Innehåll

Balans nr 4 2007

Perspektivförskjutning – ICAEW:s alternativa tillvägagångssätt

ICAEW (2006): Information for Better Markets – Measurement in financial reporting, October. The Institute of Chartered Accountants in England & Wales.

Det finns alternativ till IASB:s rapport. Den engelska revisorsorganisationen gav 2006 ut en rapport som också handlar om värderingsgrunder1 . Även om det inte är ICAEW:s huvudsyfte så ger de DP:n några ord på vägen. De är bl.a. kritiska till IASB:s laboratorieexperiment med bruket av effektiva marknader. De framför alltså att bristen på aktiva marknader inte endast är ett problem i samband med reliabiliteten, utan också i samband med relevansen: ”The less active a market is, the less it matches the ideal of an efficient market, and the less market prices possess the characteristics that are supposed to render them especially informative in predicting a business’s future cash flows.” (ICAEW:s rapport s. 19.) De är också kritiska till IASB:s ”antingen – eller”, dvs. inställningen att verkligt värde generellt är mest relevant i förhållande till användarnas behov, något de anser ännu inte vara bevisat (s. 52). Dessutom är de kritiska till reliabilitetstesten i DP:n, där man tydligt kan se att ICAEW är förvånade över att reliabilitet är försvunnet, till fördel för trovärdigt återgivande (s. 21, 58 och 68).

ICAEW uttrycker dock att man kan förvänta sig, att avvägningen faller ut på samma sätt i olika företag i samma situation.

ICAEW:s eget tillvägagångssätt och konklusion skiljer sig helt från IASB:s. Där DP:n bygger på att man kan härleda ett teoretiskt riktigt svar menar ICAEW att ändamålet med redovisning och därmed avvägningen av skilda värderingsgrunder är situationsberoende (s. 2). En enda riktig värderingsgrund kan inte finnas, eftersom avvägning av för- och nackdelar hos alternativen troligen beror på företagets art, just dess sammansättning av tillgångar och skulder, dess storlek och dess ägarstruktur (s. 46).2 ICAEW önskar därför att normgivarna fattar beslut om värdering i redovisningen som är mera baserat på erfarenheter av användarna och deras behov (evidence-based). Häri ligger alltså en induktiv ansats baserad på bl.a. vilka som använder rapporter, i vilken omfattning deras behov överlappar varandra, i vilken omfattning användarna kan begära den information som de har behov av, vilken värderingsinformation de finner relevant och tillförlitlig, ägarnas användning av värderingsinformation för utvärdering av ledningens förvaltning av de resurser som de hanterar m.m. (s. 3 och 46).

Men igen: vid den egentliga avvägningen förväntas det relativa bidraget från de skilda faktorerna bero på de särskilda förhållandena/det institutionella sammanhanget.

Strängt taget menar ICAEW att vi inte ännu är i stånd att slutgiltigt besvara frågan vilken eller vilka värderingsgrunder som bör väljas. Mer forskningsresultat behövs. Det man kan göra nu, och det som ICAEW gör i sin rapport, är att beskriva hur fem väsentliga värderingsgrunder (bl.a. anskaffningsvärde och verkligt värde) fungerar och diskutera hur väl de uppfyller de kvalitativa egenskaperna reliabilitet och relevans. På så sätt klarläggs hur de olika värderingsgrunderna får poäng för de faktorer som räknas när avvägningen konkret ska göras.3 I motsats till i DP:n är reliabilitet i ICAEW:s rapport en fråga om hur objektiva värderingsgrunderna är (s. 64). Implicit framgår att relevans uppfattas på samma sätt som i IASB:s föreställningsram, och det framhålles att relevans är subjektiv (s. 62). De skilda värderingsgrunderna prövas därför utifrån vad som talar för objektivitet, vad som talar för subjektivitet, vilka möjliga användningar som finns av den information som ges av värderingen (relevans) och kritik av relevansen. Allt som allt är avvägningen mycket mer öppen än i IASB:s rapport.

De undersökta värderingsgrunderna får olika poäng på dessa faktorer. Det blir inte en entydig slutsats, som i DP:n. Som bekant bygger de internationella standarderna – tills vidare – på en mixed approach, dvs. olika värderingsgrunder för olika poster i balansräkningen. ICAEW hävdar att normgivarna bör börja med att bevisa att det finns ett problem som behöver lösas.