En försommardag firade FARs samlingsvolym sin 25-årsdag med fest med hyllningstal, buffé och en vacker utsikt över Stockholm från Nobelterrassen. De inbjudna hälsades välkomna av Margareta Damberg (ovan). Sedan hyllades jubilaren i olika tonarter och ur olika synvinklar. Balans ger här korta sammandrag av talen. Själva historien om jubilaren berättade vi utförligare om i förra numret.
”Det var så här det började för 25 år sedan”
Margareta Damberg, VD på FAR FÖRLAG berättade om hur det hela startade. FAR var på den tiden ingen förändringsbenägen organisation och idén möttes med föga entusiasm. Men hon var övertygad om att det fanns bättre alternativ till hemgjorda pärmar och portföljer fulla av papper. Hon såg till att den gavs ut och resten är historia. Namnet blev en lyckträff, konstaterade hon också. Att döpa den till ”Revisorns handbok” hade knappast förbättrat upplagan som sedan länge pendlar mellan 30–35000 exemplar. Och hon sammanfattade: lagstiftning är basen i verksamheten och alla ändringar och tillägg har gjort att Samlingsvolymen hela tiden kunna säljas i så stora upplagor år efter år.
”För många är FAR synonymt med Samlingsvolymen”
Björn Markland, generalsekreterare i FAR och ordförande i FAR FÖRLAGs styrelse talade om hur det varit om Samlingsvolymen inte funnits. Han trodde inte på alternativ med överfyllda pärmar och inte heller på enbart IT-lösningar. Det är en intellektuell utmaning att få ut något vettigt av det som står i boken. Och den utmaningen behöver vi, menade han. Det är FAR som ska göra detta, det blir bättre så, och dessutom har utgivningen skapat goda resurser för den föreningens övriga verksamhet. För många utomstående är dessutom FAR synonymt samlingsvolymen. Han slutade med att gratulera sig själv och andra användare till att den finns.
”Utvecklingen fortsätter vad jag och ni än tycker”
Ragnar Boman, mångårig rådgivare till FAR FÖRLAG funderade över varför Samlingsvolymen blivit så stor – både vad gäller upplaga (”en riktig kioskvältare”) och vad gäller fysiskt omfång. Han trodde att en grundläggande orsak var regelmakarnas (”jag har själv varit med och skrivit regler”) rädsla för att göra fel; för att lämna luckor i regelverken. Då blir det många sidor Samlingsvolym även om man använder liten stil och tunt ”bibelpapper”. Och han menade att det fanns inneboende krafter i detta som gjorde att utvecklingen bara fortsätter vad vi än tycker om det. Så Samlingsvolymen blir säkert ännu tjockare i framtiden, förmodligen behövs det ännu en volym för att klara allt det nya.
”Jag har den nära hjärtat – men inte i innerfickan”
Anders Malmeby, ordförande i FAR, talade om regelsystemets tillväxt under 25 år. Han sa också att han hade Samlingsvolymen nära hjärtat men inte i innerfickan. Han menade att utvecklingen från 150 sidor redovisning i den första utgåvan till sju gånger så mycket idag inte enbart berodde på fler regler utan också på att dessa blivit komplexare. Och det kan hänföras till globaliseringen. I Sverige har också tudelade regelverken (RR för de stora, BFN för de övriga) satt sina spår. Han pekade på flera områden där FAR varit tidigare ute än lagstiftare och andra normgivare, något tydligt kan dokumenteras genom att se på Samlingsvolymer från förr.
”Envis inriktning på kundnytta och en vilja att se möjligheter”
Lorentz Lyttkens, forskare, författare och debattör, inledde sitt anförande med ställa några frågor om Samlingsvolymen: Vad är det för produkt? Var finns den i ekonomin? Vilken kundnytta har den? Så gjorde han några tankeexperiment utifrån begreppet sökkostnad, t.ex. att det i genomsnitt skulle kosta ca 65000 kronor att låta en normalavlönad bibliotekarie hitta en viss bok i två mil lång hylla där böckerna stod i slumpmässig ordning. Att minska sökkostnader är ett fundamentalt tema för alla företag; det kan göras genom att ändra logistiken (bygg ett runt bibliotek!) och framför allt genom att förbättra ”informationsarkitekturen” med söksystem och annat. FARs samlingsvolym har, menade han, en påtaglig släktskap med det nya biblioteket där det går snabbt att finna böckerna. Hade inte minskningen i sökkostnad för revisionsbyråer och andra varit ”hyggligt dramatisk” hade Samlingsvolymen inte blivit den stora framgången.
Han tog avslutningsvis också upp ett annat tema: hur Margareta Dambergs arbete med Samlingsvolymen på många sätt var ett klassiskt läroboksfall i entreprenörskap. I detta fall dessutom i ett sammanhang där man kanske inte direkt väntar sig sådant. Den envisa inriktningen på kundnyttan och viljan att se möjligheter där andra mest såg problem hade med tiden skapat ett förlag med ”synnerligen respektabel omsättning”, påpekade Lorentz Lyttkens.