Innehåll

Balans nr 3 2008

Redovisning: Värde – vad är det egentligen?

Värde är ett begrepp som används mycket i redovisning. Vi talar om anskaffningsvärde, nyttjandevärde och verkligt värde för att bara nämna några exempel. Anskaffningsvärde är relativt (men inte helt) oproblematiskt i redovisningen. Verkligt värde är betydligt svårare att bestämma. Och denna svårighet påverkar inte bara redovisningen, utan den kan få kraftiga konsekvenser i den reala ekonomin. Att verkligt värde på aktier på Stockholmsbörsen är mer än 20 procent lägre idag än i somras är i allra högsta grad en real effekt, genom att exempelvis livbolagen sänker sin återbäringsränta. Ännu mer konkret effekt har ändring i värde av värdepapper kopplat till amerikanska bostadsobligationer fått, i alla fall för de banker som är närmast berörda.

Vad innebär då verkligt värde? Det kan definieras på olika sätt. Jag ska nämna tre definitioner, även om det säkert finns fler alternativ.

Den ekonomiskt teoretiska definitionen är kristallklar: verkligt värde är nuvärdet av framtida kassaflöden. Det är svårt att argumentera mot detta, eftersom kassaflöden är det konkreta utfall som kommer av en tillgång, ett företag, eller vad vi nu vill värdera. Definitionen har dock ett större och ett mindre problem. Det större problemet är att vi inte känner till framtida kassaflöden. Det mindre problemet är att vi inte känner till den exakta diskonteringsräntan som ska användas. Så, i praktiken är definitionen svår att tillämpa, utom i vissa specialsituationer. En statsobligation, exempelvis, har fixerade framtida kassaflöden, och marknadens diskonteringsränta är synlig på obligationsmarknaden.

International Accounting Standards Board (IASB) har en annan definition på verkligt värde, nämligen ”det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs” (IAS 40, p. 5). Detta är en helt annan typ av definition än den föregående. Framtida kassaflöden har att göra med att det finns en reell fördel med att äga en tillgång, som visar sig i form av framtida likvida medel. IASB:s definition relaterar bara till att någon är villig att betala detta belopp, vare sig det är rimligt eller inte. IASB talar snarare om marknadsvärde. För att belysa skillnaden kan vi fråga oss om företaget Framfab verkligen var värt 40 miljarder i februari 2000. Enligt IASB:s definition är svaret ja, eftersom priset som enskilda aktier handlades för motsvarade ett totalt värde på 40 miljarder. Enligt den ekonomiska definitionen är det dock mycket tveksamt, eftersom det förutsatte mycket höga ökningar av framtida kassaflöden.

En viktig skillnad mellan de två definitionerna är att den ekonomiska definitionen utgår från det specifika fallet, medan IASB lägger sig utanför det specifika företaget. IASB utgår följaktligen från ett värde som inte är beroende av det specifika företagets situation, utan vad värdet är på en marknad. Detta görs ännu mer specifikt av amerikanska Financial Accounting Standards Board (FASB) i Financial Accounting Standard 157, som handlar om Fair Value Measurements.

Både den ekonomiska definitionen på värde och IASB:s definition är svåra att använda i praktiken i de flesta fall. Den tredje definitionen är enklare att tillämpa. Enligt den är verkligt värde baserat på det värde som framkommer enligt en allmänt accepterad och systematisk värderingsmodell. Detta är något som redovisare är vana vid. Definitionen tar inte sin utgångspunkt i att värdet är ekonomiskt ”riktigt”, utan snarare att det är framräknat enligt någon allmänt accepterad praxis. Det är nu man på allvar kan fundera över hur värdering går till. Är det ok att bara jämföra sig med andra, eller bör man reflektera över vilket värde man egentligen kommer fram till? Om vi återgår till Framfab, och antar att P/E-talet var 1 800 i februari 2000. Var det ett rimligt P/E-tal? Ja, enligt den praxis som fanns då. Och, litade man inte på praxis i Sverige kunde man titta på Nasdaq för att se att internetföretag värderades på det sättet. Var det rimligt enligt förväntade framtida kassaflöden? Naturligtvis inte!

Vad har detta med redovisning att göra? Verkliga värden ska in i redovisningen, och ska utgöra information till intressenterna. Är det relevant information? Det är dags att reflektera över vad det är för slags information som kommer ut. Är intressenterna mest behjälpta av att få reda på att ett värde framräknats enligt en viss praxis (den praktiskt användbara modellen) eller är det bättre att de får reda på vilka konkreta kassaflöden som kan genereras i det företag de interagerar med (den ekonomiskt riktiga modellen)? Eller, är det mest relevant att i redovisningen använda marknadens förväntningar (IASB:s nuvarande modell)?

Vi borde reflektera över vad det egentligen är som kommer in i våra balansräkningar! Vad forskningen säger om nyttan av att tillämpa verkligt värde i redovisningen återkommer jag till i nästa krönika.

Ek. dr Jan Marton är verksam vid Handelshögskolan i Göteborg samt arbetar med redovisningsfrågor på KPMG i Göteborg jan.marton@kpmg.se