Det behövs en specifik internationell standard för bestyrkande av separat hållbarhetsredovisning, förklarar Lars-Olle Larsson, specialistrevisor hos Öhrlings PricewaterhouseCoopers och ordförande i den arbetsgrupp inom den europeiska revisorsorganisationen FEE som under sommaren presenterat ett diskussionsunderlag i ämnet.
– Investerare och finansiärer efterfrågar allt oftare tillförlitlig information om företags hållbarhetsprestanda, fortsätter han.
Efter att FN i april i år presenterade Principles for Responsible Investment har de största kapitalförvaltande pensionsfonderna attesterat principerna och ställer därmed krav på sina portföljinnehav att redovisa arbetet med bolagsstyrning, miljö och socialt ansvar. På samma sätt kräver Sveriges Finansanalytikers Förening hållbarhetsinformation i årsredovisningen.
– FEE driver sedan en tid på den internationella standardsättaren för finansiell revision, International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB), för att prioritera framtagningen av en specifik standard för granskning av hållbarhetsredovisning, säger Lars-Olle Larsson.
– Sedan några år har vi en internationell standard – ISAE 3000 (International Standard on Assurance Engagements som utgivits av IAASB) som vi tillämpar i våra granskningsuppdrag. Problemet är att den är alltför generell och inte har tagits fram speciellt för granskning av hållbarhetsredovisning, förklarar han och tillägger att en hållbarhetsredovisning, i motsats till en årsredovisning, på flera sätt har en annan karaktär, innehåll, användning och målgrupp.
– Det finns mängder av intressenter som ett företag kan tänkas vilja vända sig till med en hållbarhetsredovisning. Kanske vill man exempelvis visa människorättsorganisationer på vilket sätt företaget tar ansvar för mänskliga rättigheter. Eller redovisa för anställda och fackliga organisationer att arbetsmiljöfrågorna och rätten att organisera sig på arbetsplatserna också i tredje världen är en del av företagets ansvarsagenda.
FEE:s arbetsgrupp har jämfört ISAE 3000 med nationella standarder för hållbarhetsredovisning som finns i Sverige, Holland, Frankrike och Tyskland.
– Vi påtalar luckor i ISAE 3000 som kan täppas till med vägledning från de nationella standarderna. Det gäller t.ex. redovisningsprinciperna, avgränsningen av redovisningen och kriterierna för redovisningen. Väsentlighetsbegreppet ställs i en helt annan dager vid hållbarhetsredovisning och vi behöver en av alla accepterad standard för att med klienten kunna diskutera vad som är väsentligt att redovisa i en hållbarhetsredovisning.
Ett exempel gäller bedrägeri (fraud) som inte tas upp i vare sig ISAE 3000 eller i de svenska och franska nationella standarderna. I Holland och Tyskland behandlas dock ämnet. Arbetsgruppen skriver: ”FEE föredrar den holländska infallsvinkeln, där det krävs att man kommunicerar med revisorn som ansvarar för den finansiella rapporten.”
Lars-Olle Larsson menar att om inte en internationell standard för hållbarhetsredovisning tas fram så kommer antalet nationella standarder att öka. Och dessa blir sannolikt olika, för så är det redan idag.
– De fyra europeiska standarderna är väldigt olika. Vår svenska, som givits ut av FAR, är helt principbaserad medan den holländska är oerhört detaljerad.
Han påpekar att den svenska – som var först i världen när den kom 2004 – bygger på ISA 100, inte på den senare tillkomna ISAE 3000. Detta innebär att FAR SRS referensgrupp för hållbar utveckling på uppdrag av revisionskommittén i organisationen nu är i full färd med att uppdatera den befintliga rekommendationen. Man räknar med att under hösten presentera en reviderad svensk standard.