Frivillig icke-finansiell redovisning har utvecklats i ett rasande tempo under det senaste decenniet. I denna artikel ger Fredrik Ljungdahl och Lars-Olle Larsson en översikt över denna utveckling och diskuterar nästa steg: hållbarhetsredovisning som en integrerad del i årsredovisningen med information om ”corporate governance”.
För nionde året i rad har den europeiska revisionsbyråbranschen utsett den bästa hållbarhetsredovisningen 2004 (avseende redovisningar för 2003). Detta år vann den brittiska finanskoncernen Co-operative Financial Services (os) tävlingen European Sustainability Reporting Awards (ESRA) med sin omfattande 94-sidiga hållbarhetsredovisning.
I de nationella uttagningarna som föregick den europeiska tävlingen utsåg FAR hållbarhetsredovisningen för SAS och Stockholms läns landstings miljöredovisning till bästa svenska redovisningar. Dessa nominerades också till ESRA-tävlingen, men räckte alltså inte ända fram. Faktum är att ESRA-juryn ansåg att det inte fanns några tillräckligt bra separata miljöredovisningar i tävlingen och valde för första gången därför att inte dela ut något pris i kategorin miljöredovisning.
Detta är ytterligare ett bevis på den pågående trenden inom redovisning av ”corporate social responsibility” (företagens samhällsansvar): de bästa företagen gör inte längre snäva miljöredovisningar. Under 1990-talet ökade förekomsten av separata frivilliga miljöredovisningar explosionsartat, såväl i Sverige som i flertalet andra industrialiserade länder. Kring sekelskiftet började dock redovisningspraxis att förändras och kraven på ett utökat samhällsansvar tilltog påtagligt. Framkantsföretag experimenterade med så kallade hållbarhetsredovisningar som gjorde anspråk på att redovisa prestanda inom alla tre hållbarhetsdimensioner: ekonomiskt, miljömässigt och socialt. I vissa fall nöjde sig företagen med att publicera miljö- och etikredovisningar som omfattar två av de tre dimensionerna. Ungefär samtidigt startade en parallell utveckling mot integrering av de tidigare separata icke-finansiella redovisningarna i ”framvagnen” i företagens finansiella årsredovisningar, en trend som ser ut att fortsätta.
Hur redovisar svenska företag?
Dessa utvecklingslinjer åskådliggörs i diagrammet härintill (figur 1, nästa sida) som visar hur redovisningspraxis bland 28 framstående svenska företag med flerårig erfarenhet av miljö- och hållbarhetsredovisning har utvecklats under de senaste tio åren. Samtliga utvalda företag har publicerat fler än fem redovisningar och/eller identifierats som goda exempel av FAR i samband med uttagningar till ESRA-tävlingar. Arton av dessa företag är börsföretag och samtliga får betraktas som stora företag (även om det är stor spridning med mellan 500 Mkr och 183.000 Mkr i omsättning 2003), men i övrigt är de flesta branscher representerade. Alla företag har inte redovisningar för alla åren, därför förekommer som mest 27 redovisningar 2001.
Figur 1, se Balans nr 4 2005, sid. 14
Av diagrammet framgår tydligt att miljöredovisningen successivt håller på att avskaffas. Istället satsar dessa företag på andra typer av redovisningar som visar upp en mer fullständig bild av deras verksamhet och ger bättre möjligheter att kommunicera hur de tar sitt samhällsansvar. På senare år har allt fler företag dessutom valt att lägga in hållbarhetsredovisningen som en del i årsredovisningen. Denna integration tar sig olika uttryck. En vanlig form av ”integrerad redovisning” innebär att en tidigare separat hållbarhetsredovisning kortas ned, fokuseras och lyfts in i den frivilliga delen av den publika årsredovisningen. En annan mer avancerad form av integrerad redovisning är när avrapporteringen av företagens samhällsansvar vävs in i de olika delarna av den finansiella årsredovisningen. Oavsett vilken form den integrerade redovisningen tar är det en viktig markering från företagens sida att denna information inte är att betrakta som ett flummigt bihang, utan en central del i den samlade rapporteringen till aktieägarna och andra användare av redovisningen.
Vad krävs av en ESRA-vinnare?
Antalet integrerade redovisningar ökar successivt, även om det i första hand ännu är de enklare formerna (där hållbarhetsredovisningen blir en integrerad bilaga) som är vanligast. Ett exempel på en något mer avancerad integrerad redovisning är Coop Nordens årsredovisning som redovisar ekonomiska, ekologiska och sociala resultat på ett likvärdigt sätt. Tyvärr har ESRA-juryn inte uppmärksammat denna trend mot integrerade redovisningar och företag med mer fullständigt integrerade redovisningar deltar således för närvarande inte i tävlingen. I övrigt är ESRA-kriterierna (se figur 2) tämligen strikta och för företag som har ambitionen att vinna denna tävling krävs att de kan presentera väl disponerade och strukturerade redovisningar med ett omfattande innehåll, ESRA lägger stor vikt vid rapporteringsprinciper som är välkända från den finansiella redovisningen, exempelvis att den information som lämnas ska vara relevant, tillförlitlig och inte minst verifierbar. Det är ingen slump att i stort sett alla tidigare vinnare av ESRA-tävlingen har publicerat redovisningar som är granskade av någon oberoende part, ofta men inte alltid anställd i ett revisionsbolag.
Innehåll (50 %) | Rapporteringsprinciper (50 %) |
|---|---|
1. VD-kommentar (5 %) | 1. Relevans (5 %) |
2. Sammanfattning med nyckeltal (5 %) | 2. Tillförlitlighet (5 %) |
3. Beskrivning av verksamheten (5 %) | 3. Överskådlighet (5 %) |
4. Redovisningspolicy (5 %) | 4. Jämförbarhet (5 %) |
5. Vision och strategi (5 %) | 5. Rätt i tiden (5 %) |
6. Organisation och ledningssystem (10 %) | 6. Fullständighet (5 %) |
7. Prestanda (15 %) | 7. Verifierbarhet (10 %) |
8. Samlat intryck (10 %) |
Figur 2. ESRAs kriterier (andel av totalbetyg inom parentes).
Kraven på vinnarna i ESRA-tävlingen är således höga. De företag som har vunnit tävlingen har också publicerat mycket informativa och högkvalitativa redovisningar som på ett bra sätt visar hur de arbetar med hållbarhetsfrågor. Dessa företag har uppenbarligen också satsat en hel del resurser på sina hållbarhetsredovisningar och, får man förmoda, även på sitt hållbarhetsarbete. Årets vinnare CFS rapporterar exempelvis 87 ekonomiska, miljömässiga och sociala nyckeltal i sin redovisning. Flera av dessa jämförs även med konkurrenter och branschgenomsnitt för att sätta in dem i ett mer meningsfullt sammanhang. CFS genomför regelbundet enkäter för att mäta hur nöjda kunder, anställda och andra viktiga intressenter är med företaget och resultatet av dessa mätningar rapporteras i redovisningen.
Granskning, styrning och redovisning
En relevant fråga i detta sammanhang är naturligtvis hur man som läsare kan försäkra sig om att redovisningen faktiskt speglar verkligheten? Ett sätt att ge läsarna ett visst mått av säkerhet i denna fråga är att låta en oberoende part granska redovisningen. På denna marknad konkurrerar revisorer med ingenjörer, jurister och andra yrkesgrupper samt olika intressegrupper (”Non-governmental organisations”, NGO). Marknaden är under utveckling och i Sverige har intresset för denna typ av tjänst vuxit på senare år. I Storbritannien har efterfrågan på dessa bestyrkanden vuxit till att bli normgivande och årets ESRA-vinnare CFS har inte mindre än fyra separata granskningsberättelser i sin redovisning: en för varje hållbarhetsdimension (experter som ger sin syn på CFS prestanda i vad avser ekonomi, miljö och sociala prestanda) och en övergripande för hela redovisningen (som intygar att informationen är korrekt sammanställd och presenterad).
I takt med allt tal om det sviktande förtroendet för näringslivet har även en annan trend i de publika företagens redovisningar blivit tydlig. Under de senaste åren har mängden information om ”corporate governance” (bolagsstyrning) ökat markant, framförallt i årsredovisningarna, men även i hållbarhetsredovisningarna. Faktum är att detta är ett område med potential att förena det finansiella med det icke-finansiella. Åtminstone i ett mer långsiktigt perspektiv kan en god bolagsstyrning rimligtvis inte enbart handla om relationen mellan de fyra bolagsorganen företagsledningen, styrelsen, aktieägarna och revisorerna. För att framgångsrikt styra ett företag måste även relationerna till övriga intressenter som påverkar och påverkas av företagets verksamhet beaktas. Detta har också uppmärksammats av allt fler företag och bl.a. CFS använder begreppet ”Sustainability governance” för att redogöra för sin ambition att styra verksamheten på ett ansvarsfullt sätt i en vidare kontext.
Under lite drygt ett decennium har vi sett hur den separata frivilliga miljöredovisningen har fötts, utvecklats och nu successivt ersätts av andra mer omfattande redovisningar av företagens samhällsansvar, allt oftare inkluderade i den traditionella årsredovisningen. I viss mån har det som tidigare var frivilligt nu blivit obligatoriskt, exempelvis i form av lagstadgat krav på miljöinformation i förvaltningsberättelsen. Ingen vet naturligtvis vilken icke-finansiell information som företagen kommer att redovisa i framtiden, men i dagsläget tyder det mesta på att det blir mer snarare än mindre sådan information i årsredovisningarna. En sak är dock säker. Den separata miljöredovisningen är död. Länge leve hållbarhetsredovisningen (gärna väl integrerad i årsredovisningen)!
Lars-Olle Larsson , specialistledamot i FAR, verksam vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers.
Fredrik Ljungdahl , ekonomie doktor, verksam vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och KPMG. Lars-Olle Larsson medverkade senast i Balans nr 8–9/2004 och Fredrik Ljungdahl i nr 10/2001.