalande (Variable Interest Entities) föreslår FASB att regeln ändras till 10%. Både IASC (SIC 12) och FASB menar idag att ett företag omfattas av koncernredovisning då moderföretaget kan utöva ett bestämmande inflytande även utan att äga röstberättigade aktier. (Läs mer i Rolf Rundfelts artikel Balans nr 4/2003).

Det egna kapitalet låg stilla i Enron medan skulderna ökade. Då valde företaget att flytta över kontrakten till ett mycket stort antal olika dotterbolag, SPE:s. Dessa SPE:s hade främst bildats för att säkra en del exponeringar i Enrons handel och hade gjort betydande förluster på s.k. derivatkontrakt med Enron. Genom att felaktigt utnyttja SPE och låta dem se ut som självständiga bolag och därmed låta bli att konsolidera deras balans- och resultaträkningar ordnade bolagets ledning så att omfattande förluster i Enron doldes. Enron redovisade felaktigt försäljningar till SPE som intäkter. Samtidigt doldes skulderna genom att de lämnades utanför Enrons koncernredovisning. Detta ledde även till att man felaktigt redovisade utgifter som tillgångar. När man nu i efterhand konsoliderade SPE:s reducerades tidigare redovisade vinster med 500 miljoner dollar.

Det visade sig därutöver att Enron ställt säkerheter för restvärdet på SPE:s tillgångar utan att dessa risker redovisats i den finansiella redovisningen.

Styrelsen följde inte Enrons etiska regler

Enron hade fastställda etiska regler som syftade till att undvika intressekonflikter. Dessa regler sattes ur spel av styrelsen själva i formella beslut genom att man tillät Enrons högsta chefer att helt självständigt leda eller kontrollera de fristående SPE:s. Därigenom bröt man mot kravet på externa parter och utomståendes kontroll för att slippa konsolidera dessa bolag i koncernen. Manipulationerna gjordes genom att Enrons ekonomidirektör Andrew Fastow gick in som ”oberoende” investerare med pengar han lånat av Enron. Detta var ej känt av revisorerna och utgjorde svårupptäckta transaktioner.

Bedömningen av vad som var väsentliga fel ändrades

Då bolagets siffror försämrades vid korrigeringarna så uppstod konsekvensändringar av väsentligheten hos de fel som upptäckts vid tidigare års revisioner. Så minskades resultatet med ytterligare 70 miljoner dollar.

Lån förföll till betalning

Bolagets historiska vinster raderades ut och uppbokade emissioner plockades bort. Befintliga lånevillkor (s.k. covenants) ledde till att alla deras lån förföll till omedelbar återbetalning. Enrons plötsliga försök att refinansiera stor del av sina skulder misslyckades och konkursen var därmed ett faktum.

Skattebrott

Enron undvek skatt på sina stora redovisade vinster genom komplicerade skatteupplägg med offshore-bolag via Holland. Detta ifrågasätts idag som stridande mot bolagets fastställda etiska regelverk. Enligt en aktuell rapport från den amerikanska kongressen tror man att Enron ägnade sig åt ett avancerat skattefusk. Tolv avancerade skatteupplägg under åren 1995–2001 skall ha inneburit en felaktig skattebesparing på c:a två miljarder dollar. Under åren 1996–1999 betalade Enron ingen federal skatt alls.

I tidningarna kan man läsa att Enron troligen kommer att begära tillbaka den skatt som betalats baserad på felaktig redovisning. Detta har lett till att senaten i mitten av maj har lagt till en ändring i aktuell skatteproposition då man anser detta vara en form av skattebrott.

Den skulle i framtiden innebära att det kan bli brottsligt att begära tillbaka betald skatt om denna betalning baserats på felredovisade inkomster som redovisats som ett led i en brottslig handling.

Mycket komplexa transaktioner

Det hör till bilden att orsaken till problemet var mycket komplexa transaktioner. Man säger ju att ”allt som är för komplicerat att förstå är för komplicerat att sköta”. Om man inte förstår en transaktion kan man ju inte heller kontrollera den vilket tydligt visats här. Stora företag med komplexa förhållanden ställer höga krav på företagsledning och styrelse både vad gäller kompetens och integritet. En traditionell styrelsesammansättning där det råder konsensus kan missa katastroferna. Många analytiker ifrågasatte under senare år den rikliga förekomsten av SPE:s med kopplingar till anställda i Enron och svårigheten att förstå både de komplicerade affärerna och den information som Enron lämnade.

Ledningen följde inte insiderregler och struntade i intressekonflikter

När ledningen förstod att det var på väg att gå riktigt illa sålde man sina aktier utan att anmäla dessa försäljningar enligt reglerna. Samtidigt uppmanades personal och pensionsfonder att behålla och att köpa mera aktier i Enron. Detta ger upphov till frågor kring insideraffärer och intressekonflikter och samhällsansvar. Många människors pensionssparande raderades ut liksom många föräldrars sparande till barnens collegeutbildning.

Ledningen tog ut stora arvoden

Ledande personer plockade ut mycket stora belopp både som chefslöner men främst genom arvoden ur de sidoordnade SPE-verksamheterna. Betalningar gjordes även till familjemedlemmar. Styrelsen beviljade ledningen stora bonusar. Man säger idag att totalt tog 30 personer ut nästan 7 miljarder kronor.

Corporate governance fungerade inte

Bolagets styrning (Corporate governance) fungerade inte alls. Transaktioner till förmån för närstående tilläts. Styrelsen, även sådana ledamöter som hade uppenbara intressekonflikter, hade inte visat något intresse av vare sig revision eller redovisningsprocessen. Företagsledningen i Enron hade ett informationsövertag eftersom samspelet mellan ägare, ledning och styrelse inte fungerade.

Det föreföll utåt som om Enrons styrelse bara innehöll två insiders och att resten var oberoende ledamöter men när man skrapade på ytan framkom starka band mellan enskilda ledamöter och Enrons grundare Kenneth Lay genom politiska kampanjer och olika institutioner.

Genom att grovt försumma sin plikt att tillse verksamheten och begränsa företagsledningens utsvävningar bidrog styrelsen till Enrons kollaps. Det är inte klart om styrelsens medlemmar förstod vad de gjorde när de valde att inte se. Detta har lett till en diskussion om vikten av att utbilda och bemanna styrelser så att de kan upptäcka felaktig finansiell redovisning.

Försök att påverka lagar och redovisningskrav

Enron försökte få inflytande hos lagstiftaren och påverka lagar och redovisningskrav, bl.a. genom mycket stora bidrag till politiska kampanjer men även genom personliga vänskapsband mellan företagsledning och välkända politiker och höga tjänstemän.

Enron misstänks idag även för att ha manipulerat elpriserna under energikrisen i Kalifornien.

Bankernas roll

Olika banker var inblandade i SPE-upplägget. Det framförs idag misstankar om att de inblandade bankerna på så sätt bidrog till upplägg för att göra om lån till intäkter och planering av avancerade skatteupplägg.

Ett exempel är när delägaren till ett bolag, som ägdes till hälften av Enron, ville sälja men Enron inte ville köpa för då måste man konsolidera bolaget. Man bildade då en stor SPE som finansierades av en bank som köpte dessa 50%. I praktiken kontrollerade Enron bolaget med hjälp av bankens upplägg men struntade ändå i att konsolidera detta dotterbolag, något som i högsta grad tänjer gränserna i US GAAP. SEC (Securities and Exchange Commission, USA:s finansinspektion) utreder nu om bankerna som strukturerade SPE:s var delaktiga i att information undanhölls allmänheten.

SEC:s roll

Idag ifrågasätts även SEC som anses ha begått katastrofala misstag i sin kontroll av Enron. Bl.a. ifrågasätts varför SEC ej granskat några årsrapporter från Enron efter 1997.

Revisorerna

Revisorerna hade att identifiera närståendetransaktioner och pröva dessas affärsmässighet samt att bedöma att närståendeförhållandet inte ändrar transaktionens innebörd. Förekomsterna av sidoavtal var svårupptäckta vilket ledde till svårigheten att rätt bedöma den ekonomiska innebörden av dessa komplexa upplägg.

I revision för noterade och publika bolag är den gängse regeln att den påskrivande revisorn (coordinating partner) ansvarar för revisionen. Han har en oberoende revisor (reviewing partner) inom revisionsbyrån som han skall diskutera alla knepiga redovisningsfrågor med och om de inte är överens skall man ta teknisk hjälp. I fallet Enron visade det sig att de två revisorerna var oense om redovisningsfrågorna. Den valda revisorn avgav ändå en ren revisionsberättelse.

Revisorerna förstörde dokument trots att man visste att bolaget var under brottsutredning, då inga dokument får förstöras. I vanliga fall är det regel att makulera olika dokument som en naturlig del av revisionen eftersom revisorn bara behöver spara de arbetspapper som understöder revisionsbesluten, inte arbetspapper som blivit överflödiga under arbetets gång.

Revisorernas oberoende ifrågasatt

Revisionsbyrån tillhandahöll även internrevision i bolaget och bidrog till de olika avancerade uppläggen. Detta har av omvärlden uppfattas som att revisorerna allierat sig med företagsledningen. Det har visat sig att revisorerna erhöll mycket stora arvoden från Enron, 25 miljoner dollar för revision och och ungefär lika mycket för konsultationer. Den ansvarige partnern hade en del av sin totala kompensation knuten till firmans uppdrag hos Enron.

Whistleblower informerade styrelsens ordförande

Sherron Watkins, biträdande finansdirektör, började arbeta på Enron 1993 och avancerade snabbt som en mycket tuff ekonom, kallad ”motorsågen”. Hon berättar att det var lätt för entreprenörer inom Enron att starta olika projekt eftersom det saknades en definierad organisationsstruktur. Alla utvärderades var 6:e månad och blev snabbt upp- eller nedflyttade. På väggen hade hon ett citat av Martin Luther King som Enron delat ut: ”Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.”

Men våren 2001 började IT-bubblan spricka och Enron följde med. I juni blev Watkins beordrad att hitta tillgångar att sälja av. Men till sin fasa fann hon överallt samma sak, ogenomtränglig bokföring som bara backades upp av Enronaktier. Ingen hon frågade kunde förklara vad som hände. Hon visste att andra som utmanat VD Jeffrey Skilling hamnat i trubbel så hon började söka annat jobb.

Men när VD slutade i augusti så skrev hon omedelbart ett brev till styrelseordförande Kenneth Lay och de talades vid om hennes påstående om konstruerad bokföring. Trots detta fortsatte Lay hela september ut att övertala anställda att köpa Enronaktier. Han undersökte även möjligheten att sparka henne. Hennes dator konfiskerades och hon flyttades 33 våningar ned till ett tomt bord där hon kände sig fysiskt hotad.

Trots att denna kvinnliga ekonomichef slog larm till styrelsens ordförande om att bolaget höll på att gå under tog det lång tid innan motståndet i hierarkin bröts. Hon är en av tre kvinnor som utsågs till ”Persons of the year 2002” av Time. (De andra två var chefen för WorldComs internrevision, Cynthia Cooper, som gick till revisorerna med sin kunskap om WorldCom, och Coleen Rowley på FBI som redan före den 11 september ville undersöka flygskolorna närmare. Tack vare de tre finns det nu en ny lag i USA som skyddar s.k. whistleblowers.)

Bolagets miljö- och etikarbete

Allt fler bolag ger ut frivilliga hållbarhetsredovisningar om CSR (Corporate Social Responsibility) dvs. redovisning av företagets samhällsansvar inom ekonomi, etik, miljö och sociala frågor. Enron publicerade under 2001 en omfattande CSR-redovisning, som ej var verifierad av någon utomstående. I den kan man läsa stora ord om det fantastiska företaget, t.ex. var Enron under sex år ”The most innovative company in America” enligt Fortune Magazine.

Enrons CSR-arbete blev tidigt ifrågasatt av aktiva investerare i etiska fonder. Konkursen var således inte en total överraskning för alla investerare. Banco, som förvaltar etiska fonder, gjorde en CSR-analys på Enron som ledde till att man sålde sina Enronaktier. Visserligen redovisade Enron ett aktivt miljöarbete genom implementering av egenutvecklat miljöledningssystem men miljöredovisningen saknade kvantitativa mål för minskning av miljöpåverkan. Enrons publicerade policy för mänskliga rättigheter inkluderade även krav på leverantörer.

Det som fällde avgörandet för Banco var att Enron var majoritetsägare i flera kontroversiella projekt som av några s.k. Non-Governmental Organizations, NGO:s (Amnesty och Human Rights Watch) förknippats med grova brott mot mänskliga rättigheter och miljö samt att bolagsledningen visade bristande öppenhet genom att vägra svara på frågor om de kontroversiella projekten.

Korruption

Enron misstänks även ha gett mutor till utländska tjänstemän för att få in kontrakt. Detta var känt för flera analytiker som arbetade med miljö- och etikfrågor. Ett analytikerföretag i Schweiz, som analyserar företag, bl.a. åt Dow Jones Sustainability Index, fick information om misstänkt korruption i Indien från lokala NGO:s vilket ledde till att de rekommenderade att Enronaktier skulle utgå ur portföljerna. Liksom för den svenska etikfonden är deras bedömning att gravt oetiska företag innebär en stor risk och därför i längden ej är lönsamma som investering.

Slutsats

Företag med oetiskt beteende, med giriga företagsledningar som bryter mot etiska riktlinjer, mänskliga rättigheter och miljöregler innebär en stor risk och är i längden ej lönsamma som investeringar. En lärdom av historierna kring Enron är att bedömningen att det var ett oetiskt företag utan någon rimlig öppenhet och därför ej var en lämplig investering visade sig vara rätt. En fullödig företagsanalys måste alltså även omfatta bolagets etiska och miljömässiga beteende och då bara inte en bedömning av huruvida bolaget har etiska regler utan även en bedömning av i vilken mån de tillämpas och av ledningens inställning till öppenhet (transparens) och utomståendes granskning av verkliga förhållanden.

Birgit Flening

är auktoriserad revisor, och Sustainability Director vid Ernst & Young med ansvar för frågor kring uthållig utveckling, miljö och socialt ansvar. Hon är medlem i FARs referensgrupp för Miljöfrågor, socialt ansvar och uthållig utveckling, i Internationella Handelskammaren ICC:s referensgrupp ”Business & Society” samt svensk medlem i ICC:s Task Force ”Environment & Trade”. Hon medverkade senast i Balans nr 1/2003.