Innehåll

Balans nr 10 2008

Internationellt: Ökad fokus på redovisningens kapitalteorier

International Accounting Standards Board (IASB) gav i början av 2008 ut en uppdaterad version av IFRS 3 Business Combinations och IAS 27 Consolidated Statements and Separate Financial Statements vilket innebär flera betydande förändringar. Nyheterna, såsom redovisning av ”full” goodwill samt att köp och försäljning av ”minoritetsintresse” ska betraktas som ägartransaktioner och redovisas i eget kapital, har diskuterats i termer av ägar- och enhetsteorier. Det var emellertid inte inledningsvis IASB:s intention att diskutera eller ens avisera huruvida deras normgivning skulle frångå ägarteoretiska föreställningar till förmån för enhetsteoretiska, som en del av arbetet med att uppdatera IFRS 3 och IAS 27. Flera ledamöter har även uttryckt att IASB initialt borde poängtera vilken teori som de lutar sig mot normgivningsmässigt och att ett sådant uttalande borde göras inom ramen för det teoretiska ramverk för redovisning som IASB för närvarande utvecklar tillsammans med FASB (Financial Accounting Standards Board).

Historiskt sett har ägarteorin dominerat redovisningens innehåll och i mångas ögon utgör denna teori den självklara utgångspunkten. Enligt ägarteorin är redovisningens primära mål att avspegla ägarnas intresse och andel i företaget, något som bland annat för med sig att minoritetsintressets andel av det redovisade resultatet redovisas som en kostnad och dess andel av företagskoncernen redovisas som en skuld i balansräkningen. En strikt tillämpning av ägarteorin innebär att ett moderbolag i sin koncernredovisning ytterst skulle redovisa de tillgångar och skulder som de kontrollerar, vilket i praktiken skulle innebära en tillämpning av en proportionell konsolideringsmetod. Ägarteorin får anses ligga till grund för formuleringen av balansekvationen tillgångar är lika med skulder reducerat med eget kapital.

Å andra sidan ses företaget enligt enhetsteorin som en självständig enhet där inget självklart fokus på ägarna finns. Samtliga finansiärer, inte enbart ägarna, behandlas på samma sätt. Detta för bland annat med sig att det redovisade resultatet inkluderar minoritetens andel och dess andel av företaget redovisas som en del av det egna kapitalet. Lånat kapital och eget kapital betraktas som företagets och inte finansiärernas. Resultatet före räntenettot utgör avkastning på enhetens totala investering. Utdelning, besparade vinstmedel och ränta på lånat kapital betraktas som en distribution av nettoresultatet. Samtliga former av utdelning samt räntor, behandlas enligt enhetsteorin som en distribution av resultatet. Sett från bolagets (enhetens) perspektiv spelar det ingen roll vem eller vilka som har bidragit med kapital. Företaget är förpliktigat att ersätta dem på något sätt. En balansräkning består enbart av tillgångar och förpliktelser, någon uppdelning i eget kapital och skulder är av denna anledning inte nödvändig. Den traditionella balansekvationen uttrycks av denna anledning tillgångar är lika med förpliktelser.

Dagens redovisning präglas av innehållet i båda teorierna, även om enhetsteorin numer utgör en mer aktiv beståndsdel i den redovisningsmässiga debatten. Denna slutsats stöds också av innehållet i dokumentet Conceptual Framework for Financial Reporting: The Reporting Entity. IASB ger uttryck för att deras normgivning tar sin utgångspunkt i en så kallad parent Company approach som i deras mening är att betrakta som en blandning av ovanstående teoribildningar.

Inom ramverksprojektet diskuteras även huruvida redovisningen enbart borde ta sin utgångspunkt i koncernen och inte inkludera en moderbolagsredovisning, en utveckling som ger intryck av att enhetsteorin i allt större omfattning präglar normeringen. Frågeställningen har även diskuterats inom ramen för det pågående projektet rörande consolidation, en uppdatering av IAS 27.

Ett annat pågående projekt, som också symboliserar kapitalteoriernas betydelse, rör vad som är att betrakta som en skuld och vad som utgör eget kapital. Projektet i sig är ett tecken på att ägarteoretiska föreställningar alltjämnt är betydelsefulla. Problematiken härstammar från det faktum att det existerar ett stort antal olika finansiella instrument vars egenskaper gör det svårt att klassificera de aktuella finansiella instrumentet. Syftet med projektet är därför i detta fall att utveckla en tydligare distinktion mellan skulder och eget kapital, ett arbete som påverkar klassificeringen av olika former av finansiella instrument. Det är därför av betydelse att skapa en sådan distinktion eftersom klassificeringen som skuld eller eget kapital ger upphov till olika effekter i resultaträkningen. Den modell som FASB föreslår är tydligt kopplad till ägarteorier snarare än enhetsteorier.

Avslutningsvis bör det poängteras att kapitalteorierna är begränsade med avseende till deras förmåga att förklara de val som IASB gjort de senaste åren.

Ek. dr Pär Falkman är redovisningsspecialist på Ernst & Young i Göteborg par.falkman@se.ey.com