Jag fick nyligen en fråga om det finns ett samband mellan den genomgång av årsredovisningar som görs på uppdrag av Övervakningspanelen och den tävling om ”Bästa årsredovisning” som Stockholmsbörsen arrangerar. Frågan föranleddes antagligen av att några av de företag som fick pris i tävlingen något senare utsattes för kritik från Övervakningspanelen. Tävlingen ”Bästa årsredovisning” syftar till att stimulera en god informationsgivning på olika plan. Regelverket, det vill säga att redovisningen är upprättad med tillämpning av bland annat Redovisningsrådets rekommendationer, spelar en roll men är långt ifrån avgörande. Motsatsvis handlar Övervakningspanelens arbete enbart om att säkerställa att redovisningen är upprättad i enlighet med god redovisningssed för aktiemarknadsbolag.

Tidigare år har den arbetsgrupp som går igenom årsredovisningar på Övervakningspanelens uppdrag deltagit i juryns arbete när det gäller att utse ”Bästa årsredovisning”.

Under ett par år gjorde deltagare i arbetsgruppen en första genomläsning av alla årsredovisningar med fokus enbart riktad mot regelverket. Övriga jurymedlemmar kom därigenom att erhålla redovisningar som bedömdes hålla en god redovisningsteknisk kvalitet. För 2003 fungerade dock inte denna urvalsmekanism av flera skäl. Ett var att arbetsgruppens genomgång försenades på grund av oklarheter om hur genomgången skulle läggas upp. Ett annat var att enbart hälften av företagen kom att omfattas av vad som betecknats som en ”fullständig genomgång”. För de årsredovisningar som bedömdes av juryn för ”Bästa årsredovisning” under fjolåret fanns därför ingen påverkan från arbetsgruppen.

Enligt min uppfattning är detta olyckligt. Jag har visserligen den största respekt för juryns ledamöter. De fyra personer som ingår har samtliga en gedigen erfarenhet av att läsa årsredovisningar och att fatta beslut baserade på den information som där ingår. Ändå menar jag att det sänder fel signaler om juryn talar om för näringslivet att ett visst företags redovisning ska ses som ett föredöme samtidigt som samma företag kritiseras av Övervakningspanelen för att inte följa regelverket. Till bilden hör att det faktiskt går att avvika från regelverket när en bokstavstrogen regeltillämpning leder till att den bild som redovisningen ger blir missvisande. Den här så kallade override-regeln ska dock tillämpas endast i sällsynta undantagsfall.

För 2003 har sex företag fått pris samt hedersomnämnande, nämligen Gambro, Electrolux, Ratos, SAS, Securitas samt SKF. Hade arbetsgruppen fått delta i juryn är jag ganska säker på att i varje fall hälften hade sorterats bort. Det gäller dels Electrolux och Ratos som båda kritiserats av Övervakningspanelen, dels SAS.

När det gäller vinnaren har jag inga invändningar. Gambro har en bra årsredovisning. De kritiserades visserligen i fjol för att ha redovisat orealiserade förluster på så kallade swapavtal som ansvarsförbindelse och inte som avsättning. Det har emellertid ändrats i år.

Electrolux borde inte fått hedersomnämnande

Electrolux däremot är ett mer uppenbart exempel på ett företag som jag menar inte borde få ett hedersomnämnande. Den kritik de fått förklaras av att de skrivit av goodwill på 40 år. Bolaget kritiserades också i förfjol men har inte ändrat redovisningen trots att det för alla måste framstå som uppenbart att det inte går att hitta argument för en nyttjandeperiod på exakt 40 år. Det här har inte undgått juryn. I motiveringen nämns förhållandet men med tillägget att eftersom principerna för goodwillredovisning ändras 2005 så har juryn bedömt avsteget som mindre allvarligt. Jag tycker inte man kan resonera så. Reglerna, särskilt när det gäller värdering, ska följas.

Ratos också kritiserade

Ratos fick också kritik från Övervakningspanelen. I deras fall handlade det om att resultaträkningen inte följer de mallar som finns i årsredovisningslagen. Anledningen är att Ratos betraktar sig som ett förvaltningsbolag där läsaren är mer betjänt av att få information om de enskilda portföljbolagen. Och det är just detta som juryn värdesatt. I motiveringen sägs att läsaren erbjuds tillräckligt med fakta för att kunna göra en självständig uppskattning av Ratos substansvärde. Övervakningspanelen verkar hålla med. I sin beslutsmotivering noteras att Ratos redovisar en resultaträkning som uppfyller lagens krav i en separat not och att det följaktligen inte torde finnas någon risk för att läsare vilseleds. Ändå menar Övervakningspanelen att Ratos inte kan undgå kritik för att inte tillräckligt tydligt ha informerat om att bolaget avvikit från regelverket.

SAS har inte bedömts

SAS har inte bedömts av Övervakningspanelen och det är därför oklart om de skulle erhållit kritik eller ej. Enligt min bedömning finns det dock flera anmärkningsvärda faktorer som juryn inte berör i sin motivering. Viktigast är pensionsredovisningen. SAS har i likhet med många andra svenska företag försäkrat sina ITP-pensioner i Alecta. Sedan mitten av 90-talet har SAS i sin balansräkning redovisat en tillgång motsvarande sin beräknade andel av Alectas överskott. Riktigheten av detta har ifrågasatts vid flera tillfällen. Den förklaring som lämnats är att SAS erhållit särskild information från Alecta som möjliggjort tillgångsredovisningen. Beloppet är väsentligt, nära 5 miljarder eller cirka 40 procent av eget kapital.

Frågan om hur företag ska redovisa pensioner som försäkrats i Alecta har som bekant diskuterats under hösten 2003.

I december gjorde FAR ett uttalande av vilket framgår att FAR ifrågasätter möjligheterna att kunna redovisa ett överskott på det sätt som SAS gjort. Nyligen har Akutgruppen beslutat ge ut ett utkast enligt vilket pensioner försäkrade i Alecta ska redovisas som avgiftsbestämda, i vart fall för 2004. Båda dessa uttalanden kom visserligen efter att juryn fattat sitt beslut. Oklarheten på vilka grunder SAS, som enda svenska företag, ansett sig kunna redovisa en betydande tillgång fanns dock dessförinnan. Det gäller framför allt hur SAS kan anse sig ha en sådan kontroll över sin andel av överskottsmedlen att definitionen av tillgång uppfylls. Problemet är ju att Alecta saknar uttryckliga regler för hur över- och underskott i förvaltningen ska hanteras. Även om det är sannolikt att överskottet medför att SAS framtida pensionspremier kommer att reduceras och att man därför har en form av tillgång, är beslutet om framtida premieuttag beroende av vilka beslut som Alectas styrelse fattar.

När det gäller pensioner har SAS också ändrat en redovisningsprincip för att kompensera en ökning av pensionsskulden till följd av ett ändrat ränteantagande. Diskonteringsräntan har sålunda sänkts från 6,7 till 6,0 procent vilket ökat pensionsåtagandena med knappt 1 miljard. Regelverket medger att en sådan ökning får fördelas på flera år. Tidigare har fördelningen skett över 5 år. 2003 ändras emellertid tiden till 15 år varför ”resultateffekten av förändringen är neutral” som SAS skriver. Till detta kan läggas att även efter den räntesänkning som skett, nivån enligt min uppfattning ligger högt. Enligt RR 29 ska räntan motsvara vad som gäller för långa statsobligationer. Min bedömning är att den ligger närmare 5,0 än 6 procent vilket skulle betyda en ökning av de verkliga pensionsåtagandena med ytterligare någon miljard kronor.

Annat som kan ifrågasättas är att resultaträkningen innehåller två rörelseresultat, ett före och ett efter avskrivningar. En sådan redovisning är inte förenlig med RR 4 och ett näraliggande fall kritiserades av Övervakningspanelen 2003. Bland tillgångarna ingår vidare en uppskjuten skattefordran på 1,6 miljarder till följd av underskottsavdrag utan någon tydlig motivering vad det är för övertygande faktorer som talar för att företaget ska redovisa skattemässiga överskott i framtiden.

Docent Rolf Rundfelt publicerade under 13 år boken ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar” tillsammans med Stockholmsbörsen och Bokföringsnämnden. Boken ges inte ut längre, men Rolf Rundfelt, som också är ledamot i Redovisningsrådet, fortsätter att studera börsbolagens årsredovisningar.