Innehåll

Balans nr 10 2006

FAR SRS chefsjurist kommenterar: Domen medför i huvudsak ingen ändring

Frågan om hur långt revisorns ansvar för att upptäcka ekonomisk brottslighet i det reviderade företaget sträcker sig kan alltid diskuteras. Från revisionsbyråbranschens sida brukar det hävdas att revisionen inte har till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka förskingringar eller andra oegentligheter. Den nu aktuella domen medför i huvudsak inte heller någon ändring i detta påstående.

Bolaget har framhållit att revisorn brustit i god revisionssed i åtta olika avseenden. I samtliga av dessa avseenden utom ett har tingsrätten avvisat bolagets påståenden. Det som tingsrätten lägger revisorn till last är att han – trots den förklaring som han erhållit från ekonomichefen – inte närmare utrett varför bolaget hamnat i den allvarliga situationen att få en betalningsanmärkning och sin kreditvärdighet kraftigt sänkt.

Av domen framgår emellertid också följande. Med anledning av det inträffade hade bolagets VD skrivit ett brev till bolagets kreditratinginstitut och förklarat att ett missöde inträffat och att skatteskulden hade reglerats, varefter bolagets kreditrating åter höjdes. Enligt revisorn kändes det betryggande att bolagets VD, som dagligen arbetade tillsammans med ekonomichefen, hade verkställt en utredning. Händelseförloppet kring betalningsanmärkningen genomgicks också vid slutrevisionen. Bolagets agerande med anledning av betalningsanmärkningen gjorde att revisorn inte såg någon anledning att ompröva sin riskbedömning. – Som sagt, frågan om hur långt revisorns ansvar sträcker sig för att förhindra eller upptäcka förskingringar kan alltid diskuteras. Det blir nu upp till Svea hovrätt att ta ställning till detta.

I målet har också aktualiserats bl.a. frågan om styrelseledamöternas regressansvar. Revisorn har sålunda fört regresstalan mot de tre övriga styrelseledamöterna och åberopat att de varit vårdslösa i sina funktioner som styrelseledamöter. Vårdslösheten har enligt revisorn bestått i att den faktiska kontrollen och uppföljningen av bolagets bokföring, medelsförvaltning och ekonomiska förhållanden i övrigt inte varit tillfredsställande. Dessa brister har medfört att ekonomichefen under en längre tidsperiod kunnat förskingra avsevärda belopp från bolaget.

I den delen har tingsrätten funnit att det knappast kan läggas de övriga styrelseledamöterna till last som vårdslöshet att de, i likhet med det kvalificerade team revisorer som löpande granskat bolaget, blivit förda bakom ljuset av ekonomichefen. Även de har enligt tingsrätten rätt att utgå från att de handlingar som ekonomichefen visade för dem var äkta och att de uppgifter som han lämnade var riktiga. Revisorns regresstalan har därför inte vunnit tingsrättens bifall.

Urban Engerstedt