Ett stort antal akademiska uppsatser presenteras varje år vid landets universitet och högskolor. Ämnesvalen är vitt skilda och speglar såväl debatten inom revisorskåren som studenters/blivande revisorers syn på yrkesrollen och revisionens plats i samhället.

I en av uppsatserna har författarna tagit fram karaktärsdrag som kunder och branschen självt vill att en revisor ska besitta. Av resultatet att döma spelar vare sig ålder eller kön någon roll för revisorns trovärdighet.

Who ’s hot and who’s not? – The most desirable characteristics and profile in the audit profession” är författad av Carolina Dietrichson och Emmeli Runesson, Handelshögskolan i Göteborg. De låter revisorer och revisorskunder komma till tals och konstarerar att revisorn har flera roller att fylla: övervakare, konsult, polis och affärsman.

Revisorernas olika kompetenser delas in i mjuka och hårda dito. Med mjuka avses bl.a. kommunikation, flexibilitet och social kompetens. Med hård kompetens menas exempelvis analytisk förmåga, uppdatering av kompetens och förmåga att ta initiativ.

Det uppsatsförfattarna kommit fram till är att mjuk kompetens anses viktig bland revisorer medan kunderna värderar hård kompetens högre. ”Vi frågade efter en revisors mest användbara kvaliteter och fick det otvetydliga svaret: stor social kompetens, genuint intresse för klienternas affärer, flexibilitet och mod att vara sig själv...”

När revisorer och deras kunder svarade på frågor om önskvärda kvaliteter hos en revisor så framkom att titel är viktigare än kön och yttre, men att ingendera av dessa i någon större utsträckning påverkar kvaliteter som professionalism och tillit.

I årets uppsatsflod finns två uppsatser framlagda vid handelshögskolan i Göteborg, som båda tar sig an IAS 40 men även IFRS 3.

I en D-uppsats med rubriken ”Effekter av IFRS 3 och IAS 40 i svenska noterade koncernbolag – en intervjustudie avseende effekter på verksamhet och värdering”, skriver Magnus Råman, Björn Holmgren och Christian Wallenstam Berntsson att IFRS 3 innebär att jämförbarheten mellan företag ökat och att det samma i princip även gäller IAS 40. Författarna fortsätter: ”I och med de kraftigt stigande specificeringskraven som IFRS 3 medför anser vi i likhet med majoriteten av övriga respondenter att risken för spekulativa, upphaussade värderingar minskar. Även införandet av IAS 40 har minskat möjligheten att ta fram skönmålande värderingar, på grund av att marknadsvärden redan ligger i redovisningssiffrorna. ”

Råman, Holmgren och Wallenstam Berntsson är förvissade om att införandet av IFRS i svenska noterade koncernbolag ”de facto haft inverkan på företags aktiekurser”. Vad gäller IAS 40 så menar uppsatsskrivarna att fastighetsbolagen ”fått den tydligaste värdemässiga påverkan i och med de nya redovisningsreglerna ...”

Tina Gomér Nilsson, Elin Olofsson och Anna Rosendahl har skrivit en D-uppsats med titeln ”Verkligt värde enligt IAS 40 – en jämförelse av noterade fastighetsbolag i Sverige”. De tre uppsatsförfattarna förklarar att ”alla företag borde redovisa värdeförändringar på förvaltningsfastigheter på samma sätt”. För att så ska ske föreslås att ”IASB ska ge ut en gemensam ram för uppställning av värdeförändringar i resultaträkningen. Vårt förslag är att man utformar en enhetlig standard som exempelvis Svenskt Fastighetsregister som stämmer överens med reglerna i IAS 40.”

Camilla Sjöberg-Linder och Anna Larsson skriver om revisorsexamen i en D-uppsats framlagd vid ekonomiska institutionen vid Uppsala universitet: ”Provet för revisorsexamen – Med fokus på tentander från små revisionsbyråer”.

De konstaterar att ”endast varannan tentand klarade provet för revisorsexamen år 2005 och godkännandefrekvensen från åren 2003 och 2004 var inte högre”. Efter att ha intervjuat ett antal ”godkända revisorer på små revisionsbyråer samt en webb enkät till samma yrkeskategori” konstaterar författarna att tentander från små byråer klarar sig sämre än tentander från stora byråer ”vilket bland annat beror på tentandens egna förberedelser, den praktiska erfarenheten samt arbetsgivarens stöd och engagemang. Vi har kommit fram till att de små revisionsbyråerna inte ger sina tentander tillräckligt stöd inför provet vilket resulterar i att tentandens egna förberedelser blir lidande”.

Revisionsplikt i mikroföretag – ur företagarnas perspektiv” är titeln på en C-uppsats framlagd vid Södertörns högskola. Författarna Anna Jonsson och Liselotte Lierud har frågat 400 mikroföretagare (mindre än 3 miljoner kronor i omsättning och färre än tio anställda) hur de ställer sig till revisionsplikten. Resultatet visar att drygt 68 procent vill avskaffa revisionsplikten för mikroföretag – helt eller delvis. Samtidigt förklarar nästan 50 procent att man även utan plikten skulle anlita revisor för revision. De som inte skulle fortsätta anlita revisor anger kostnaderna som den dominerande faktorn.

Jonsson och Lierud fortsätter: ”Tydliga signaler ... visar att de respondenter som vill ha revisionsplikten kvar, vill se en förenkling och en anpassning av den för just mikroföretag”.

Det råder ingen tvekan om att temat revisionsplikt är ett populärt uppsatsämne. ”Revision i små aktiebolag – revisorns åsikter om revisionsplikt och revision” är namnet på en D-uppsats framlagd av Linda Sävenstrand vid Högskolan i Borås. Hon har frågat revisorer om deras syn på revisionsplikten och skriver att flertalet av dessa vill ha kvar revisionsplikten men menar att regelsystemet bör anpassas efter de små aktiebolagen. Sävenstrand har inte funnit att det är någon skillnad i inställning beroende på om revisorn jobbar på stor eller liten byrå, är godkänd eller auktoriserad revisor eller om revisorn arbetar på en byrå som bara har revision eller både revision och redovisning.

Sofie Forsman och Bodil Nord har på Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, skrivit en D-uppsats om ”Immateriella tillgångars relevans vid kreditbedömning”. Författarna har med hjälp av 26 intervjuer i första hand undersökt om aktivering av FoU, varumärke, utbildning och rekrytering i ett fiktivt bolag har någon betydelse för kreditbeslut.

Slutsatsen de drar är att ” ... immateriella tillgångar inte har direkt relevans för kreditbeslut men att årsredovisningen i viss mån har indirekt beslutsrelevans på så vis att den påverkar vilka ytterligare frågor kredithandläggaren ställer samt hur de klassificerar kreditrisk i företaget.”

Elisabeth Precht