2003 avgjorde Revisorsnämnden 145 disciplinärenden. 50 av dessa ledde till någon form av disciplinär påföljd. Det skriver Revisorsnämndens direktör Peter Strömberg när han presenterar aktuell statistik från nämnden. Han kommenterar också debatten kring proven för revisorsexamen och högre revisorsexamen.

Båda dokumenten, liksom det s.k. regleringsbrevet för år 2004, finns på RNs hemsida, www.rn.se

Revisorsnämnden (RN) har nyligen givit in sin årsredovisning för år 2003 och sitt budgetunderlag för år 2005 till regeringen.1 Jag presenterar här några statistiska uppgifter som främst hämtats från dessa dokument, tillsammans med några kommentarer.

Verksamhetsresultat

RNs verksamhet är uppdelad i fyra verksamhetsgrenar, nämligen examination, godkännande och auktorisation av revisorer, tillsyn över revisorer samt internationella kontakter. RNs intäkter uppgick år 2003 till c:a 23,5 mnkr och kostnaderna till c:a 21,5 mnkr. Verksamheten genererade således ett överskott på ca 2 mnkr, främst beroende på det mycket stora deltagandet i proven för revisorsexamen och högre revisorsexamen under året. Jag kommenterar inte det ekonomiska utfallet vidare här utan vill i de delarna gärna hänvisa till årsredovisningen.

Examination, godkännande och auktorisation

Prov för revisorsexamen och högre revisorsexamen

Under år 2003 har prov för revisorsexamen anordnats i maj och prov för både revisorsexamen och högre revisorsexamen i november. Som framgår av tabell 1 har antalet tentander ökat markant mellan år 2001 och 2002 och ökningen har fortsatt även under 2003. Ökningarna kan främst förklaras av att de är effekten av olika övergångsregler och att det först fr.o.m. år 2003 inte längre är möjligt att bli godkänd eller auktoriserad revisor utan att ha klarat provet för revisorsexamen. Av tabellen kan också utläsas att andelen tentander som klarat provet för revisorsexamen2 med godkänt resultat visar en sjunkande tendens över de tre åren. Om man bryter ned resultatet ytterligare och jämför vår- och höstproven 2003, så kan man se att 33% av tentanderna klarade provet för revisorsexamen på våren och motsvarande siffra för höstens prov var 42%. Motsvarande siffror för 2002 var 37% på våren och 64% på hösten.

2003

2002

2001

Antal tentander

Revisorsexamen

Högre
revisorsexamen

Revisorsexamen

Högre
revisorsexamen

Revisorsexamen

Högre
revisorsexamen

Totalt

374

61

270

19

73

9

Med god känt
resultat

144

30

156

13

47

6

Tabell 1

Detta förhållande har diskuterats och debatterats i pressen och inom revisorskåren. Det kan därför vara på sin plats att uppehålla sig något vid provverksamheten. Proven arrangeras av RN men de konstrueras och rättas av ett team av kvalificerade revisorer varifrån RN har upphandlat tjänsten. RN har knutit ett examensråd till sig, i vilket ingår fem ledamöter; tre auktoriserade revisorer och två professorer. Examensrådet har bl.a. till uppgift att kvalitetssäkra proven och rättningen och se till att proven håller en jämn svårighetsgrad mellan åren och att bedömningarna i rättningen håller en jämn nivå. För att få godkänt resultat på provet krävs att tentanden har uppnått 75% rätta svar. Detta motsvarar ungefär vad som krävs för att uppnå betygsgraden ”Väl godkänd” på en tentamen i t.ex. företagsekonomi vid ett universitet. I debatten har det kommit till uttryck farhågor både för att provresultaten skulle visa att kvaliteten har sänkts bland de yngre revisorerna och för att provresultaten skulle visa att proven har blivit orimligt svåra.

Enligt min uppfattning är ingetdera påståendet korrekt. Proven skall vara svåra och det skall inte vara lätt att bli godkänd revisor. Det finns därför ingen grund för att överväga att sänka kraven i framtiden för att därigenom öka antalet tentander som klarar provet. Detta gäller desto starkare om man betänker att det numera inte är någon skillnad i den formella behörigheten mellan en godkänd revisor med revisorsexamen och en auktoriserad revisor.

Har då kvaliteten sjunkit bland de revisorer som skriver provet eftersom förhållandevis färre klarar provet? Jag hävdar att man inte kan dra den slutsatsen heller.

Det finns många faktorer som kan rymma delar av förklaringen; det är fler som går upp i provet nu, några kanske efter en kortare praktiktid än vad som var fallet vid tidigare prov. Många yngre revisorer är redan från början specialiserade medan provet är, och skall förbli, ett generalistprov. Man har kanske inte hunnit sätta sig in tillräckligt i frågor som ligger utanför den egna specialiteten. Men viktigast av allt är att man inte på detta begränsade material, dvs. fyra provtillfällen, kan dra några säkra slutsatser i någon riktning. Och särskilt inte att revisorskårens yngre medarbetare har blivit mindre kompetenta eller mindre skickliga.

Antalet tentander som har genomgått provet för högre revisorsexamen är fortfarande ganska litet och mina följande kommentarer rör bara provet för revisorsexamen.

Godkännande och auktorisation

Det kan noteras att antalet kvalificerade revisorer ökade även år 2003. Vid årets utgång uppgick revisorskåren till 4 245 personer, vilket är en ökning med 99 i förhållande till samma tid ett år tidigare. Av dessa är 1 774 (42 %) godkända och 2 471 (58 %) auktoriserade revisorer. Än är det dock en bit kvar till toppnoteringen 4 495 personer den 1 januari 1997.

RN räknar dock försiktigtvis i sina interna budgetkalkyler för 2004 med en liten nedgång i antalet revisorer. Skälet till detta är att tendensen när det gäller nytillskott i revisorskåren har varit vikande ända sedan april 2003. Vi får se vad de siffrorna vid denna tidpunkt nästa år visar.

Tillsyn

Tillsynsverksamheten är den verksamhetsgren som tar mest arbetstid i anspråk. Inte mindre än 77 % av arbetstiden ägnas tillsynsverksamheten och den drar också den största andelen av de totala kostnaderna, cirka 60 %. Detta stämmer väl med regeringens prioriteringar som de framgår av regleringsbrev och andra policyuttalanden.

RN bedriver sin tillsyn genom att handlägga s.k. disciplinärenden som kan initieras genom anmälningar, genom uppsökande verksamhet, främst den numera rätt så väletablerade systematiska uppsökande tillsynen (SUT), men även genom att RN tar andra tillsynsinitiativ som leder till disciplinärenden. RN bedriver vidare tillsyn genom att lämna förhandsbesked i sådana frågor där revisorers oberoende behöver bedömas. Fr.o.m. år 2004 kommer också kvalitetskontrollverksamheten3 att vara en del av RNs tillsynsverksamhet.

Se härom bl.a. en artikel av Andersson, Malmeby och Strömberg i Balans nr 11/2003.

Avgjorda ärenden

RN har år 2003 avgjort 145 disciplinärenden. Av dessa har 50 lett till någon form av disciplinär åtgärd. År 2002 avgjordes 147 stycken, varav 49 ledde till disciplinär åtgärd och år 2001 avgjordes 141 disciplinärenden varav 65 ledde till disciplinär åtgärd. Hur de ärenden som ledde till disciplinåtgärd fördelar sig på de olika åtgärder som står RN till buds och hur meddelade disciplinära åtgärder fördelar sig mellan godkända och auktoriserade revisorer och revisionsbolag framgår av tabell 2.

Disciplinär åtgärd

Godkända revisorer

Auktoriserade revisorer

Revisionsbolag

Totalt

2003

Upphävande

3

2

5

Varning samt straffavgift

2

4

6

Varning

9

19

1

29

Erinran

3

7

10

Totalt

17

32

1

50

2002

Upphävande

7

2

9

Varning samt straffavgift

Varning

16

15

31

Erinran

6

2

1

9

Totalt

29

19

1

49

2001

Upphävande

9

4

13

Varning samt straffavgift

3

3

Varning

19

21

40

Erinran

5

4

9

Totalt

36

29

65

Tabell 2.

Om man ser till relationen mellan antalet inledda disciplinärenden och antalet meddelade disciplinära åtgärder finns det anledning att se ljust på tillståndet i revisorskåren. Det är ju nämligen så att den övervägande delen av alla inledda disciplinärenden slutar med att ärendet avskrivs utan någon disciplinär åtgärd. Under 2003 skedde detta i 95 av 145 avgjorda ärenden, vilket motsvarar cirka 65 procent. Den andelen har hållit sig relativt konstant under de senare åren. Sett i relation till revisorskåren som helhet var det under år 2003 bara lite drygt 2 procent som blev föremål för disciplinåtgärder. Den andelen har hållit sig på denna låga nivå under åren.

Som framgår av tabellen så har antalet riktigt allvarliga disciplinåtgärder hållit sig ganska konstant de tre senaste åren. År 2003 meddelades visserligen bara fem upphävandebeslut, men samtidigt utdelade nämnden i sex fall varning med straffavgift, vilken åtgärd brukar förekomma bara i de fall där omständigheterna i ärendet är så försvårande att de ligger mycket nära gränsen till upphävande. Merparten av dessa ärenden härrörde från SUT. Att notera i detta sammanhang är också att inte mindre än sex revisorer under samma period har avsagt sig sitt godkännande eller sin auktorisation sedan RN påbörjat en utredning inom ramen för SUT. Det finns därför tyvärr inte grund för att, med ledning av det förhållandevis låga antalet upphävanden under år 2003, dra slutsatsen att de misskötsamma revisorerna s.a.s. börjar ta slut. I detta sammanhang måste man också notera att en så stor del av de påbörjade SUT-ärendena som ca 30 % behöver föras över till ett formellt disciplinärende.

När det gäller SUT-ärendena så sker ett sådant överförande först när RN bedömer att omständigheterna är så allvarliga att revisorn förtjänat minst en varning. De eventuella anmärkningar som i andra fall skulle kunna ha renderat en revisor en erinran, lämnas när det gäller SUT-ärendena utan annan åtgärd än ett påpekande som bifogas ett beslut om att skriva av ärendet. Man kan därför på inte alltför lösa grunder anta att det bland de kvalificerade revisorer som väljs ut för att granskas inom ramen för SUT finns ett betydande antal som inte håller kvalitetsmåttet. I detta sammanhang måste man dock beakta två faktorer. Den ena är att urvalet av revisorer som granskas inom ramen för SUT är gjort på basis av olika särskilt identifierade riskkriterier. Den andra är att den genomsnittliga kvaliteten visat sig vara låg i den grupp som består av revisorer som inte är medlemmar i vare sig FAR eller SRS. Och den gruppen utgör en begränsad del av revisorskåren.

Överklaganden

Av de beslut om disciplinära åtgärder som RN meddelade under 2003 har 9 stycken överklagats. Detta innebär en överklagandefrekvens om 18 %. Överklagandefrekvensen är i nedåtgående om man ser till de senaste åren. Sålunda överklagades 37 % av nämndens beslut i disciplinärenden år 2002, överklagandena uppgick till 29 % år 2001 och till 20 % år 2000. Vad detta kan bero på är osäkert. Som företrädare för RN kan jag bara hoppas på att orsaken är att RNs praxis har satt sig och har vunnit större erkännande bland revisorerna. Andelen beslut som ändrats av förvaltningsdomstolarna är mycket liten under de senare två åren. Under 2003 har bara ett beslut av RN ändrats, och det rörde inte ett disciplinärende.

Inkomna ärenden

Av tabell 3 framgår antalet öppnade disciplinärenden och hur de har initierats de senaste tre åren.

Anmälare

2003

2002

2001

Egeninitierade

26

34

52

(varav SUT)

(15)

(14)

(26)

Skattemyndighet

32

40

39

Klient

35

35

33

Övriga (Ekobrottsmyndigheter, kronofogde m.fl)

24

29

24

Summa

117

138

148

Tabell 3.

Sammanställningen visar att antalet disciplinärenden som kommit in till RN har gått ned de senaste åren. Den visar också att nedgången i antalet anmälningsärenden inte är så stor utan att det är de egeninitierade ärendena som står för den stora minskningen. Jämfört med år 2001 har antalet egeninitierade ärenden halverats. Det gäller i princip också den del av dessa som utgörs av SUT-ärendena. Detta är en utveckling som kan förklaras av RNs nuvarande personalsammansättning på det sättet att RN för närvarande har för få anställda revisorer.

Av tabell 4 framgår antalet inkommande ärenden om förhandsbesked.

År

2003

2002

2001

Antal förhandsbesked

13

7

8

Tabell 4.

RN ser gärna fler ansökningar om förhandsbesked. De behandlas skyndsamt; målet som regeringen har satt upp i regleringsbrevet är att varje sådant ärende skall vara avgjort inom två månader från det att en komplett ansökan kommit in till RN. Förhandsbesked är ett bra verktyg för RNs rättsbildning och är ett enkelt sätt för enskilda revisorer att få de ofta komplicerade rättsfrågor som hänger samman med ställningstaganden i oberoendefrågor belysta och besvarade.

Slutsatser för framtiden

Av det hittills sagda har framgått att resultaten i proven för revisorsexamen vållar debatt, att det utifrån de erfarenheter som kan dras av handläggningen och besluten i tillsynsärenden finns vissa kategorier revisorer som RN bör ägna särskild uppmärksamhet åt och att antalet inkommande disciplinärenden är på väg neråt. Vilka slutsatser kommer RN att dra av detta och vilka åtgärder kommer att vidtas?

Att RN skall ägna stor fortsatt kraft åt examineringen är en självklar slutsats, liksom att den fortsatta utvecklingen när det gäller provresultaten skall följas noga och analyseras. Detta kommer att ske och RN har verktygen för detta.

RN har när det gäller tillsyn och handläggning av disciplinärenden skäl att bevaka kvaliteten hos vissa särskilda kategorier av revisorer. RN har också en viktig uppgift i att vara bevakande och pådrivande i frågor som rör revisorers oberoende. Dessa uppgifter löses bäst genom att underlaget för RNs tillsynsverksamhet breddas. Det bör ske på flera sätt, varav det viktigaste är att satsa på de egeninitierade ärendena, särskilt SUT-ärendena. Men RN vill också att fler myndigheter och andra privata eller offentliga organ i större utsträckning än nu anmäler förhållanden som de möter i sin verksamhet som tyder på kvalitetsbrister i utförda revisioner eller på att revisorers oberoende hotats.

RN kommer alltså i framtiden att satsa på att bredda underlaget för sin tillsynsverksamhet genom mer uppsökande och egeninitierad verksamhet och genom att vara aktiva för att få ett större ärendeinflöde genom anmälningar. För att klara av en sådan satsning krävs att det hos RN finns fler revisorer. Genom aktiva rekryteringsinsatser vill RN nära nog fördubbla sin kapacitet vad gäller kvalificerade revisorer.

Den läsare som uppfattat den här redogörelsen och kommentarerna om framtiden som mest, och kanske alltför mycket, inriktad mot RNs repressiva sida har väl rätt i det. RNs ambitioner att samarbeta med branschen öppet och konstruktivt, att delta i och leda samtal om hur praxis bör utvecklas, att tillsammans med organisationerna bygga upp kvalitetskontrollverksamheten, att vara en aktiv debattör i revisorsfrågor, att följa den internationella utvecklingen m.m. har inte fått plats. Jag återkommer, med Balansredaktörens tillåtelse hoppas jag, vid annat tillfälle i de viktiga frågorna.

Peter Strömberg

är direktör och myndighetschef på Revisorsnämnden. Han medverkade senast i Balans nr 11/2003.