Innehåll

Balans nr 4 2008

Redovisning: Vad kommer K3 att innebära för företagen?

Vad ska vi ställa för önskemål på det nya huvudregelverket K3 från Bokföringsnämnden? Arbetet med att färdigställa ett huvudregelverk för vad som är god redovisningssed för svenska företag är Bokföringsnämndens nästa stora projekt. Alla företag kommer att utgå ifrån detta regelverk. Sedan har företagen möjlighet att på grund av sin storlek välja det förenklade regelverket K2, vilket skapar förenklingar för alla. Huvudregelverket ska, enligt Bokföringsnämnden, ha sitt avstamp i nämndens allmänna råd för större företag samt Redovisningsrådets rekommendationer RR 1–29. Dessutom kommer nämnden att ta hänsyn till vad som händer internationellt. Det torde vara nödvändigt att Bokföringsnämnden noga följer vad som händer med IASB:s projekt IFRS för SME.

Bokföringsnämnden har meddelat att detta huvudregelverk ska präglas av enkelhet. En principiellt intressant fråga är om det kommer att ställas högre krav på tilläggsupplysningar än vad som krävs enligt årsredovisningslagen. En annan viktig fråga är om användarna av den finansiella informationen kommer att anse sig behöva mer information än vad som krävs enligt årsredovisningslagen.

Utredningen om enklare redovisning kommer att föreslå att kraven på tilläggsupplysningar ska minska ytterligare. Frågan är om detta kommer att innebära att Bokföringsnämnden i sitt huvudregelverk kommer att minska på upplysningskraven även för de större företagen eller om man tvärtom kommer att höja kraven.

Bokföringsnämnden har diskuterat att de företag som klassas som mindre enligt definitionen i årsredovisningslagen, men som väljer att följa huvudregelverket, kommer att få tillämpa en del av de lättnadsregler avseende tilläggsupplysningar som finns i årsredovisningslagen för mindre företag. Det innebär att alla lättnader avseende tilläggsupplysningar tillåts samtidigt som grundläggande redovisningsprinciper i regelverket ska tillämpas.

Vad är det då Bokföringsnämnden menar? Jo, som exempel ska ett företag som tillämpar huvudregelverket redovisa uppskjuten skatt men behöver inte avge en kassaflödesanalys.

Regelverket innefattar även upprättande av koncernredovisning. En intressant fråga är om goodwill och andra immateriella anläggningstillgångar med obestämbar nyttjandeperiod ska skrivas av eller inte. Är IFRS 3 enkel att tillämpa eller är det enklare att skriva av dessa tillgångar över en beräknad nyttjandeperiod? Huvudregelverket ska vara enkelt, men min uppfattning är att den nedskrivningsprövning som krävs av IFRS 3 avseende denna typ av tillgångar är komplicerad.

Är det då lämpligt att skrota poolingmetoden i samband med upprättande av koncernredovisning? Metoden används aldrig och är inte längre tillåten av IASB. Frågan är om Bokföringsnämnden kan skrota metoden utan att det måste till en lagändring. Frågan låter sig inte besvaras idag, men det är en intressant frågeställning.

Det finns fler principiellt intressanta frågor:

Pensioner – hur ska nämnden ställa sig till RR 29 avseende förmånsbestämda pensioner? Ska nämnden kräva att dessa redovisas enligt internationell standard eller ska vi i Sverige ha kvar en redovisning i enlighet med tryggandelagen? Och ger en beräkning av pensionsskulden enligt RR 29 en bättre bild än enligt tryggandelagen? Frågan är också vad som är enklast för företagen.

Detta är intressanta frågor, inte minst med beaktande av Alectas uppenbara problem att ta fram den information som krävs för att redovisa korrekt.

Leasing – ska huvudregelverket kräva kapitalisering av finansiella leasingkontrakt i koncernredovisningen eller inte? Är det enklare att låta bli och istället redovisa all leasing som operationell? Frågan måste nog besvaras med ett ja, men frågan är om enkelheten i regelverket kan komma att gå ut över den rättvisande bilden. Skillnaden mellan att redovisa finansiella leasingavtal utifrån avtalets verkliga innebörd och att redovisa avtalet som vanlig hyra är betydande. Ett finansiellt leasingavtal är i princip att jämställa med ett köp på avbetalning och att i ett större företags koncernredovisning inte redovisa leasingavtal korrekt är för mig mycket främmande.

Om vi jämför värdet av informationen för en användare av årsredovisningen, exempelvis med redovisning av pensionsskulden enligt RR 29 eller tryggandelagen, så är skillnaden mellan de olika redovisningssätten inte så stor. I bägge fallen redovisas ett åtagande som företaget har. Men att underlåta att redovisa stora finansiella leasingavtal efter dess innebörd innebär en väsentlig skillnad.

Här måste användarna av den finansiella informationen vara med och lägga fram önskemål. Men det är minst lika viktigt att de som praktiskt ska utföra arbetet att ta fram den finansiella rapporteringen också framför sina önskemål. Ta tillfället i akt när huvudregelverket K3 kommer ut på remiss.

Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och chef för FAR SRS redovisningssektion caisa.drefeldt@farsrs.se