Text: Inge Wennberg

Under lång tid – särskilt under 90-talet – var det en hel del prat om revision som en inkörsport till den mer lukrativa, och omdiskuterade, rådgivningen.

Kanske låg det mer pengar i konsulteriet. Sant var att de stora byråernas konsultavdelningar växte – data, skatt, organisation, juridik, management consulting, corporate management, corporate finance, och allt vad det hette.

Det är också sant att revisorer i alla tider ägnat sig åt att ge råd.

Så på tal om inkörsportar inleder vi lämpligen den här artikeln med ett besök i Sundsvall. Året är 1947. Nyauktoriserade revisorn Reinhold Geijer, 30 år, arbetar med uppgiften bygga upp ett avdelningskontor till Öhrlings Revisionsbyrå.

Först råd, sedan revision

I Balans (drygt 30 år senare) betonar han starkt att konsultarbetet från starten i Sundsvall blir en mycket viktig del av verksamheten, särskilt skatterådgivningen. Skatteexpertisen i företagens omvärld är begränsad. Industriförbundet har någon enstaka person som kan ringas upp om det blir riktigt krångligt. Kunskaperna ute i bolagen är rudimentära.

Så de auktoriserade revisorerna biträder med att lägga upp bokföring och upprätta bokslut med speciell hänsyn till skatteproblematiken. Primärt reviderar de inte – kvalificerad revision i alla bolag är ännu inget krav.

Men den här rådgivningen blir ofta inkörsporten till att Geijer och hans medarbetare i Sundsvall senare utses till revisorer. Som rådgivare får de god kännedom om olika företag. När de till sist utses till revisorer sker det därför att bolagen vill knyta konsulterna till sig.

Balans8_9_s43

Sund rådgivning

FAR anser det tidigt som självklart att revisorer ger råd. FARs etiska regler inleds i många år med dessa ord: ”I samhället finns behov av en kår av oberoende revisorer som åtnjuter förtroende hos alla med intresse av god revision samt sund rådgivning och rapportering inom områdena för revisorernas yrkesutövning.

De senaste reglerna från 2003 är mer detaljerade beträffande rådgivningen – delvis är en följd av att specialistledamöter nu finns i FAR.

Men debatten om rådgivningen pågår ständigt. I Balans 1978 skriver Paul Berger på tillsynsmyndigheten Kommerskollegium att det finns utrymme för en inte obetydlig rådgivningsinsats – åtminstone när det gäller bokslut, tillägger han.

Revisorns roll

Året därpå skriver Sven-Erik Johansson på Tönnerviksgruppen om hur en utvidgad förvaltningsrevision leder till ökad ekonomisk rådgivning.

Hösten 1979 gör FAR och Svenska Civilekonomföreningen en enkät kallad ”Revisorns roll”. En klar majoritet av de svarande SCF-medlemmarna anser att revisorns kompetens kan utnyttjas bättre, bl.a. för råd kring nya lagar, hjälp med att lägga upp redovisningssystem, ekonomiska utredningar, råd i redovisnings- och skattefrågor samt för råd i företagsledningsfrågor.

Här finns till synes en stor slumrande marknad för FAR-ledamöterna. I artikeln där enkäten presenteras beskrivs alla problem, farhågor, intressekollisioner m.m. som utomordentligt väl definierade.

Inga jävsproblem

Bertil Olsson, ena halvan i det som ska bli Hagström & Olsson och senare Ernst & Young, skriver 1982 att riskerna för jävssituationer är mycket små.

Men Gunnar Widhagen, ordförande i FARs revisionskommitté, slår an en något annorlunda ton. Han varnar 1984 för att ett ökat inslag av rådgivning också ökar risken för att revisorernas oberoende sätts ifråga.

I en intervju 1985 med FARs ordförande Sigvard Lövgren och två tidigare ordförande, Bertil Edlund och Björn Markland, konstateras att rådgivningen kommer att fortsätta öka. Konflikten mellan rådgivning och revision ska inte överdrivas. Den förebyggande verksamheten måste anses vara viktigare än efterkontrollen. Men revisorn ska inte granska sina egna produkter.

Brett produktprogram

1988 betonar Jan Eriksson på SET, en byrå som ändå har ganska få konsulter, vikten av att ha ett brett produktprogram – inkluderande specialister som ligger ”ganska långt ut på skalan”. SET ger bl.a. råd om inköp av datorer och programvara, bygger upp informationssystem, gör värderingar, är organisationskonsulter och ger råd i finansieringsfrågor.

Bertil Olsson späder på diskussionen. Det är ett krav på hans medarbetare att ge service i form av både råd om skatter, organisation, data och företagsvärdering. De ska även kunna bidra med affärsidéer. Han har varit auktoriserad revisor i fyrtio år. Trots aktivt arbete med rådgivning kan han inte påminna sig en enda gång där det uppstått några jävsproblem. Bara en sak är viktig: lägg dig inte i besluten!

Området oklart

1988 bestämmer sig Kommerskollegium för att göra en enkät om revisorns konsultroll. Kollegiets generaldirektör Gunnar Söder bedömer området som oklart – även om 1971 års auktorisationsutredning definierar yrkesmässig revision som ”revision, redovisning, organisation samt därmed sammanhängande rådgivning, däri inbegripen skattekonsultation”. Söder anser det tillåtet för revisionsbyråer att ordna kurser för personal i klientföretag i syfte att höja redovisningsstandarden. Hjälp med datasystem kan också vara tillåten. Men konsultverksamhet får inte läggas upp som en affärsverksamhet med annat syfte än att revisorn ska kunna fullgöra sina åtaganden mot klientföretagen.

Marknadsfördel

Söder slår fast att det inte har någon betydelse att revisionsbyråer lägger konsultverksamheter i särskilda bolag. Även de bolagen blir revisionsorgan.

Gunnar Söder är fundersam över utvecklingen i branschen: ”Frestelsen är stor att svälla ut på olika områden. Det är inte för att backa upp den utvecklingen som samhället har skapat en ordning med auktorisation och särskilt ansvar.” Auktorisationen är en marknadsfördel. Den får inte användas för att sälja vilka tjänster som helst.

Kommerskollegiums enkät visar senare att omfattningen av revisorernas konsultverksamhet inte är ”alarmerande”.

Samhällsresurs

I Balans nr 1/1989 skriver FARs ordförande Göran Tidström att rådgivningen får anses förenlig med granskarrollen så länge den stämmer med de etiska och professionella regler som gäller.

Han konstaterar att många revisionsbyråer numera har specialister på skatter, data, finansiering och kapitalrationalisering. Han betonar att samma typ av kvalitetskontroll måste gälla både för rådgivning och revision. Göran Tidström anser att FAR bör ge hög prioritet åt att få acceptans för utvecklingstrenden inom rådgivning.

I nr 1/1990 fortsätter Göran Tidström. FARs styrelse har slagit fast att konsultverksamheten är både viktig och ändamålsenlig. Revisorskårens samlade kompetens är en samhällsresurs som bör utnyttjas under former som är praktiska för klienter och revisorer. Tidström framhåller att en god revisionsinsats ofta förutsätter tillgång till specialister.

Behövs för revision

FAR-ordföranden Olle Herolf säger i en intervju 1991 att han ännu inte sett något exempel på att någon revisionsbyrå genom konsultverksamhet, inklusive specialisttjänster, har äventyrat oberoendet. Och i många situationer behövs specialisterna för att fullgoda revisioner ska kunna göras. Det vore opraktiskt om revisorerna själva skulle skaffa sig alla specialkunskaper. Det är mycket lättare att få en dataspecialist att förstå revision än att göra en revisor till ADB-specialist.

1993 intervjuas Björn Markland och talar bl.a. om relationen mellan specialisten på byrån som ger råd till företaget och den valde revisorn från samma byrå som ska revidera och ta ansvar för specialistens råd. Det kan vara ett problem. Ju mer rådgivningen skiljer sig från traditionell revision, desto svårare får revisorn att hålla kontroll på specialisten.

Advokatsamarbete

1998 gör KPMG Bohlins ett försök att utöka sin kundservice genom ett avtalsreglerat samarbete med en advokatbyrå. Här lägger Advokatsamfundet in sitt veto med motiveringen att advokaternas oberoende är hotat.

Sen utvidgas juristkonsulteriet i några byråer under konceptet MDP (multidisciplinary practice, flerkompetensverksamhet). MDP avser samarbete för att etablera en bred kompetensbas med t.ex. redovisning, revision, skatte- och affärsrådgivning, juridik och IT inom samma organisation. MDP blir en fluga som surrar ett tag. Men diskussionen om jävsproblem och oberoendekonflikter surrar också.

Hösten 2000 får Ernst & Young en varning för att anställda jurister haft uppdrag som konkursförvaltare. Konkursförvaltning är annan affärsverksamhet än revisionsverksamhet.

Analysmodellen

1999 kommer Revisionsbolagsutredningens betänkande. Utredningen har ursprungligen tillsatts 1996 för att behandla en tolkning av reglerna om vem som får äga en revisionsbyrå men får plötsligt också i uppdrag att utreda en eventuell begränsning i revisorers rätt att ge råd till revisionsklienter. Det blir den stora frågan för utredningen.

Tidigt har utredningen fått ett förslag från Revisorsnämndens expert med förslag till radikala begränsningar av revisorns rätt att ge råd. Bara råd som direkt föranleds av iakttagelser vid revisionen skulle godtas.

Utredningens viktigaste förslag blir en portalparagraf om att revisorn inför varje uppdrag ska pröva om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet och självständighet. Prövningen ska ske enligt den s.k. analysmodellen och mot de fem hotbilderna: egenintressehotet, självgranskningshotet, partsställningshotet, vänskapshotet och skrämselhotet.

Det ska gå att få förhandsbesked om huruvida ett uppdrag hotar revisorns integritet.

Till bilden hör att man också kan sätta in byråinterna åtgärder för att motverka hoten mot opartiskheten och självständigheten.

Revisionsbolagsutredningens förslag leder så småningom fram till den nya revisorslagen, som träder i kraft 1 januari 2002.

Ulf Gometz skriver i Balans att den nya lagen innebär skärpningar, inte lättnader. Han ställer frågan: Är nu hanteringen av konflikten revision/rådgivning en gång för alla löst? Hans svar är nej. Han betonar att revisorerna måste vårda oberoendet och sätta gränser för hur långt rådgivning och multidisciplinary practice kan gå.

Annars gör någon annan det.

I sammanhanget kan nämnas att flera stora revisionsbyråer börjar göra sig av med sina management- och andra konsultverksamheter. Varken FAR eller Revisorsnämnden ligger bakom den utvecklingen. Internationellt inflytande finns härvidlag, bl.a. från Arthur Levitt, tidigare ordförande i Securities and Exchange Commission.

Inga råd till revisionsklienter

Sommaren 2003 intervjuar vi Christer Lefrell när han just lämnat posten som chef för Revisorsnämnden. Han säger att han alltid har hävdat att man helt enkelt bör förbjuda rådgivning till revisionsklienter. Och nu är utvecklingen på väg dit, menar han.

På hösten samma år betonar Revisorsnämndens chefsjurist Per Eskilsson att den nya revisorslagen innebär en skärpning av kraven.

Det gäller t.ex. om revisorn eller någon annan inom revisionsgruppen har lämnat fristående rådgivning till revisionsklienten i en fråga som till någon del omfattas av revisionsuppdraget. (Revisionsgrupp = företagsgrupp i vilken minst ett revisionsföretag ingår och som på grund av ägarförhållanden eller annat får anses ingå i samma affärsmässiga gemenskap.)

Nej, rådgivningsfrågan är nog inte löst.