En kvinna förklarar för en annan kvinna att det var länge sedan hon såg hennes man. Hon frågar vad det är han jobbar med?
– Per är revisor.
– Ånej, då är det synd om honom!
– Va, varför då?
– Då hinner han ju inte tänka. Jag har hört att revisorer jobbar så mycket.
Dialogen är hämtad ur verkliga livet.
Efterfrågan på revisionsbranschens tjänster är nu mycket hög. Och det är många som jobbar oerhört mycket, inte bara Per. Näringslivets utveckling gör, tillsammans med globaliseringens alla möjligheter och hot, att branschens leveranser i form av revision och rådgivning i än högre grad blivit relevanta och värdeskapande.
På ett annat plan – på ett politiskt och ”regulatoriskt” plan – förs det samtidigt en diskussion om revisionens relevans. Företrädare för branschen har också ställt sig frågan: Are we relevant? Detta mot bakgrund av att revisionen inte alltid har lyckats förhindra skandaler. En aktuell enkät från EU-kommissionen heter Making SME auditing simpler and more relevant. Enkäten är ett led i EU:s arbete med att minska den administrativa bördan för mindre företag. Under senare tid har alltså ordet relevans kommit i fokus.
Det får mig att tänka på alla FAR SRS-medlemmar som med misstro tar del av regeringens planer på att slopa revisionsplikten i små aktiebolag. Ett axplock av kommentarer och frågor från fältet: ”vem har bestämt att det inte ska vara någon revision?”, ”vem ska då se till att det lilla företaget klarar sin administration och redovisning?” eller ”vem kommer att påminna styrelsen om att det är dags att upprätta en kontrollbalansräkning?”.
Allt går naturligtvis att ändra, men då blir det också annorlunda. Och kanske blir det ett stort tomrum när det inte finns någon i revisorsbåset. Då går det ju inte att skylla på revisorn längre, eller ...
Detta för mig osökt in på en fråga som av någon outgrundlig anledning är oklar för många, nämligen frågan om ansvaret för ett företags redovisning. Det heter ofta att styrelsen har det ”övergripande ansvaret” för redovisningen och ett företags finansiella rapportering. Varje gång jag hör det ställer jag mig frågan om vem som i så fall har det ”undergripande ansvaret”? Du som vet får gärna ge mig ett svar!
Men nu till det allra viktigaste. Det går inte att avvakta nya EU-regler eller något annat regelverk som ska skapa ”relevans”. Nej, det är i det enskilda uppdraget som relevansen och mervärdet uppkommer. Utan plikt måste revisionen alltid vara relevant. Då är det angeläget att man som revisor intresserar sig för klientföretagets agenda. Att man tar sig tid och ställer viktiga frågor, frågor som får företagaren att bli en bättre företagare och som han/hon inte vill vara utan. Denna dialog gör dessutom att revisionen får än större förutsättningar att lyfta kvaliteten på företagets redovisning. Det ska ju kännas tryggt att läsa en reviderad årsredovisning. Revision ska göra skillnad – då är den relevant – och det förutsätter kompetens och, det viktigaste av allt, integritet.
När det gäller att på djupet intressera sig för klientföretagets verksamhet har svenska revisorer ett försprång jämfört med sina utländska kollegor. Dels är svenska revisorer av hävd kundtillvända, dels innebär den svenska förvaltningsrevisionen ett utökat uppdrag med fokus på just verksamhet och risk. Även om förvaltningsrevisionen kanske försvinner som ett led i den internationella anpassningen, anser jag att motsvarande uppgifter och engagemang måste finnas kvar i klientarbetet, och till och med utvecklas. Det handlar om nyttorevision. Att revisorn sedan inte behöver uttala sig om ansvarsfriheten för styrelseledamöter och vd är en annan sak.
Jag kan inte låta bli att också kommentera FAR SRS framväxt som branschorganisation. Vid sidan om det fortsatta och mycket omfattande arbetet för revisorer har satsningen på specialistsidan ökat. Skattesektionen har vuxit i styrka, både numerärt – cirka 150 medlemmar – och i aktivitetshänseende. Det är dags för nästa steg, och det är ett stort steg, när vi nu etablerar en redovisningssektion inom FAR SRS. Viljan att vara med och utveckla redovisningstjänsterna är mycket imponerande, och många delar bedömningen att dessa tjänster kommer att växa i betydelse.
Kopplingen mellan redovisning och revision är stark. Detsamma gäller kopplingen mellan redovisning och skatt men också kopplingen mellan redovisning och finansiell rådgivning. Inte minst finns det en gemensam uppgift för revisorer, redovisare och andra rådgivare i branschen att bidra till framgångsrikt företagande och därigenom samhällsutvecklingen i Sverige. Det är ingen liten uppgift. Och vi ska bidra proaktivt – inte reaktivt – och på olika sätt skapa det viktigaste som finns i affärslivet, nämligen förtroende. Jag måste erkänna att det därför känns spännande att få vara med och lägga de många bitarna i FAR SRS-pusslet.
Dan Brännström