FAR SRS chefsjurist förvånad: Jag trodde att hovrätten skulle fria revisorn
Revisorn från Ernst & Young lyckades inte förmå Svea hovrätt att ändra domen. Han dömdes i stället, åter igen, att betala fem miljoner kronor i skadestånd till sin förra klient för att han inte upptäckte och slog larm om att ekonomichefen förskingrade betydande belopp ur kassan. Domen har överklagats till Högsta domstolen.
Svea hovrätt friade, precis som Stockholms tingsrätt, revisorn på sju punkter men fällde på en.
Rätten anser att revisorn borde ha reagerat när det på papperet välmående bolaget Städkompakt fick en betalningsanmärkning, inte för att det var ett tecken på brottslighet utan för att det visade på en brist i de interna rutinerna. Genom att lita på ekonomichefens förklaringar istället för att själv kontakta Skatteverket bröt revisorn, enligt domen, mot god revisionssed.
FAR SRS chefsjurist Urban Engerstedt är förvånad över domen.
– Jag trodde att hovrätten skulle fria revisorn helt. Resonemanget innebär att rätten ställer väldigt långtgående krav på revisorn, säger han.
Balans har tidigare berättat om målet (se Balans nr 10/2006). Genom att förfalska olika dokument lyckades Städkompakts tidigare ekonomichef under flera år förskingra betydande belopp ur bolagets kassa, sammanlagt 20 miljoner kronor. Brottet uppdagades för sex år sedan.
Ekonomichefen dömdes till fängelse men de tre ägarna, som även utgör bolagets ledning, valde att gå vidare och kräva skadestånd från revisorn.
Skarpare argument i hovrätten
För två år sedan hölls förhandlingarna i tingsrätten och i februari i år var det dags för Svea hovrätt.
Huvudförhandlingarna tog tre dagar. Parternas argument var desamma som i den lägre instansen men tydligare och vassare.
Revisorns försvar gick ut på att revisionen inte var perfekt men absolut inte så dålig att den stred mot god revisionssed.
Hans ombud Lars Edlund från Grönbergs advokatbyrå ställde i sin slutplädering följande retoriska fråga till rätten.
– Vad är god revisionssed, är det den revision som normalt utförs eller är det revision som den allra mest noggranna revisorn utför?
Lars Edlund fortsatte på samma linje när han försvarade sin klient mot anklagelserna att han genom att basera sin revision på kopior brutit mot god revisionssed.
– Vad är original i dagens samhälle, frågade Lars Edlund rätten och svarade sedan själv.
– Även datautdrag är original. Städkompakts ombud Jan Lindén från advokatfirman Andermyr Gustafsson Lindén efterlyste flera gånger dokumentation.
– Skyldigheten för revisorn att doku mentera vad han gör är väldigt central i det här målet. Revisorn förlitade sig på att den interna kontrollen i bolaget var god men en preliminär bedömning är aldrig tillräcklig utan alla internkontroller måste vara doku menterade, upplyste han rätten om.
I slutpläderingen gjorde Jan Lindén en poäng av att Ernst & Young vägrat att lämna ut revisionsakten, trots motpartens begäran.
– Om revisionen var så bra: varför visar de inte upp dokumenten?
Svaret han fick från sin motpart Lars Edlund var att revisionsakten är en företagshemlighet som bara lämnas ut om det är absolut nödvändigt.
– Det finns inget där som bolaget behöver för sin bevisning, hävdade Lars Edlund.
Under vägen fram till slutpläderingarna hördes ett antal inkallade vittnen.
Granskade förfalskade underlag
När ekonomichefens förskingring uppdagades lämnade Ekobrottsmyndighetens revisor Henrik Lundin in en anmälan till Revisorsnämnden. I hovrätten berättade han varför.
– Vi konstaterade att bolaget trots att ekonomichefen förskingrat stora belopp under en lång tid hade haft rena revisions berättelser. Det framgick också att revisorn granskat förfalskade underlag. Efter att ha diskuterat saken med mina kollegor så ville vi ha svar på hur mycket en revisor i revisionen får lita på uppgifter från en aktör, svarade Henrik Lundin.
Anmälan till Revisorsnämnden resulterade inte i någon disciplinär åtgärd.
Domen ändrar inget
Även om domen förvånar många i revisorsbranschen är det, enligt Urban Engerstedt, ingen principiellt sett betydelsefull dom.
– Jag ser ingen anledning för revisorskåren att ändra sin tolkning av vad god revisionssed är. Som revisor måste du i de flesta fall utgå från att bolagets företrädare har ärliga avsikter, säger han.
Det innebär att revisorer, enligt Urban Engerstedt, helt enkelt får leva med risken att krävas på skadestånd för liknande företeelser.
– Då är det bra att det finns ansvarsförsäkringar, konstaterar han.
Revisorns ombud var direkt efter domen besviken.
– Vi ansåg att vi hade goda rättsliga grunder för att överklaga, sade Lars Edlund.
Städkompakts vd var glad.
– Domen visar att ett fel begåtts mot oss.
Strax innan artikeln gick till tryck meddelade han att bolaget ändå beslutat sig för att överklaga domen till Högsta domstolen.
– Vi anser fortfarande att det är dålig revisionssed att under sex år utföra revisionen på enbart kopior trots att originalen låg i rummet bredvid, säger vd:n.
Lars Edlund säger till Balans att det ”inte är osannolikt att vi beslutar oss för att överklaga”.
Margaretha Levander
Bakgrund: Ekonomichefen förfalskade dokumenten
För drygt fyra år sedan uppdagades det att ekonomichefen, som även var delägare och satt i styrelsen, gått bakom ryggen på de tre andra ägarna. Det var i samband med en offentlig upphandling av städtjänster som det kom fram att det på papperet välmående städföretaget hade ett flertal betalningsanmärkningar och betydande skatteskulder. Det visade sig senare att ekonomichefen systematiskt fifflat med bokföringen samt visat upp förfalskade kopior av olika dokument för styrelsen och revisorn. Det förskingrade beloppet uppgick till mer än 20 miljoner kronor. En stor del av pengarna hade ekonomichefen investerat i USA.
Ekonomichefen dömdes till fyra års fängelse för grov förskingring, bokföringsbrott och urkundsförfalskning. Efter domen har han betalat tillbaka en mindre del av det förskingrade beloppet men största delen är och förblir sannolikt borta.
Många av Städkompakts kunder har som rutin att varje eller vartannat år begära in nya offerter. Företag med ekonomiska problem har svårt att hävda sig. Till följd av skulder och betalningsanmärkningar var det också omöjligt att marknadsföra sig hos nya kunder och att delta i offentliga upphandlingar.
Efter avslöjandet tappade Städkompakt därför en stor del av sina uppdrag och tvingades säga upp personal.
Städkompakts anklagelser mot revisorn och domstolens bedömning
Revisorn har inte på ett korrekt sätt bildat sig en uppfattning om bolaget. Hovrätten anser inte att revisorn haft anledning att utgå från att det fanns risk att en av bolagets ställföreträdare skulle förskingra pengar. – Ej bifall.
Revisorn har under de år han varit ansvarig för revisionen inte förändrat metoden för revisionen vilket gjorde att den var lätt att förutse för ekonomichefen.
Hovrätten har inget direkt resonemang omkring den punkten i domskälen men konstaterar att revisorn använt sig av den vedertagna stickprovsmetoden. – Ej bifall.
Som underlag för revisionen har revisorn endast använt sig av kopior av kontoutdrag i stället för att kontrollera direkt med banken och skattemyndigheten.
Hovrätten konstaterar att det varken i tidigare praxis eller i uttalanden ifrån revisors-| organisationer går att få något tydligt svar på frågan om det är förenligt med god revisionssed att granska kopior. – Ej bifall.
Revisorn har inte kontrollerat innehållet i olika dokument frän tredje man.
Samma motivering som punkt 1. – Ej bifall.
Revisorn har inte kritiskt granskat den information han fått från bolaget. Hovrätten anser inte att revisorn brutit mot god revisionssed genom att inte kritiskt granska den information och de dokument han fick från bolagets ekonomichef, i huvud sak samma motivering som punkt 1. – Ej bifall.
Revisorn har inte beaktat att ekonomi chefen ensam disponerade över bolaget bokföring.
Hovrätten tar inte specifikt upp den punkten i domskälen. – Ej bifall.
Revisorn har inte försäkrat sig om att bola gets interna kontroll fungerat.
Tingsrätten konstaterade att de fyra delägarna arbetade på ledande befattningar t bolaget och att den interna kontrollen därför måste ha framstått som god.
Hovrätten har inget ytterligare resonemang utan säger sig dela tingsrättens uppfattning. – Ej bifall.
Revisorn kontrollerade inte, trots en betalningsanmärkning, bolagets konto hos skattemyndigheten.
Hovrätten anser, precis som tingsrätten, att betalningsanmärkningen borde ha fungerat som en varningssignal om det fanns brister i företagets rutiner. – Bifall.