Panelens sista ärenden (för 2004) gällde Wedins och SwitchCore. Wedins framstår, av panelens beslut att döma, som ett ganska enkelt ärende. De har gjort ett företagsförvärv och betalat med egna aktier. Kursen på aktierna och därmed anskaffningsvärdet för det köpta företaget har dock inte angetts. Jag tycker det är en allvarlig miss. Tidigare har anskaffningsvärdet ofta underskattats i syfte att hålla nere goodwillposten. Därför är det viktigt att upplysning lämnas.
Wedins har också fått kritik för att den rapport som beskriver förändringen i eget kapital saknas. Det är som jag ser det mindre allvarligt och förmodligen hade kritiken inte utdelats om detta varit den enda punkten.
Det som förvånar är dock att panelen inte kommenterar en annan fråga. Det gäller den nedskrivning av goodwill och uppskjuten skattefordran på över 200 Mkr som gjordes i november efter det att en ny ledning trätt till. Bara någon månad tidigare hade Wedins avgivit en delårsrapport i vilken det inte finns någon antydan om behov av nedskrivning.
Jag vet inte om något inträffat under hösten, mer än bytet av ledningspersoner, som motiverar en ändrad bedömning. Följaktligen är jag benägen att tro att antingen delårsrapporten var vilseledande eller att den nedskrivning som gjorts är en sådan typisk ”städningsåtgärd” som en ny ledning vidtar för att underlätta den fortsatta resan.
SwitchCore
I likhet med Wedins har SwitchCore kritiserats på två punkter. Dels för att inte ha informerat om de totala utgifterna för FOU under året, dels för en felaktig kvittning av intäkter och kostnader i moderbolaget. Om FOU-utgifterna är inte så mycket att säga. Företaget erkänner att de gjort fel men hade förmodligen inte kritiserats om det bara gällt detta.
Kritiken mot kvittningen är mer intressant. Det är möjligt att panelen tidigare kritiserat en felaktighet i moderbolagets redovisning, men det är i vart fall sällsynt. Vad det handlar om är någon form av koncernintern omstrukturering. En FOU-verksamhet har sålts från ett dotterbolag till ett annat vilket gett upphov till en vinst på 400 Mkr. Vinsten har kvittats mot ett tidigare inte redovisat underskottsavdrag. Verksamheten har därefter sålts till ett nytt dotterbolag till redovisat värde. Förmodligen för att finansiera köpet har moderbolaget gett ut ett koncernbidrag på 400 Mkr. Det verkar som om bidraget redovisats som ett aktieägartillskott. I vart fall har moderbolaget gjort en nedskrivning på 400 Mkr, sannolikt av aktierna i det företag som erhållit bidraget.
I moderbolagets resultaträkning har realisationsvinsten och nedskrivningen redovisats som finansiella poster som kvittats mot varandra. Att det är fel torde vara ostridigt. Nedskrivningen är en rörelsekostnad. Kritiken är följaktligen formellt motiverad även om man kan ifrågasätta om den har betydelse för aktiemarknaden. Sen kan man fundera över om nedskrivningen var erforderlig. Det köpande dotterbolaget har ju tillförts tillgångar med ett redovisat värde motsvarande bidraget. Av korrespondensen att döma verkar dock inte den frågan ha diskuterats.
Kritiken mot kvittningen gäller som sagt endast moderbolaget eftersom koncerninterna poster elimineras. Den har dock en viss betydelse också för koncernen. De underskottsavdrag som SwitchCore redovisar i koncernen har sålunda reducerats men nära 400 Mkr utan att bolaget avgivit en begriplig förklaring. Eftersom beloppet är väsentligt och av betydelse för aktiemarknaden kommer jag ändå fram till att kritiken är befogad också ur ett aktiemarknadsperspektiv.
Övervakningen i framtiden
Riktlinjerna för hur den fortsatta övervakningen av de noterade företagens finansiella information ska övervakas börjar klarna. Regeringen har utarbetat en promemoria som visserligen innebär stora förändringar för hur övervakningen organiseras men sannolikt små ändringar på det sätt den genomförs.
Den viktigaste förändringen är att Finansinspektionen får det övergripande ansvaret. Det har varit klart en längre tid. BFN kunde ha varit ett alternativ men saknar, som utredningen påpekar erfarenhet av tillsyn. Och att bilda en helt ny myndighet som samlar alla redovisningsfrågor kunde visserligen framstå som den bästa lösningen men skulle ta tid och kräva stora kostnader.
I motsats till Norge och Finland verkar dock inte Finansinspektionen intresserad av att genomföra övervakningen i egen regi. I stället diskuteras i utredningen olika förslag att utnyttja det system för självreglering som byggts upp de senaste åren.
Det mest närliggande alternativet hade varit att Inspektionen träffar ett avtal med Övervakningspanelen. Det alternativet avfärdas dock dels med motiveringen att verksamheten inom panelen då skulle omfattas av offentlighetsprincipen, dels på grund av Inspektionen skulle behöva extra resurser för att behandla eventuella överklaganden. En bättre lösning sägs därför vara att bygga ut det befintliga systemet för marknadsövervakning där börserna svarar för att kontrollera att emittenterna upprättar finansiella rapporter i enlighet med gällande regelverk. Innebörden är att börserna åläggs att bygga upp ett system som är förenligt med det direktiv om övervakning som EU utarbetat. Börserna förutsätts rapportera till Finansinspektionen om de åtgärder som vidtagits men Inspektionens roll torde begränsas till ingripande endast i exceptionella fall.
Vad Stockholmsbörsen anser om förslaget vet jag inte. Stockholmsbörsen har under många år varit mycket aktivt när det gäller marknadsövervakning. Förra året verkade det dock som om börsen drog ner på sina ambitioner i samband med att andra organisationer tog ett större ansvar i Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden av vilken Övervakningspanelen är en del. Inte minst gällde detta finansieringen av panelens verksamhet. Går regeringens förslag igenom vore det mest naturliga att börsen tar över både ansvaret för att övervakningen fungerar och finansieringen. Det är dock inte frågor som diskuteras i promemorian.
Att Stockholmsbörsen kommer att klara sin uppgift, hur den nu kommer att formuleras, är jag övertygad om. Jag är inte lika säker på att det gäller för övriga marknadsplatser. I promemorian sägs visserligen att NGM gör en årlig genomgång och att en sammanfattning publiceras på deras hemsida. På nästa sida återges sammanfattningen av genomgången för 2004.
Slutsatser – genomgången av årsredovisningar noterade på NGM
Slutsatsen av undersökningen är att standarden generellt sett är god och dessutom har förbättrats från förra året. Precis som tidigare har företagen lyckats mycket väl med tillämpningen av det som kan anses utgöra kärnan i rapporteringen, nämligen utformning av årsredovisning och kassaflödes analys. Den notering som finns för finansiella rapporter avser missvisande rubricering av ansamlad förlust som fritt eget kapital, detta saknar emellertid betydelse för förståelsen av årsredovisningen. Sämst har redovisning av finansiella risker varit.
Av de undersökta punkterna är standarden bäst för:
Kassaflödes analys. Samtliga företag uppfyller kraven väl.
Upplysningar om närstående. Alla företag uppfyller kraven väl.
Sjukfrånvaro. Samtliga företag utom ett uppfyller kraven väl.
Segmentredovisning. Alla företag utom ett uppfyller kraven väl.
Av de undersökta punkterna är standarden sämst för:
Resultat per aktie. En handfull företag lämnar över huvud ingen uppgift. Ytterligare ca 1/3 av företagen har bristande tillämpning. Framför allt saknas uppgift om antal aktier i anslutning till resultat räkningen.
Upplysningar om styrelsens arbete. För ca 1/4 av företagen saknas uppgift om styrelsens arbete.
Upplysningar om finansiella instrument. För drygt 1/3 av företagen saknas uppgift om riskbedömning.
Med förlov sagt tycker jag inte att det som återges på hemsidan motsvarar de krav som Committee of European Securities Regulators (CESR) ställer. Och beträffande Aktietorget tycks ingen som helst genomgång av redovisningarna sker. Jag har ingen anledning ifrågasätta kompetensen hos de som genomfört genomgången av NGMbolagen. Det räcker emellertid inte. Det måste finnas kompetens också hos de som lämnar ut uppdraget och som ingriper när redovisningen inte uppfyller de krav som regelverket ställer.
Risken är att vi får ett A- och B-lag vad gäller efterlevnaden av regler. Och då kan man inte bortse från att någon marknadsplats anför som en fördel att övervakningen är mindre rigorös. Det ansvar som åvilar Finansinspektionen – att alla marknadsplatser har likartade krav och kontroller av regeltillämpningen – kan visa sig vara nog så betungande.
Rolf Rundfelt är docent i företagsekonomi. rolf.rundfelt@telia.com