Innehåll

Balans nr 11 2006

Noteringar: Revision i regeringen

I den nybildade borgerliga regeringen bör det finnas vissa kunskaper om revision. I alla fall att döma av de personbeskrivningar som finns av ministrarna på regeringens hemsida <www.regeringen.se>.

Biståndsminister Gunilla Carlsson arbetade som revisorsassistent och revisor på Wänström Revision i Linköping under perioden 1984–1990. Åren därefter fram till 1995, då hon valdes in i Europaparlamentet, hade Gunilla Carlsson ”ekonomichefsbefattning i olika företag”.

Miljöminister Andreas Carlgren förklarar i sin biografi att han 1987–90 var ”verksam som lärare och därefter anställd på utbildningsföretaget M-gruppen, där en av huvuduppgifterna var miljöutvecklingsprogram för näringslivet, bland annat med miljörevisioner”.

Under hela denna process sker en brevväxling med de granskade företagen. Frågor ställs och besvaras.

Före sommaren sändes en departementspromemoria ut på remiss (DS 2006:6). Enligt denna ska Finansinspektionen (FI) vara den myndighet som ansvarar för redovisningstillsynen av noterade bolag. Samtidigt ska marknadsplatserna, dvs. Stockholmsbörsen, Nordic Growth Market och Aktietorget, enligt lag ansvara för den praktiska tillsynen.

Gabriella Johansson, kansliråd på Finansdepartementet förklarar att man just nu arbetar med en lagrådsremiss som enligt planerna kommer att presenteras i januari och kort därefter en proposition. Med detta tidsschema träder lagen med stor sannolikhet i kraft något senare än aviserat, kanske 1 juli 2007.

– Finansinspektionen ska sätta upp föreskrifter för hur kontrollen ska utövas, säger Gabriella Johansson.

Hon menar att det nog blir någon form av samrådsförfarande mellan FI och marknadsplatserna när det kommer till beslut om sanktioner. Hon säger också att denna svenska modell för redovisningstillsyn stämmer bra överens med EU:s direktiv om ”Marknader för finansiella instrument” (Direktiv 2004/39/EG). Enligt detta läggs ansvaret på marknadsplatserna att övervaka sina emittenter.

– Beslutet [att inte längre anlita panelen] var inte självklart. Det är visserligen ingen tvekan om att Stockholmsbörsen har både resurser och kompetens att utföra den granskning som krävs. Men när det gäller övriga marknadsplatser så är nog de kunskaper som krävs mer av en bristvara. Man kan inte heller bortse från att de olika marknadsplatserna konkurrerar med varandra. Jag kan tänka mig att marknadsplatserna inte väljer att lyfta fram att deras övervakning är strängare än de övrigas, kommenterar Rolf Rundfeldt.

– Vi har lite svårt att förstå förslaget [från departementet]. Å ena sidan delegerar man inte myndighetsansvaret till börserna – FI ska vara den ”kompetenta myndigheten”. Å andra sidan är det börserna som ska ha en lagstadgad skyldighet att sköta övervakningen, säger Anders Ackebo.

De noterade bolagen menar att grundprincipen för övervakningen bör vara att den sköts av ett privat organ, dvs. självreglering.

Anders Nyrén, hoppas att Stockholmsbörsen vet var tillsynskompetensen finns.

Inom ramen för Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden (där bl.a. FAR SRS är en av huvudmännen) bedrivs normbildning i självständiga organ:

  • Kollegiet för svensk bolagsstyrning (Förvaltning av bolagsstyrningskoden)

  • Näringslivets Börskommitté (NBK) (Regler för aktiemarknaden)

  • Aktiemarknadsnämnden (Uttalanden om god sed på aktiemarknaden)

  • Redovisningsrådet (Information och uttalanden om redovisningsregler, IAS, IFRS)

  • Övervakningspanelen (Övervakning av att de noterade företagens årsredovisningar överensstämmer med lag och god sed)