EU har med förvånande snabbhet beslutat om ett regelverk med syfte att hantera den klimatpåverkan som utsläpp av växthusgaser innebär. 290 svenska företag får utsläppsrätter för koldioxid och kan börja handla med dem i början av nästa år. Inom EU har företag i 25 länder med 12 000 anläggningar fått utsläppsrätter att handla med. Utsläppsrätter är inte bara en fråga om lagefterlevnad eftersom de kan användas, sparas, köpas eller säljas. EUs redovisningsregler placerar utsläppen på balansräkningen, i resultaträkningen och i företagens deklaration, skriver Birgit Flening.
Till årsskiftet startar handeln med utsläppsrätter för koldioxid. Trots att ämnet varit på agendan ett längre tag är många företag dåligt förberedda på hur man ska handskas med de utsläppsrätter som de tilldelats.
En undersökning från Ernst & Young av mer än 200 av de största berörda europeiska bolagen som genomfördes i juni 2004 visade att majoriteten inte hade beredskap för de förändringar som kommer träda i kraft. Endast en fjärdedel av företagen hade till exempel utvecklat rutiner för att löpande säkra huruvida utsläppen överskrider de tilldelade rätterna.
Handeln med utsläppsrätter syftar till att på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt möta de åtaganden om minskade koldioxidutsläpp som EU-länderna förbundit sig att uppnå under Kyoto-protokollet. Försöksperioden löper 2005–2007 och därefter följer den första åtagandeperioden 2008–2012. Målet är att minska koldioxidutsläppen med 8 procent till år 2010. Genom att tillåta fri handel med rätter hoppas man styra över produktion till anläggningar med låg utsläppsgrad samtidigt som man uppmuntrar utvecklingen och användandet av alternativa, icke-fossila, bränslen. Bolag med minskande koldioxid utsläpp gynnas eftersom de kan tjäna pengar på att sälja sina utsläppsrätter medan bolag med ökande utsläpp tvingas köpa rätter eller dra ned på produktionen. Priset för en utsläppsrätt (ett ton koldioxid) ligger nu på cirka nio euro.
Tilldelningen av utsläppsrätter görs av regeringen till enskilda anläggningar, som redan tidigare sökt och erhållit tillstånd att släppa ut koldioxid. I Sverige berörs ungefär 620 anläggningar, huvudsakligen inom energi, olja och raffinaderi, stål, pappersindustri och byggmaterialtillverkning. All handel registreras i ett centralt och i nationella register.
Rätterna utfärdas den sista februari, i mars året efter måste man rapportera sina utsläpp för det gångna året och inom en månad därefter måste man lämna in det antal utsläppsrätter som man är skyldig. Har företaget inte täckning när avstämning sker så måste man köpa rätter på marknaden. Företagen måste löpande säkerställa sina faktiska utsläpp av koldioxid samt verifiera dem på avstämningsdagen. Om verifierad utsläppsrapport inte lämnas i tid kan överlåtelse inte ske från företagets registerkonto. Rapporten ska verifieras av så kallad ackrediterad verifierare.
De som inte i tid lämnar in tillräckligt antal utsläppsrätter för att täcka sina koldioxidutsläpp kommer få sina namn offentliggjorda samt betala en avgift. Detta att man hänger ut företagen är osvenskt och det ökar pressen på att man sköter sig. Eftersom miljö- och klimatfrågor berör oss alla, så kan ett företag som inte sköter sig få en allvarlig varumärkespåverkan. Efterlevnad är således inte bara en fråga om laglydnad. Dessutom måste saknade rätter överlämnas året efter, annars ska tillstånd att släppa ut koldioxid dras in.
Många företag är ännu inte på det klara med att de måste vara väl förberedda när handeln med utsläppsrätter av koldioxid börjar den 1 januari 2005. Handeln berör många områden inom företaget, inte bara drift och teknik. Det måste finnas en strategi på plats inom företag och koncerner för hur utsläppsrätterna ska hanteras och som innefattar redovisning, riskhantering och carbon management.
Finansiellt instrument
Proposition ”Handel med utsläppsrätter II” (2004/2005:18) beskriver det civilrättsliga regelverket:
Utsläppsrätter ska handlas med fri omsättning på en värdepappersmarknad. Därför betraktas de civilrättsligt som finansiella instrument. Då gäller offentligrättslig reglering med Finansinspektionens tillstånd, investerarskydd och speciell kontroll av handeln. Viktigt att veta är att nu gäller straffreglerna om insiderhandel vilka reglerar användande av kännedom om förhållanden som är kurspåverkande, obehörigt röjande av insiderinformation, otillbörlig kurspåverkan samt regler mot att vid allmän omsättning ingå hemliga avtal för att påverka priset. Dessutom har många placerare en policy som är restriktiv till placering i annat än finansiella instrument.
Det införs inga regler om pantsättning eller förvaltarregistrering. Orsak anges vara att rätterna är tidsbegränsade, kan annulleras, handlas på en gemensam marknad med varierande regler samt har ett osäkert sakrättsligt skydd.
Begreppet ”finansiellt instrument” används olika i kapitalmarknadsrätten och i internationell redovisningsterminologi. Exempelvis fäster man internationellt inte avseende vid om det är avsett för handel eller inte. EG-rättsliga begreppet finansiellt instrument är under omdaning på grund av ett nytt direktiv, som torde genomföras i svensk rätt senast 30 juni 2006. En utredning pågår med slutdatum före 30 juni 2005.
I propositionen anges att ”bokföringsskyldighet och redovisning av utsläppsrätter skall följa bokföringslag samt årsredovisningslag med flera och tillhörande normgivning, skall ske mot bakgrund av transaktionens ekonomiska innebörd” samt att skattehantering ska göras enligt särskilt regelverk
Redovisning
Från och med 2005 ska alla noterade bolag inom EU tillämpa gemensamma internationella redovisningsregler. I samband med detta har International Accounting Standards Board (IASB) publicerat hur redovisning av utsläppsrätter kan göras enligt IAS. En förutsättning för reglerna är en fungerande, fri handel med utsläppsrätter. Den aktuella kritiken mot tillämpningen av IAS kommer troligen att leda till ändrade regler för hur man bestämmer om det finns tillgångar och åtaganden, hur de ska värderas och hur resultatet ska beräknas.
International Financial Reporting Interpretations Committees (IFRIC) tolkning DI emission rights diskuterades av IASB 18 oktober 2004 och gäller från 31 mars 2005. Där redovisas hur följande IAS ska användas för utsläppsrättshandel: IAS 20 ”statligt stöd”, IAS 36 ”nedskrivningar”, IAS 38 ”avsättningar, ansvarförbindelser och eventualtillgångar” och IAS 38 ”immateriella tillgångar”.
Immateriella rättigheter
Ett företag som har en utsläppsrätt har en tillgång som ska redovisas i balansräkningen, oavsett om rätten har erhållit från staten eller köpts från annat bolag.
Redovisningsreglerna anger att rätterna är immateriella rättigheter och ska redovisas enligt IAS 38. Köpta och tilldelade utsläppsrätter ska bokas som tillgång. Oavsett om rättigheten erhållits utan ersättning eller om man betalar ett pris understigande verkligt värde ska rätten vid anskaffningstillfället bokas till verkligt värde.
Enligt IAS 38 kan de därefter värderas enligt en av två principer. Den första principen med värdering till det lägsta av anskaffningsvärde och verklig värde kan användas vid en ej fungerande marknad.
Värdering till verkligt värde (marknadsvärde) ska ske om rätterna kan handlas på en aktivt fungerande marknad. Värdeökning redovisas direkt mot en omvärderingsreserv i eget kapital. Värdenedgång redovisas sedan mot omvärderingsreserven varvid en eventuellt överskjutande värdenedgång redovisas via resultaträkningen. (Vid en senare eventuell uppskrivning på grund av prisökning vänds den i fösta hand mot posten i resultaträkningen under löpande år).
Nedskrivning görs således om marknadsvärde underskrider bokfört värde. Utsläppsrätter kan inte avskrivas om det finns en aktiv marknad.
En värdeförändring redovisas således direkt mot eget kapital. Värdeförändringen matchas inte mot motsvarande kostnadsförändring för utsläppen. Detta leder till en mismatch mellan intäkt och kostnad, framförallt vid prisökningar. IASB förväntas dock ändra i IAS 38 innan DI träder i kraft så att en mismatch inte uppstår på detta sätt.
Utsläppsrätter är individuellt identifierbara genom ett referensnummer. Detta gör att varje rätt kan tilldelas rätt bokfört värde vid överlämnande till myndighet. De nationella registren ska byggas så att de äldsta rätterna tas först (FIFO-metoden). Innehav på balansdagen är omsättningstillgång både om rätterna är avsedda att handlas eller om de innehas för att möta en skuld.
Statligt stöd
Ett företag kan antingen köpa rätter eller tilldelas dem från staten, för ett belopp under marknadsvärde, eller som under försöksperioden, gratis. Mellanskillnad mellan kostnad för tilldelade rätter och verkligt värde är ett statligt bidrag som ska redovisas enligt IAS 20. Värderingen av en utsläppsrätt är det värde som gällde vid tilldelningstillfället och ska inte ändras under året. Initialt redovisas det statliga stödet som en skuld i form av en förutbetald intäkt som intäktsredovisas systematiskt och successivt under tillståndsperioden. Med systematiskt anses andel gjorda koldioxidutsläpp i relation till budgeterade totala utsläpp.
Skuld
Tilldelning av en utsläppsrätt utlöser inte en skuld. Skyldighet att till staten redovisa (inlämna) rätter uppstår allteftersom koldioxidutsläpp sker. Därför bokförs löpande en kostnad och en kortfristig skuld för åtagandet att leverera rätter, värderad till vad detta kostar i tilldelade och köpta rätter enligt IAS 37. IASB anser denna skuld vara fristående från tillgången varför de inte kvittas. En köpt utsläppsrätt inte kan skiljas från en tilldelad, vilket styrker att utsläppsrätt är en ”fristående” tillgång. Eventuella avgifter ska behandlas separat.
Problem
IASBs regler innebär att det kan bli problem för rapporterande företag där detta är väsentliga belopp. Värdering av utsläppsrätter till fair value, det vill säga värdering görs på den marginella del där köp av rätter kan bli aktuell samtidigt som enda sättet att realisera värdet av tilldelade rätter är att förbättra, minska eller lägga ned produktionen. Detta ger en oönskad artificiell volatilitet i resultaträkningen.
Löpande år redovisas intäkter baserat på en initial värdering av rätter medan kostnader påverkas av en ”imaginär” värdeförändring över året. Detta kan ge en väsentlig resultatpåverkan under året som är svår att förstå.
Det blir således en ”mismatch” vid värdering av tillgångar till marknadsvärde, skulder/kostnader till förväntat verkligt värde och intäkter/statligt bidrag till historiskt värde. Dessutom kan utsläppsrätter innehas i spekulativt syfte men ska ändå i slutändan användas för lagefterlevnad och framtida åtaganden. Därför har IFRIC uppmanat IASB att ändra i IAS 38 så att värdering sker till verkligt värde där värdeförändring direkt påverkar företagets resultat. IAS 20 är föremål för omarbetning och IFRIC torde ge ut ett nytt utkast avseende hantering av utsläppsrätter därefter. Vi kan förvänta oss att IAS 38 revideras, troligen innan DI träder i kraft 31 mars 2005, kanske så att en ny typ av tillgång med värdeförändring i resultaträkningen tas fram. Samtidigt torde IAS 20 kunna få en regel så att det blir frågan om en mer harmonisk redovisning anpassad till hur anknutna tillgångar redovisas.
Kvarstående problem är dock att dessa förändringar inte kan komma förrän efter det att handelsperioden börjat. (Därför kommer vissa företag i några länder troligen att, i väntan på att IAS 38 ändras, använda reglerna enligt IAS 37 för att redovisa en skuld först när utsläppet överstiger innehavda rätter.)
Lager
Skattefrågorna behandlas i den lagrådsremiss som kom den 30 september 2004 (Skatteregler för utsläppsrätter och el-certifikat). I lagrådsremissen anges att det fortfarande är osäkert hur utsläppsrätter ska behandlas i redovisningen varför man valt att införa särskilda skatteregler. Förslaget till skatteregler för utsläppsproducenter gäller från och med 2006 års taxering.
Stöd i form av utsläppsrätter ska ses som Skatterättsligt näringsbidrag. Därför beskattas de först vid avyttring ej vid tilldelning. Vid tilldelningstillfället värderas de till noll kronor. Motiv är att det inte har utförts någon prestation för att erhålla dem och att inlösenrätt saknas samt att de redan ingår i värderingen av företaget, en separat värdering skulle kunna leda till nedskrivningsbehov hos produktionsanläggning.
Utsläppsrätterna klassificeras skattemässigt som lager hos utsläppsproducenterna.
Lager (tilldelade rätter som inte utnyttjats + köpta rätter) får tas upp till det lägsta av nettoförsäljningsvärde eller samlat anskaffningsvärde, samma princip för alla bolag i en intressegemenskap. Om nettoförsäljningsvärdet på lagret är lägre än bokfört värde ska det nedskrivas. 97 %-regeln gäller inte för utsläppsrätter.
Först in – först ut – principen gäller för lagerbeskattning. Detta leder till att avdrag för köpta rätter inte medges förrän de tilldelade rätterna för perioden förbrukats eller avyttrats. Inköpta utsläppsrätter värderas till anskaffningskostnad och när tilldelade utsläppsrätter säljs har de en anskaffningskostnad om noll kronor hos utsläppsproducenten.
Koldioxidutsläpp skuldförs löpande, avdrag får bara ske med den del av skulden som överstiger innehav av rätter. Avdraget värderas till värdet av den överskjutande skulden att inleverera rätter. Kvittning kan ske skattemässigt men inte i redovisningen. Företaget ska först kvitta innehav av rätter mot skyldighet att leverera rätter. Om kvittning sker mot tilldelade rätter redovisas ingen kostnad. Om kvittning sker mot köpta rätter uppstår en kostnad. Kvittning vid beskattningen innebär att en skuld/kostnad redovisas bara om företagets åtagande överstiger innehavda rätter.
En kostnad uppstår även när åtagande att leverera rätter överstiger innehavda rätter. Då bokas en skuld på mellanskillnaden som värderas till bedömd kostnad att skaffa in resterande rätter. Kontrolluppgifter lämnas till svenska Skatteverket från det nationella registret.
De samlade avdragen för bolag i en intressegemenskap får bara vara skillnad mellan deras samlade utsläpp och deras samlade innehav av utsläppsrätter (oberoende av klassificering). De samlade avdragen ska redovisas i deklaration. Det är således viktigt att hålla reda på koncernens samlade ställning.
Principen för lagervärdering innebär att avdrag för köpta rätter inte medges förrän de erhållna rätterna för perioden förbrukats eller sålts.
Tjänster
Frågan om hur handel med utsläppsrätter ska mervärdesbeskattas är troligen löst. Utsläppsrätter torde komma att betraktas som så kallade 9.2.e-tjänster. Artikel 9.2.e i sjätte direktivet innebär i princip att om tjänster som avses i artikeln tillhandahålls en näringsidkare etablerad i Sverige av en säljare etablerad i ett EU-land eller i tredje land ska mervärdesbeskattning ske här.
Ett tillhandahållande från EU till en mottagare i tredje land ska inte beskattas i EU.
Är det fråga om en skattepliktig tjänst ska köparen i ett EU-land förvärvsbeskattas, det vill säga köparen ska ta upp den utgående momsen i sin deklaration men har samtidigt avdrag för ingående moms. Vid förvärvsbeskattning gäller att om köparen är fullt momsskyldig ska samma belopp redovisas som ingående och utgående belopp, det vill säga det blir ingen moms att betala in till staten. Om köparen inte bedriver momspliktigverksamhet ska säljaren betala svensk moms, därför torde en utländsk säljare i dessa fall behöva momsregistrera sig i Sverige.
Mellanhänder
Redovisningsregler för en så kallad mellanhand, det vill säga en enskild eller juridisk person som köper och säljer utsläppsrätter utan att ha en skyldighet att leverera utsläppsrätter för egna koldioxidutsläpp följer normala redovisningsregler och skatteregler kring handel med finansiella instrument.
Fysisk person beskattas i inkomstslaget kapital. Juridisk person beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Juridisk person som bedriver värdepappershandel kräver tillstånd från Finansinspektionen och beskattas med tillämpning av regler om lager.
Revision
Då handel med utsläppsrätter för många företag är både en väsentlig finansiell post och en fråga om att kunna köpa tillräckligt med utsläppsrätter för att få fortsätta sin verksamhet är även revisorn berörd av att förstå dessa frågor. För många revisorer kommer detta att bli aktuellt redan i den första granskade kvartals- eller delårsrapporten. Den ackrediterade verifierare som ska lämna ett intyg om riktigheten i den rapport som ska redovisas kommer inte att avge sitt intyg förrän senast 31 mars året efter gjorda utsläpp. Detta kan vara väl sent för den revisor som har att bedöma riktigheten i företagets redovisning av koldioxidutsläpp. Företagets system att mäta, beräkna samt redovisa de olika delarna i detta måste förstås och bedömas även av oss revisorer.
Vi måste uppmärksamma risken för fel under startåret. Många företag kommer inte att ha rutiner på plats i tid; revisorer, verifierare, ekonomi- och finansavdelningarna är ovana; värdering till verkligt värde kan vara svårt på en omogen marknad och pålitligheten hos revisionsbevisen kan vara oklart med register och lagar som ännu inte testats fullt ut.
Genom att i vår revision hantera handelssystemet med utsläppsrätter på rätt sätt kan även vi revisorer bidra till arbetet med att minska klimatpåverkan av utsläpp av växthusgaser.
Birgit Flening är auktoriserad revisor och Sustainability Director hos Ernst & Young AB. Hon medverkade senast i Balans nr 10/2004.