Dagens diskussionsämnen är sällan unika för samtiden. Det visar nedanstående text som är citerad, inklusive fotnoter, ur Gunnar Wetterbergs bok "Kanslern Axel Oxenstierna i sin tid del 2" (Atlantis 2002) (sid. 716 f.). Boken är i två delar och den ger, som all historia, bl.a. nyttiga och ibland roande perspektiv på den tid vi lever i nu!
Tönnes Henriksson Langk (1601–1656), adlad Langman, började som skrivare i räkningekammaren 1622, blev kamrerare 1629 och följde Gustav Adolf som fältkamrerare. År 1648 blev han landshövding över Värmland och Dal.
Men han var motsträvig. År 1636, när han ombads fortsätta sin tjänst, ursäktade han sig med att han var 63 år gammal och hade tjänat kronan i 42; ögonen och minnet var svagt, och han kunde inte alltid hålla i pennan. ’Däruppå replikerades att ehuru gammal en är, så kräver likväl ens plikt att tjäna kronan uti det en förmår. Över förmågo fordrades intet av honom, ej heller stort skrivande, utan att han är med, ser uppå och skärskådar posterna, och säger sin mening i saken, androm till rättelse.’
”För en mer detaljerad och återkommande granskning inrättades i början av förmyndartiden en revisionskammare under ledning av Tönnes Henriksson.1 Henriksson utnämndes till revisionskommissarie och fick 1635 biträde av två kammarassessorer (ibland kallade revisorer), adelsmännen Erik Gyllenstierna och Karl Mörner. De fick sällskap av en av kammarens veteraner, kamreraren Peder Nilsson.2
Men granskningen brast. De omfattande godsförsäljningarna – så småningom närmade sig beloppet en miljon riksdaler – öppnade vägen för rena skumraskaffärer. På nyåret 1642 började Konrad Falkenberg ställa frågor om kamreraren Jost Hanssons hantering. Det visade sig att Hansson under tio års tid hade ägnat sig åt omfattande bedrägerier och förskingringar mot kronan, många av dem förknippade med godsförsäljningarna. Om honom hade hans kollega Karl Mörner redan vid godsförsäljningarnas början skrivit till pfalzgreven att Hansson var beredd att skjuta till 30 000 riksdaler, om han jämte godsen också adlades. Hansson blev Falkenstierna 1640 men introducerades aldrig på Riddarhuset.
Efter en mycket uppmärksammad rättegång dömdes han till döden. ’Jost Hansson Camererare blev i går dömd till en otrogen tjänare och menedare att mista tu fingrar, livet och alle undfångne beneficia’, skrev Axel till sonen Johan. ’Är till beklaga att en så kvalificerad karl skulle så vida låta transportera sig och gå ad devia [avvika, gå snett]’. Kanslern skar själv sönder kamrerarens sköldebrev, antecknade köpmannen Herman Campenhausen i sin dagbok (Granqvist, 1923). Jost Hansson avrättades på Norrmalm den 21 juni 1642.
Landskamreraren i Västernorrland Peder Månsson Blix (1532–1628) hann få sexton söner, varav flera sökte sig till kammaren. Trots kanslerns skrapa blev Mårten Pedersson (1596–1667) så småningom direktor för kammarrevisionen. Han adlades 1646 med namnet Blixencron.
Några dagar efter rättegången i mars 1642 tog Oxenstierna i kammarkollegiet upp frågan hur en upprepning skulle kunna förhindras. Kammarråden erkände att det var omöjligt att avslöja om en kamrerare gjorde fel. Det tog lång tid innan huvudböckerna stängdes. Kammarråden skyllde detta på att generalkamreraren – som var ansvarig – hade ont om folk. Men Oxenstierna visste bättre. ’Mårten Pedersson3 är mycket försumlig i sin tjänst, kunde väl mere göra om han ville och icke droge så mycket i gästabud.’
Då inkallades just Peder Nilsson, som numera var assessor i kammarrevisionen och hade adlats Gyllenax. Han ansåg att bokhållarna skulle tillhållas att insända sina räkenskaper tidigare på året, så att det blev bättre tid för granskning. I diskussionen föreslog man att kamrerarna skulle lämna arbetet med att själva föra räkenskaper och helt inrikta sig på att granska andras bokföring. Det var sammanblandningen av bokförande och granskande uppgifter som hade gett Jost Hansson möjligheten att manipulera.”
Som sagt: ”Intet nytt under solen”. Dagens högaktuella frågor har ofta sin historia. Det är lätt att vi tappar bort den och frestas ta för givet att vi och vår samtid får privilegiet att lösa granskningens och oberoendets gordiska knut.
Auktor revisor Lars-Gunnar Larsson är teknisk sekreterare på FAR SRS. lars-gunnar.larsson@farsrs.se