Efter miljöredovisningen kommer hållbarhetsredovisningen. Det säger Lars-Olle Larsson, specialistrevisor på Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Affärsriskerna i dag ser inte likadana ut som för ett par decennier sedan och är inte enbart finansiella.
– Fler frågor har blivit riskfrågor och det är revisorns ansvar att påpeka detta för bolagsledningarna, säger Lars-Olle Larsson.
En arbetsgrupp inom FEE, med Lars-Olle Larsson som ordförande, har just färdigställt anvisningar för hållbarhetsrevision av leverantörer. Här gäller ”guilt by association”.
Den som gör affärer med mindre nogräknade företag lever farligt i dagens affärsklimat.
Lars-Olle Larsson är specialistrevisor på Öhrlings PricewaterhouseCoopers och ledamot i IAASB SEAP, en internationell expertpanel som arbetar för utveckling av en internationell standard för granskning av hållbarhetsredovisningar.
Begreppet hållbar utveckling är sedan länge etablerat i politiken. Det har däremot varit svårare att få näringslivet att acceptera tanken att affärsutveckling inbegriper mer än endast finansiella aspekter.
Ett företags värdeutveckling baseras på förtroende. Det i sin tur vilar helt och hållet på om företaget klarar av att ge rätt information om sin verksamhet. Man måste också identifiera vilka nya värdepåverkande intressenter som finns bortom de traditionella som ägare, kunder och medarbetare.
Lars-Olle Larssons tes lyder: Det lönar sig att ta ansvar för miljö och människor inför de nya intressenterna, inte minst eftersom institutionella placerare ofta är lyhörda för deras synpunkter för att kunna minimera riskerna i sina portföljer.
Affärsriskerna i dag ser inte likadana ut som för ett par decennier sedan. Framför allt är de inte enbart finansiella. Allt som oftast ertappas mindre nogräknade företag angående deras hantering av miljöproblem eller hur de tar sitt samhällsansvar.
– Fler frågor har blivit riskfrågor och det är revisorns ansvar att påpeka detta för bolagsledningarna, säger Lars-Olle Larsson. Det gäller inte minst företag med starka varumärken.
Enskilda intresseorganisationer får ofta draghjälp i medierna i sitt arbete med att granska företagens samhällsansvar. Och alla siktar undantagslöst på storviltet, alltså de riktigt stora bolagen. Resultatet blir i värsta fall en dåligt påläst vd som på bästa tv-tid förgäves värjer sig mot anklagelser om bristande etik.
Många fällor att falla i
Från början var miljörörelsen ganska ensam på den etiska banan. I dag finns tiotusentals organisationer och sammanslutningar som driver sina hjärtefrågor – djurrättsfrågor, människorättsfrågor, jämställdhet osv. Man skulle kunna säga att det finns lika många fällor att falla i som det finns intresseorganisationer.
Ett bolag som hamnade ordentligt i skärselden för några år sedan är Ikea, som i ett tv-program anklagades för att använda barnarbetare. Eller rättare: Ikeas leverantörer anklagades för att använda barnarbetare. Men det hade ingen betydelse, det var ändå Ikea som ställdes vid skampålen.
Detta blev en väckarklocka för möbeljätten, som omedelbart drog igång ett arbete för att utforma, införa och följa upp vilka uppföranderegler som ska gälla för Ikea och deras leverantörer. Företaget tog till sig kritiken, reagerade på rätt sätt och i dag leder bolaget utvecklingen i leverantörskontroll. Revisorn kan gott vara pådrivande i detta arbete, menar Lars-Olle Larsson. (Se rutan nedan hur arbetet med att formulera en uppförandekod och införa den i leverantörsledet kan bedrivas.)
– Detta är en bolagsstyrningsfråga, säger Lars-Olle Larsson. Styrelsen och den högsta ledningen har ansvar för företagets affärsutveckling, vision och etik. Det är där diskussioner ska föras om den strategiska utvecklingen och vilka strategiska risker som kan finnas.
Dessa frågor kräver att bolagsledningen tar på sig nya glasögon, som Lars-Olle Larsson uttrycker det. Förr eller senare kommer nämligen krav från lagstiftaren att även dessa faktorer redovisas, det är han övertygad om.
– Visst kan företagen tycka att det är mycket nu, säger han. Nya europeiska redovisningsstandarder och ny kod för bolagsstyrning, och nu också ansvar för förhållandena i samhället?
Frågan söker sitt svar, men Ikea var långt ifrån ensamt om att känna sig tagna på sängen av den nya tidens krav på företagen. I själva verket finns det gott om varumärkeskriser som har uppstått för att företagsledningar inte har identifierat de nya affärsriskerna, menar Lars-Olle Larsson. Konfektions- och leksaksbranschen tillhör de branscher som ofta granskas av intresseorganisationer. Atlas Copco och Sandvik fick en förtroendediskussion i andra änden av värdekedjan då människorättsorganisationer krävde att företagen borde ställa krav på sin kund, ett gruvföretag i Ghana.
– Det handlar inte om huruvida man har handlat lagligt eller olagligt, säger han. Utan om mycket mer subtila värden och det måste bolagsledningarna bli mer medvetna om.
Tio steg till uppförandekod
Bestäm vilka uppföranderegler som ska gälla för företaget och dess leverantörer. Det råder ingen brist på internationella konventioner och andra dokument som hjälper bolag formulera sitt samhällsansvar.
För en dialog med de viktigaste intressenterna under processen. Det är inte detsamma som att ta regi, men ger en vägledning om i vilken miljö företaget verkar.
Bestäm hur långt företagets ansvar sträcker sig i exempelvis leverantörsledet. Och redovisa detta tydligt.
Formulera en uppförandekod.
Inför den. Identifiera vilka indikatorer som företaget ska använda för att kontrollera och styra hur koden följs.
Inför ett rapporteringssystem som säkerställer att bolaget lever som det lär. Identifiera nyckeltal för social prestanda.
Vd måste formulera vilka mål som ska uppnås utifrån dessa indikatorer.
Rapportera, redovisa öppet – och kommunicera.
Skriv in i leverantörskontrakten vad som ska uppfyllas förutom de rena affärsuppgörelserna. Ha alltid med ett villkor som ger företaget och dess revisorer rätt att göra oanmälda platsbesök.
Aktivera internrevisionen och förstärk denna med extern granskning i det fall intern revisionen saknar erfarenhet i detta revisionsnära område.
”Guilt by association”
För företagen gäller det också att inse att här gäller i högsta grad uttrycket ”guilt by association”. Den som gör affärer med mindre nogräknade företag lever farligt i ett modernt affärsklimat, menar Lars-Olle Larsson.
En arbetsgrupp inom FEE, med Lars-Olle Larsson som ordförande, har just färdigställt anvisningar för hållbarhetsrevision av leverantörer, FEE Discussion Paper Assurance for a Sustainable Supply Chain. Rapporten finns att ladda ner från FEE:s hemsida <www.fee.be>. Trycksaken kan rekvireras via e-post från sylvie romancide@fee.be.
– Det är visserligen frivilligt att följa våra råd, men det gör dem inte ointressanta, hävdar han. Framför allt borde de intressera företag som producerar sina varor i tredje världen.
Men det duger inte att så där i största allmänhet uttala sin motvilja mot barnarbete, djurplågeri eller andra missförhållanden. Vem kan inte skriva under på det? Uppförandekoden måste också innehålla praktiska åtaganden från företagets sida.
– Så småningom kommer det att upp stå lojalitetsgrupper av olika företag som omgivningen får förhålla sig till, säger Lars-Olle Larsson.
Som underleverantör har man således allt att vinna på att tidigt engagera sig i frågor om hållbar affärsutveckling och samhällsansvar. Förr eller senare kommer en stor beställare som ställer obekväma frågor. Företag som kan visa att etik och ansvar är frågor som ligger högt på agendan kommer att få en konkurrensfördel. Det är Lars-Olle Larsson övertygad om.
– Det viktiga är att varje företag formulerar en uppförandekod, lever efter den och redovisar den. Jag är beredd att säga att i dag är frånvaron av en uppförandekod en varningssignal.
Nya krav
Det hela började för ett par decennier sedan, när miljörörelsen började ställa företagen mot väggen i miljöfrågor. När företagen i sin tur försökte hävda att de i alla fall uppfyllde lagens krav, vände sig miljörörelsen till politikerna med krav på strängare lagstiftning. Det ena gav det andra och till slut kom kravet på miljöinformation i förvaltningsberättelsen att skrivas in i årsredovisningslagen. En lag som genom EU:s moderniseringsdirektiv nu ytterligare skärpts.
– Det blev ett väldigt liv, säger Lars-Olle Larsson. Det fanns ingen måtta på svårigheterna med en sådan redovisning. ”Det går inte att redovisa miljöarbetet, det är för mjuka värden, det saknas mätetal, det finns ingen standard ...”.
– I dag är invändningarna mot hållbar hetsredovisning likadana.
Den ökade outsourcingen av produktion till låglöneländer kommer att skynda på processen, menar han. Liksom ”off shoringen” – alltså när ett företag flyttar en del av verksamheten till ett annat land. Kostnadstrycket och lågpristrenden tvingar alltfler företag att flytta produktion till låglöneländer för att hävda sig i konkurrensen. Men det betyder att nya affärsrisker uppstår och företagsledningarna måste lära sig hantera dessa.
– Här kan revisionen bli ett stöd för företagen i deras hållbara affärsutveckling. Men revisorsbranschen måste i sin tur bli bättre på att informera sina intressenter om de nya kompetenskraven, säger Lars-Olle Larsson.
– När miljöredovisningen blev lag expanderade byråerna med miljöspecialister. På samma sätt kommer branschen att utvidgas med experter på sociala frågor när hållbarhetsredovisningar blir regel. Revisorsbranschen måste bygga upp kompetensen för att kunna utföra revisionen.
Kompetensen ska finnas där problemen kan dyka upp
Det handlar i huvudsak inte om att bygga upp stora huvudkontor där sociologer trängs med miljövetare och traditionella revisorer. Tvärtom, kompetensen ska finnas där problemen kan dyka upp, menar Lars-Olle Larsson. Det är alltså i Indien, Kina och andra låglöneländer som revisionsverksamheten måste byggas ut. Där kan sedan de ”sociala revisorerna” arbeta i globala team för stora företag.
Det ger de redan stora revisionsföretagen en konkurrensfördel – något som specialistrevisor Larsson på Öhrlings PricewaterhouseCoopers är väl medveten om.
Bank har rekryterat etikanalytiker
Intresset för begreppet hållbar affärsutveckling har trots allt ökat. Lars-Olle Larsson berättar om en privatägd schweizisk bank, som har rekryterat ett tjugotal etikanalytiker för att minska sina portföljrisker. Det är ett tydligt tecken på att marknaden börjar vakna.
Finansmarknaden är annars ett exempel på en bransch där det saknas internationella standarder för vad som brukar benämnas SRI, Socially Responsible Investments. Varje fondbolag bestämmer exempelvis själva vilka kriterier som ska gälla för screeningen av deras ”etiska fonder”, men någon gemensam internationell standard har inte funnits.
Förrän nu. European Social Investment Forum, Eurosif, ett forum för företag och organisationer som initierar samarbeten för hållbara investeringar, har tagit fram riktlinjer för pensionsfonder och andra förvaltare.
Nästa steg blir att formulera anvisningar för hur granskningen av sådan screening ska gå till. Även det är på gång, berättar Lars-Olle Larsson.
– Eurosif och FEE har inlett samtal om att ta fram rekommendationer för redovisning och bestyrkande av de etiska fondernas screening, säger han.
– Jag är kritisk till att stora fondförvaltare med alla sina etikanalytiker som granskar andra bolag, inte redovisar hur de själva arbetar. De borde åtminstone kunna redovisa hur deras screening av fondmarknaden går till och få detta oberoende bestyrkt.
Viktigt att kommunicera – inte bara göra rätt
I dagens informationssamhälle räcker det som bekant inte med att göra rätt, man måste kommunicera det också. Och där brister det på sina håll, menar Lars-Olle Larsson.
– Varumärket måste laddas med de affärsutvecklande värdena. Tyvärr är många bolag dåliga på att kommunicera var de står. Det betyder att de tar kostnaderna för att utveckla en uppförandekod, men avstår från möjligheten att höja intäkterna.
När Lars-Olle Larsson är ute på företagen och diskuterar hållbar affärsutveckling får han ofta frågan ”Vad är affären med detta? Är det inte bara ett sätt för revisorerna att tjäna mer pengar?”. Och delvis instämmer han – visst håller ett nytt affärsområde på att växa fram i revisorsbranschen. Men det får inte överskugga sakfrågan.
– I tio års tid har jag suttit i koncernledningar för olika storbolag och jag vet att många affärsutvecklingsbeslut baseras på magkänsla och inte på ekonomiska kalkyler. Därför uppmanar jag alla att känna med magen vilka värden som gäller i dag och att arbeta i enlighet med den struktur Europas revisorer nu föreslår rörande leverantörskontroll.
Annika Rosell