Hur blir en redovisningsstandard till? Och varför är det så få som är nöjda med den färdiga produkten? Anja Hjelström har nyligen färdigställt en doktorsavhandling vid Handelshögskolan i Stockholm där hon presenterar en modell som kan användas för att förstå hur redovisningsstandarder arbetas fram.
Anja Hjelström har i sin avhandling utgått från processen bakom IAS 12 revised, Income Tax. Undersökningen baseras på material från IASC (International Accounting Standards Committee) och intervjuer med personer som varit involverade i processen bakom IAS 12 revised. Valet av standard beskriver hon som tämligen enkelt.
– Jag ville studera framtagningen av standarder som varit kontroversiella och för vilka processen var avslutad och då fanns det inte så många att välja på. Från början hade jag tänkt ha med fler, men när jag väl börjat sätta mig in i arbetet med IAS 12 insåg jag snabbt att materialet var alltför omfattande för att hinna med fler än ett fall, säger Anja Hjelström.
I tidigare litteratur om tillkomsten av redovisningsstandarder har processen främst uppfattats som en politisk process där slutprodukten är en kompromiss mellan olika intressen. Anja Hjelström visar i sin avhandling (se artikel sid. 28–31) att det är mer givande att tala om tre parallella, samverkande delprocesser; en politisk process, en läroprocess och en exekutiv process – genomförandeprocessen – som handlar om hur arbetet bedrivs.
– För att förstå slutprodukten är det inte tillräckligt att enbart beskriva det som en politisk process. En annan viktig del är att de som deltar i processen lär sig saker, att de genomgår en läroprocess, och med tiden förstår frågorna bättre.
Det kan också dyka upp nya alternativ eller frågeställningar under processens gång som ändrar inriktning på diskussionen utan att det har något med intressekonflikter eller maktspel att göra, säger Anja Hjelström.
Hon menar att många av dem som var inblandande i arbetet med att ta fram IAS 12 inte drev en förutbestämd linje, utan först försökte bilda sig en uppfattning om vad de tyckte är en bra, och vad som är en mindre bra, redovisning.
– Deras positioner var inte alltid givna från början, det handlade därmed inte alltid om att en part ville en bestämd sak och en annan part något annat och att utifrån den situationen komma fram till en kompromiss, säger Anja Hjelström.
Sammanhanget viktigt
Men Anja Hjelström menar att om man verkligen vill förstå hur en standard blir till måste man även ta hänsyn till i vilket sammanhang det sker. Hon kallar detta för den exekutiva processen, vilken omsluter den politiska processen och läroprocessen.
– Processerna sker i en kontext som har betydelse för slutprodukten. Exempelvis kan standarden utgöra en fråga i ett stort hav av frågor och då kan man fråga sig hur det påverkar processen, säger hon.
Anja Hjelström menar att de tre delprocesserna tillsammans bidrar till att slutprodukten har en tendens att bli lång, detaljerad och i viss mån oklar. Detta har i flera fall lett till missnöje och kritik mot den färdiga standarden.
”Irriterande och fascinerande”
– Trots de enorma resurser som stoppas in i arbetet blir det sedan ett stort missnöje med den färdiga standarden. Ta IFRS som exempel. De beskylls bland annat för att vara svårbegripliga och att man tvingas redovisa sådant som ingen har nytta av. Det är både irriterande och fascinerande, säger Anja Hjelström.
Missnöjet tror hon till viss del bottnar i att ingen vet hur en redovisningsstandard ska utvärderas.
– Det finns inga väletablerade kriterier för hur man ska utvärdera en redovisningsstandard. Därför blir det ofta att man i stället fokuserar på den bakomliggande processen. Men det är även långt ifrån självklart hur man ska utvärdera en sådan process. Just nu handlar diskussionen mycket om att det är ett för stort amerikanskt inflytande på IASB (International Accounting Standards Board). Jag tror att en fördjupad förståelse för arbetet med att ta fram redovisningsstandarder kan ge en förbättrad diskussion om vad som är legitimt.
Anja Hjelström antogs som doktorand vid Handelshögskolan hösten 1993. Då hade hon arbetat ett par år på Öhrlings Reveko, både som revisorsassistent och med redovisningsfrågor. Hon blev dock tillfrågad om hon ville doktorera redan när hon var klar med sin grundexamen, men var inte intresserad vid det tillfället. Det var först när hon insåg att flera av byråns redovisningsexperter kom från den akademiska världen som hon började fundera på att doktorera.
Det tog lång tid
När hon la fram sin avhandlingsplan i maj 1996 räknade hon med att vara klar med avhandlingen ett par år senare.
– Jag kunde inte drömma om att det skulle ta så här lång tid, säger hon och skrattar.
Som doktorand har hon hunnit med en hel del undervisning och dessutom har hon hunnit med att få två barn.
– Det har inneburit att jag inte arbetat heltid med avhandlingen under alla dessa år, säger Anja Hjelström.
Under tiden som Anja Hjelström har arbetat med sin avhandling har ämnet blivit allt hetare.
– I dag är detta ett väldigt stort område eftersom de internationella redovisnings standarderna har blivit så viktiga. 1993 var det här mer perifert. Men det har hänt så mycket sedan dess, allteftersom har internationella redovisningsstandarder gradvis fått en helt annan betydelse och blivit mycket viktigare, säger Anja Hjelström.
Pernilla Halling