När vi nu är inne på det andra året med ökade krav på intern kontroll enligt Sarbanes-Oxley Act (SOX), samtidigt som de första rapporterna enligt Svenska koden för bolagsstyrning har lämnats, kan det vara på sin plats att summera erfarenheterna och deras betydelse för svenska företag – för deras organisation och hantering av affärsrisker i allmänhet och skatterisker i synnerhet.
Även om de ökade kraven på god intern kontroll initialt endast omfattat SEC-registrerade koncerner kan kunskapen om de brister som uppdagats i det sammanhanget vara av stort värde för alla som framöver kommer att hantera eller granska affärsrisker.
Skatterisker har traditionellt inte stått högst på agendan när företag hanterat olika affärsrisker. Att mäta valuta-, ränte- och marknadsrisker har varit självklart medan fokus, vad gäller skatterisker, har varit att minimera skattekostnaderna snarare än att ha kontroll över riskerna. Detta synsätt håller dock på att förändras.
I USA har skattefunktionen, dess organisation och samspel med övriga funktioner inom företag fått en helt ny ställning. De förändringar som tvingats fram med SOX och som inledningsvis mottagits under protest och krävt stora resurser, ses allt mer som en möjlighet att effektivisera skattehanteringen, optimera skatteuttaget och höja aktieägarvärdet. Denna insikt börjar även sprida sig till Europa och övriga världen.
Enligt en undersökning genomförd under 2005 (Ernst & Young) framkom att brister i kontroller kring skattehantering är den absolut främsta orsaken till att SEC-registrerade företag tvingas justera sina årsredovisningar (restatements).
Det visade sig även att börskurserna påverkats väsentligt efter det att skatterelaterade brister i internkontrollen rapporterats till marknaden. De övergripande brister som identifierats är hänförliga till den generella kontrollmiljön. Bristerna gäller dålig kommunikation mellan olika beslutsnivåer eller mellan olika funktioner i företagets organisation, otydlig rollfördelning och brister i eller dålig anpassning av den information som levereras till skattefunktionen. På detaljnivå handlar bristerna generellt om ineffektiva kontroller av beräkning och bokning av uppskjuten skatt, och mer specifikt om brister i dokumentationen av värdering av uppskjuten skatt. Skatterisker fångas inte upp på ett tillfredsställande sätt eller bedöms inte korrekt i samband med komplexa, icke rutinmässiga transaktioner.
De företag som varit framgångsrika, vad gäller intern kontroll på skatteområdet och implementeringen av Sarbanes-Oxley Act, är de som haft ett väl utvecklat samarbete mellan olika delar av företaget och där skatteavdelningen varit aktiv i planeringen av internkontrollarbetet.
Hur ser då en ”bra” skatteavdelning ut?
En best practice för skattefunktionens arbete och organisation, den nya riksmiljön, har redan utkristalliserats. Genom att kunna identifiera vissa förhållanden hos ett företag kan man snabbt bilda sig en uppfattning om nivån på medvetenheten kring skatterisker. Goda kännetecken kan vara:
att roller och ansvarsfördelning är tydligt definierade
att regelbundna avstämningar sker mellan bokförda skatteposter och underliggande information, inrullad skatteinformation stäms av mot balans- och resultatrapporter
att granskning av alla skattekonton sker åtminstone kvartalsvis
att standardiserade skatterapportpaket finns och kontinuerligtutvärderas
att en representant från skattefunktionen är involverad i utformandet av skattenoten i årsredovisningen
att en s.k. skattebalansräkning upprättas och uppdateras så att temporära skillnader kan identifieras
att skatteberäkningar sker i utvecklade skatteprogram kopplade till företagets redovisningssystem istället för manuella kalkylprogram.
att kompetensutveckling inom skatt och redovisning kontinuerligt sker och dokumenteras för varje individ
att all dokumentation av skattehantering sker utifrån antagandet att den kan komma att granskas av utomstående.
Svenska företag måste se över sin skatteriskhantering och organisation av skattefunktionen.
Utvecklingen drivs dels av legala krav t.ex. EU-direktiv och den Svenska koden för bolagsstyrning, dels av krav från ägare och andra intressenter. Enligt en undersökning (Ernst & Young 2005) ansåg 82 % av tillfrågade investerare att en god intern kontroll adderar mervärde. Man uppskattar bolag som kan visa på tydlig och strukturerad risk management och man är villig att betala en högre premie för det.
En effektivare och förbättrad skatteriskhantering leder till att affärsmöjligheter tas tillvara på ett bättre sätt. Företagets skatterådgivare kan bidra till att skapa mervärde åt sina klienter genom att stötta dem i processen som leder fram till bättre hantering av skatterisker. I framtiden kommer vi helt säkert att möta effektivare, mer riskmedvetna och proaktiva skatteavdelningar än vad vi varit vana vid. Detta är en förändring som ställer nya krav på oss som skatterådgivare och som definitivt innebär ett mer spännande arbete!
Eva Jigvall är skattejurist hos Ernst & Young i Stockholm och medlem i FAR:s Skattesektion. Olika medlemmar i skattesektionen skriver under denna vinjett.