Förde flesta ägare av ett mindre eller medelstort bolag är de s.k. 3:12-reglerna, eller som de mer ändamålsenligt bör kallas särreglerna, av avgörande betydelse för privatekonomin. Reglerna infördes vid 1990 års skattereform och har till syfte att en ägare till ett fåmansföretag inte ska kunna avstå från lön för att istället få lägre beskattad utdelning eller kapitalvinst från sitt aktiebolag.
Reglerna har sedan ändrats i större eller mindre omfattning praktiskt taget varje år sedan 1990. Har inte lagstiftaren funnit anledning att göra ändringar har de rättstillämpande myndigheterna kommit med nya och ibland oförutsägbara ändringar. Detta har inte gjort livet enkelt för den stora majoritet av företagare, eftersom reglerna är av central betydelse för den personliga beskattningen.
En viktig del av regelsystemet var att en kapitalvinst i värsta fall skulle beskattas med hälften i inkomstslaget tjänst och med den andra hälften i inkomstslaget kapital med tak på högst 100 basbelopp i inkomstslaget tjänst. Denna ordning gällde fram till början av 2006 då regeln istället ändrades så att istället för en hälftendelning med tak på 100 basbelopp beskattas numera alltid de första 100 basbeloppen i inkomstslaget tjänst. Från 2006 drabbades alltså ägarna av lite mindre bolag av en skatteskärpning vid en försäljning av företaget.
I budgetpropositionen föreslår nu regeringen att den gamla hälftendelningen ska återinföras. För att förhindra att man utnyttjar den förmånligare kapitalvinstbeskattningen via s.k. interna aktieöverlåtelser föreslår dock regeringen att återinförandet av hälftendelningen ska kombineras med en särskild spärregel för interna aktieöverlåtelser.
Regeringen aviserar att man kommer att lämna ett lagförslag under hösten 2007 med detta innehåll. Inte heller spärregler mot interna aktieöverlåtelser är något nytt i svensk lagstiftning utan den minnesgode kan erinra sig att det fanns sådana regler före skattereformen 1990, men att de togs bort eftersom de ansågs onödiga när man införde 3:12-bestämmelserna. Uppenbarligen har lagstiftaren nu funnit att även med 3:12-regler så är spärregler mot interna aktieöverlåtelser en nödvändighet.
Den här ändringen är som sagt bara en i raden av en oändlig massa justeringar i dessa regler, vilket ger upphov till en hel del funderingar. När den enskilde företagaren ska tillämpa detta krångliga regelsystem gör han eller hon det normalt genom att fylla i sin blankett K10. ”K10:an” blir då ett centralt dokument för företagarens privatekonomi. Anledningen till detta är enkel. De siffror som hamnar i K10:an bestämmer storleken på den skatt man ska betala när man vill tillgodogöra sig resultatet av sina egna och bolagets ansträngningar.
De regler som tillämpas när man fyller i sin K10 är komplicerade. Reglernas komplexitet gör det näst intill omöjligt att fånga alla nyanser i en blankett. Blankettmakarna på Skatteverket har därför ingen avundsvärd uppgift. Mycket möda läggs säkert ned på att blanketten så långt det är möjligt återspeglar reglerna. Med dagens system kommer man dock aldrig att lyckas med detta fullt ut.
Det finns en uppenbar risk att detta för den skattskyldige så viktiga dokument inte i alla delar blir korrekt. Man kan nämligen förledas att tro att bara man placerat ett antal siffror och kryss på blanketten så genereras ett korrekt underlag för skatteberäkning. Frågan kompliceras ytterligare av att varje K10 bygger på motsvarande blankett för tidigare år.
Ett fel under ett enda år i kedjan gör alltså att den K10 som man lämnar in vid exempelvis 2008 års taxering kan vara fel beroende på ett misstag som skett för flera år sedan. När man då vill kontrollera om tidigare blanketter fyllts i på rätt sätt så måste man har kunskap om hur 3:12-reglerna såg ut och tillämpades under tidigare år. Med ett regelsystem i ständig förändring kräver detta mer än man kan begära av en skattskyldig. Har man haft ett bolag under lång tid får man nästan vara rättshistoriskt intresserad för att vara säker på att man lämnar in rätt uppgifter.
Min erfarenhet är tyvärr att många, utan att ens misstänka det, har felaktiga uppgifter i sin K10:a och att det dessutom då rör sig om fel som är till den skattskyldiges nackdel. Man riskerar att betala för mycket skatt vid en utdelning eller vid en försäljning.
De förändringar som nu föreslås, om än positiva för många, är ytterligare ett bevis för den instabilitet som finns i systemet. Denna instabilitet sprider osäkerhet hos de skattskyldiga och man kan på goda grunder anta att systemet även i framtiden kommer att förändras. Någon har sagt att fler besegrat bergstoppen K2 än de som lyckats med sin K10 vilket möjligen är en överdrift, men det lönar sig säkert att varje år fylla i K10:an med omsorg.
Staffan Sundkvist är skatterådgivare och arbetar hos Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Han är medlem i skattsektionen. Olika medlemmar i sektionen skriver i varje nummer av Balans under denna vinjett.