Ett av de områden som Övervakningspanelens arbetsgrupp kommentarer i sin nyligen utgivna skrift Börsbolagens årsredovisningar 2003 är redovisningen av uppskjuten skatt, särskilt uppskjutna skattefordringar till följd av underskottsavdrag. Enligt punkt 26 i RR 9, Inkomstskatter, ska företag redovisa en uppskjuten skattefordran hänförlig till underskottsavdrag. Förutsättningen är att det är sannolikt att avdragen kan utnyttjas vid framtida beskattning.

Vad som menas med sannolikt kan diskuteras. Det är endast i rekommendationen om avsättningar som begreppet definieras. Där sägs nämligen att sannolikt betyder mer än 50 procent. Samma definition är dock på väg in i IASBs skatterekommendation, IAS 12, som ett led i anpassningen gentemot amerikanska redovisningsstandarder. Samtidigt varnar man för att den här definitionen inte gäller för andra standarder!

Bilden kompliceras emellertid av ett tillägg i punkt 27 i RR 9. Där sägs nämligen att förekomsten av underskottsavdrag är en stark indikation på att skattepliktiga överskott eventuellt inte kommer att genereras i framtiden. Om ett företag under senare år redovisat förluster, redovisas därför uppskjutna skattefordringar endast i den utsträckning det finns faktorer som övertygande talar för att tillräckliga skattepliktiga överskott kommer att finnas. Vidare står att upplysning ska lämnas om vilka dessa faktorer är. Detta är krav som går betydligt längre än bara att sannolikheten bedöms överstiga 50 procent.

Att rekommendationen ställer större krav på aktivering i en förlustsituation är inte så konstigt. Under 80-talet uppfattades det närmast som otänkbart att redovisa ett underskottsavdrag som tillgång. 1983 gav Näringslivets börskommitté ut en rekommendation om nyckeltal enligt vilken ett underskottsavdrag fick redovisas som tillgång endast om det framstod som ”med till visshet gränsande sannolikhet” säkert att underskottet skulle kunna utnyttjas. Det som ansågs godtagbart var förluster till följd av enstaka isolerade händelser i motsats till förluster orsakade av en svag konjunktur, ändrad teknologi etc.

Uppmärksammat fall

Inställningen ändrades under slutet av 80-talet. En bidragande orsak var en ny rekommendation om skatter i USA. I den tilläts en redovisning av underskottsavdrag under förutsättning att det bedömdes som more likely than not att de skulle kunna utnyttjas vid framtida taxeringar. Ett mycket uppmärksammat fall i Sverige inträffade 1992. Trygg-Hansa redovisade det året en förlust hänförlig till konkursen i Gota på över 5 miljarder. Den beräknade skatteeffekten, cirka 1,5 miljarder redovisades som tillgång. Trots att det här uppenbarligen rörde sig just om en sådan engångshändelse som omnämndes i NBK-rekommendationen kom redovisningen ändå att ifrågasättas, antagligen till följd av beloppets storlek. Särskilt Dagens Industri men också Birgitta Jönsson-Lundmark (redovisningsexpert på KPMG) och Christer Westermark (avdelningschef på Riksskatteverket) kritiserade Trygg-Hansas redovisning utifrån olika utgångspunkter medan professor Sven-Erik Johansson försvarade den.

Dagens inställning till redovisningen av uppskjutna skattefordringar till följd av underskottsavdrag varierar som framgår av följande utdrag från ett antal årsredovisningar.

AcandoFrontec

AcandoFrontec som redovisar en stor förlust 2003 redovisar en skattefordran på 37 Mkr utan kommentarer. I förvaltningsberättelsen skriver man dock att ”bolaget har förlustavdrag som räcker ett antal år framåt och har därför ingen skattebelastning”. I det här exemplet är bedömningen enkel. AcandoFrontec har inte lämnat någon information som uppfyller kraven i RR 9.

A-Com

A-Com redovisar en förlust för de senaste åren. I noten till årets skattekostnad står att ”styrelsen bedömer, vid en försiktig värdering av framtida vinster, att de uppskjutna skattefordringarna kan tas upp i balansräkningen till 9,8 Mkr. Detta motsvarar underskottsavdrag om 35 Mkr vilka beräknas kunna utnyttjas under en period av tre år”. A-Com använder sig i likhet med flera andra företag av en treårsperiod som den period man anser sig kunna överblicka. Rekommendationen anger dock ingen tidsgräns. Innebörden är att en fordran kan redovisas även om det sannolikt dröjer mer än tre år innan den kan utnyttjas. Ett exempel på detta är Ericsson som har så stora underskottsavdrag att det rimligen handlar om en väsentligt längre period.

A-Com hänvisar till en försiktig värdering gjord av styrelsen. Invändningen mot denna formulering är att det finns inget som anger vad det är för faktorer i denna värdering som övertygande talar för att det ska finnas ett överskott.

Bong Ljungdahl

Bong Ljungdahl redovisar en uppskjuten skattefordran hänförlig till underskottsavdrag på 121 Mkr motsvarande cirka 25 procent av eget kapital. Trots stora förluster de senaste tre åren lämnas ingen förklaring utöver en principbeskrivning som anger att en skattefordran redovisas om det bedöms som sannolikt att den kommer att kunna utnyttjas.

CashGuard

CashGuard redovisar en förlust 2003 efter några vinstår. En uppskjuten skattefordran redovisas på hela underskottet med följande motivering: ”Den positiva marknadsrespons som företaget har mött under de senaste månaderna samt lanseringen av nya produkter talar för att det inom en snar framtid kommer att finnas tillräckliga skattepliktiga överskott för att kunna utnyttja befintliga underskottsavdrag.” Som läsare kan man ha olika uppfattning om de faktorer som anges verkligen är ”övertygande”.

Klart är dock att företaget gör ett allvarligt försökt att tillämpa RR 9 på ett korrekt sätt.

Electrolux

Electrolux redovisar ett resultat före skatt på mellan 5 och 7,5 miljarder de senaste tre åren. Vid utgången av 2003 redovisas en tillgång i form av skattedel av förlustavdrag på 0,4 miljarder. Därutöver finns 1,7 miljarder i underskottsavdrag som inte beaktats. Electrolux skiljer sig alltså från företagen ovan så till vida att man kan ställa frågan varför inte en större del av underskottsavdragen redovisas som tillgång. Det är inte en ovanlig situation. Den sannolika förklaringen är att underskotten uppkommit i länder där man redovisar förluster trots att koncernresultatet är positivt. Det säger sig självt att det vore värdefullt att få mer information om detta. Rekommendationen ställer dock inga andra krav på icke redovisade uppskjutna skattefordringar än tidpunkt för när de förfaller.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis finns problem både när företag redovisar en uppskjuten skattefordran till följd av underskottsavdrag och när de inte gör det. Det första är det som främst uppmärksammats av Övervakningspanelens arbetsgrupp. Endast ett fåtal företag har i likhet med CashGuard bemödat sig om att peka på faktorer som talar för redovisningen av en fordran. Huruvida dessa brister i upplysningar kommer att ge upphov till kritik från panelen är dock osäkert. Det man kan notera är att KMT, som är det enda panelärende som avgjorts under 2004, har en ofullständig skattenot. KMT redovisar sålunda en uppskjuten skatteintäkt som torde förutsätta en uppskjuten skattefordran. Några upplysningar om motiven för att redovisa en sådan återfinns dock inte. Detta har emellertid inte kommenterats av panelen. Ändå är det uppenbart att bristen kan vara väsentlig. Beloppen kan vara stora vilket Bong Ljungdahl illustrerar.

Att panelen skulle utdela kritik mot företag som väljer att inte redovisa en uppskjuten skattefordran framstår dock som närmast uteslutet. Ändå är det min gissning att felkällan här är större. Det vill säga jag tror att det är vanligare att företag som väljer att inte ta upp en fordran ändå kommer att kunna utnyttja avdragen än motsatsen. Trots det är det värt att notera att en vanlig uppfattning bland analytiker är skepsis mot uppskjutna skattefordringar. Jämför Dagens Industris kritik mot Trygg-Hansa ovan. En förklaring kanske kan vara att man inte fäster så stort avseende vid den redovisade skattesatsen. Dominerande praxis synes vara att lägga in en schablonskatt vid beräkningen av framtida vinster.

Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar.

Redaktör: Rolf Rundfelt (e-post: rolf.rundfelt@kpmg.se)