Mycket håller på att hända när det gäller redovisningsutvecklingen för de icke-noterade företagen. Internationellt förs diskussioner, bland annat inom EU, om hur förenklingar ska ske. EU har som mål att fram till år 2012 minska företagens administrativa börda med 25 procent, eller som framgår av pressmeddelandet från EU-kommissionen den 24 januari 2007 ”Unnecessary burdens on businesses”. Arbetet med förenklingar för företagen pågår också inom regeringskansliet.
Bokföringsnämnden beslöt redan för några år sedan att en förenkling av det befintliga regelverket var på sin plats. Detta beslut togs efter instruktioner från regeringen. Beslutet innebar att Sveriges företag delades upp i fyra olika kategorier. Dessa kategorier benämns K1, K2, K3 samt K4. Under Bokföringsnämndens hatt ligger K1, K2 och K3. K4 definieras som de företag som redovisar i enlighet med IASB:s regelverk avseende sin koncernredovisning och i enlighet med Redovisningsrådets rekommendationer RR 30:06 samt RR 32:06 i juridisk enhet.
Kategori ett (K1) är små företag som har en nettoomsättning som understiger tre miljoner kronor och som inte ska upprätta en årsredovisning i enlighet med årsredovisningslagen. Kategori två (K2) är de så kallade 50/25/50-företagen (dvs. de företag som enligt årsredovisningslagen är mindre företag). Dessa företag kan inte upprätta ett förenklat årsbokslut enligt bokföringslagen utan ska minst upprätta ett årsbokslut eller i många fall en årsredovisning i enlighet med årsredovisningslagen. Kategori tre (K3) är de företag som definieras som större företag enligt årsredovisningslagen, med andra ord företag som inte är 50/25/50-företag och som ska upprätta en årsredovisning i enlighet med årsredovisningslagen.
K1
Regelverken för dessa företag är tänkta att harmonisera med skattelagstiftningen. Här går Bokföringsnämnden mot förenkling och inte mot att utveckla redovisningen. Anledningen är att intressenterna för denna kategori av företag är ytterst få, oftast är det enbart företagsledaren och Skatteverket. Varför då kräva ett sofistikerat regelverk för dessa små företag? Så som utvecklingen har varit under de senaste åren med Bokföringsnämndens arbete med att anpassa Redovisningsrådets rekommendationer till icke-noterade företag, dock ibland med undantag för de små enskilda näringsidkarna, har det inneburit att internationella redovisningsregler har gällt för små icke-noterade företag i Sverige, i viss förenklad form. Förenklingen har oftast varit i form av minskade upplysningar samt vissa schabloniseringar vid värdering. Bokföringsnämnden har givit ut ett regelverk för enskilda näringsidkare som tillhör kategori ett och som enligt bokföringslagen kan upprätta ett förenklat årsbokslut. Det finns dock andra företagsformer som även ingår i denna kategori, exempelvis små handelsbolag vars delägare är fysiska personer och som har en omsättning som understiger tre miljoner. När det gäller dessa företag kan de inte redovisa i enlighet med det regelverk som getts ut av Bokföringsnämnden för enskilda näringsidkare utan måste, trots att de kan upprätta ett förenklat årsbokslut, hämta vägledning ur Bokföringsnämndens andra allmänna råd vid upprättandet av det förenklade årsbokslutet. Bokföringsnämnden avvaktar förändringar i skattelagstiftningen innan ett regelverk för andra företag än enskilda näringsidkare kan skrivas.
K2
En första omgång av detta regelverk för de mindre aktiebolagen har varit ute på remiss. Bearbetning har skett efter remissomgången och regelverket har återigen sänts ut på remiss. Den något annorlunda remissomgången kommer sig av att Bokföringsnämnden fann det ytterst angeläget att höra remissinstanserna på ett tidigt stadium. Mycket har orsakat debatt i K2-regelverket. En fråga som debatterats är varför inte aktivering av internt genererade immateriella anläggningstillgångar tillåts i K2-regelverket? Förklaringen är: av de aktiebolag som finns i Sverige idag och som skulle kunna omfattas av regelverket har bara fyra procent någon form av immateriella anläggningstillgångar. Att aktivera internt genererade immateriella anläggningstillgångar kräver mycket av företaget avseende bedömning av framtida ekonomiska fördelar, att företaget har finansiering att färdigställa tillgången samt möjlighet att mäta de utgifterna. Vid en bedömning av tillgångens värde hamnar företaget automatiskt i situationen att mäta framtida kassaflöden vid en nedskrivningsprövning och då faller de förenklingsregler som återfinns i K2-regelverket avseende nedskrivningar.
Bokföringsnämndens målsättning är att detta regelverk ska träda ikraft den 1 januari 2008 och då tillsammans med regelverket för K3.
K3
Bokföringsnämnden arbetar för närvarande med att ta fram detta regelverk. Regelverket baseras på Redovisningsrådets rekommendationer RR 1 till RR 29 med några undantag. De grundläggande principerna för tillgång och skuld som återfinns i IASC:s (International Accounting Standards Committee) föreställningsram kommer vi att återfinna i detta regelverk. Regelverket kommer också att förenklas jämfört med Redovisningsrådets rekommendationer. Det kommer inte heller att vara helt i linje med IASB:s (International Accounting Standards Board) SME-projekt. Låt mig få återkomma om detta regelverk i nästa krönika.
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor på KPMG Bohlins. caisa.drefeldt@kpmg.se