Balans nr 5 2008

Många remissvar på IFRS för mindre företag

FAR SRS positiv till standard för SME

IASB publicerade i april 2007 ett utkast till IFRS för SME där remisstiden gick ut i november samma år. Utkastet har översatts till ett antal språk. Syftet med IFRS för SME är att erbjuda en förenklad men komplett uppsättning av redovisningsprinciper som är lämpliga för mindre och medelstora onoterade företag som offentliggör finansiella rapporter. Jan Buisman och Eva Törning redogör här bl.a. för de viktigaste punkterna i FAR SRS remissvar.

IFRS för SME baseras på hela IFRS-regelverket som framför allt är utvecklat för noterade företag (benämns ”full IFRS ” nedan). Genom att IASB har tagit bort valmöjligheter och områden som generellt inte är relevanta för SME och dessutom förenklat metoder för redovisning av poster i balansräkning och värdering, utgör utkastet bara lite drygt 10 procent av full IFRS. IASB:s förhoppning är att utkastet ska ge en norm som möjliggör för investerare att jämföra årsredovisningar för SME i olika länder.

En fullständig genomgång av remissvaren har inte gjorts pga, det stora antalet (över 160). Urvalet av de remissinstanser som nämns här är inte på något sätt akademiskt, utan vi har valt ut de som kan anses vara ”tunga” ur ett svenskt perspektiv (IFAC, FEE OCH EFRAG) och har därutöver valt organisationer från olika delar av världen. I detta urval finns även en organisation för redovisningskonsulter med. Vi har inte valt remissinstanser utifrån deras svar. Nedan har vi utgått från de punkter där FAR SRS haft synpunkter i sitt remissvar.

Förekomsten av ett regelverk för SME

FAR SRS är positiv till framtagandet av en standard för SME. Även organisationer som IFAC, FEE och EFRAG välkomnar den här utvecklingen, FEE anger att många SME arbetar över nationella gränser och har behov av att kunna jämföra sina finansiella rapporter med kollegor och konkurrenter. Det nederländska Redovisningsrådet[1] anser dock att behovet av en global standard för SME är betydligt mindre än behoven hos noterade företag men att ett regelverk för SME är särskilt relevant i länder som saknar lokala redovisningsregler (i motsats till länder inom EU som har en gemensam grund i form av EG-direktiv). Vart att notera är att utkastet redan har införts i Sydafrika.

Två separata regelverk

Genom att publicera detta utkast har IASB gett ut ett regelverk som är helt skilt från full IFRS vilket gör att vissa remissinstanser, däribland FAR SRS, frågat vilken status uttalanden från IFRIC kommer att ha avseende SME-regelverket. Ska dessa uttalanden ha en speciell skrivning, att de även gäller för de företag som tillämpar SME-regelverket?

Begreppet SME

IASB har valt att kalla utkastet till standard för ”IFRS for SME”. Många remissinstanser, inklusive FAR SRS, har reagerat på termen ”små och medelstora företag” och vill hellre att man kopplar titeln till att standarden ska gälla onoterade företag.

IASB anger själva att man tänkt sig att standarden ska tillämpas av företag med minst 50 anställda. FAR SRS har här svarat att man tycker att, med tanke på regelverkets storlek, så förefaller detta vara en ganska låg storleksgräns. Organisationen för de brittiska redovisningskonsulterna, AAT, anger i sitt svar att större delen av SME har färre än 50 anställda vilket IASB bör beakta.

Fristående dokument

En viktig aspekt i arbetet med utkastet är IASB:s vilja att skapa ett fristående dokument som då ska innehålla alla de bestämmelser som ett SME-företag kan anses behöva. Detta är samma intention som Bokföringsnämnden har i sina s.k. K-projekt. FAR SRS stödjer denna strävan och det gör även de flesta remissinstanser. IFAC anger i sitt remissvar att standarden ska ha tre utmärkande karaktärsdrag: Den ska vara självständig, koncis och enkel för att tillse att det är lätt för användarna att förstå och införa.

Man har i stort sett lyckats med detta men hänvisar till full IFRS vad gäller specifika bestämmelser som inte behandlas i IFRS för SME, exempelvis vad gäller jord- och skogsbruk (IAS 41), Därmed tvingar man SME-företagen in i full IFRS. FAR SRS, och de andra remissinstanser som kommenterat frågan, anser att om IFRS för sME ska vara fristående så är det bättre att infoga en förenklad text om principen i stället för att hänvisa till full IFRS. Man ska inte behöva kunna full IFRS för att tillämpa IFRS för SME!

Det finns också en generell hänvisning till IFRS som är en del av hierarkin, dvs. att om en princip inte behandlas i standarden så kan man ta hänsyn till det som står i full IFRS. Ett naturligt alternativ till full IFRS för den här typen av företag är ju att använda den lokala redovisningsseden som komplement, vilket FAR SRS framfört i sitt remissvar.

Redovisning av finansiella instrument

Utkastet föreslår att värdering av finansiella instrument begränsas till de regler som gäller för kategorierna Verkligt värde via resultaträkningen och Låne- och kundfordringar. FAR SRS anser att detta är en bra begränsning medan revisorsorganisationen i Pakistan hellre skulle ha sett kategorin Tillgänglig för försäljning i stället för Verkligt värde via resultaträkningen eftersom företaget då kan välja att redovisa resultatet i eget kapital.

IASB har värdering till verkligt värde som huvudregel för finansiella instrument. Här är det många remissinstanser som anser att verkligt värde ska vara ett val, framför allt avseende noterade värdepapper där man lätt kan hitta ett verkligt värde. Övriga finansiella instrument värderas då till anskaffningsvärde eller upplupet anskaffningsvärde.

Avskrivning av goodwill och immateriella tillgångar

IASB har föreslagit att regler motsvarande IFRS 3 även ska gälla för icke-noterade företag. Därmed utgör goodwill en restpost med obestämbar nyttjandeperiod. Det kan även uppstå andra tillgångar, exempelvis varumärken, med obestämbar nyttjandeperiod. Enligt full IFRS skrivs inte dessa tillgångar av utan värdereglering sker med nedskrivning vilket man också föreslår ska gälla i IFRS för SME. FAR SRS har i sitt remissvar ansett att alla immateriella tillgångar, inklusive goodwill ska skrivas av och att det ska finnas en bortre gräns för avskrivningstiden angiven i standarden. Anledningen till detta är att FAR SRS anser att reglerna kring nedskrivningsprövning är komplexa och därmed för kostsamma och betungande för icke-noterade företag. Revisorsorganisationen i Pakistan har samma uppfattning men motiverar den med att det är svårt för icke-noterade företag att identifiera och värdera enligt IFRS 3. Revisorsorganisationen i Kenya vill också tillämpa avskrivningsreglerna på immateriella tillgångar och föreslår en yttre gräns på 20 år. Det nederländska redovisningsrådet anger också 20 år som en lämplig gräns. Även EFRAG anser att man ska återinföra avskrivningar men anger ingen tidsgräns.

Hjälpmedel

I förslaget finns inkluderat ett exempel på finansiell rapport och även en checklista över tilläggsupplysningar. FAR SRS stödjer att sådana hjälpmedel finns med. Charities Commission i Storbritannien anger i sitt remissvar att deras erfarenhet av den här typen av hjälpmedel är att det används flitigt av företag, revisorer och andra. Kostnaden för att följa reglerna blir därmed lägre och chanserna ökar att man generellt uppnår en högre kvalitet.

Uppdatering

Man har också deklarerat att IFRS för SME kommer att uppdateras vartannat år vilket FAR SRS anser är en lämplig frekvens. Ingen av remissinstanserna har föreslagit kortare intervaller men däremot längre sådana. En konsekvens av hänvisningar till full IFRS (se ovan) är att full IFRS kan förändras utan att IFRS för SME gör det i och med att förändringar kan komma vid olika tillfällen. Detta förhindras om man, liksom flera remissinstanser föreslår, infogar all nödvändig text direkt i normen istället för att hänvisa till full IFRS.

Sammanfattning

IFRS för SME, när den införs, kommer troligen att ha störst inverkan på redovisningen i de länder som har låg nivå på sin redovisning eller helt saknar gemensamma redovisningsregler. I andra länder kommer den att bidra till en mer enhetlig redovisning över gränserna. I och med att det är IASB som står för utveckling och underhåll kan det lätta på arbetsbördan för lokala normgivare, i vårt fall Bokföringsnämnden. Normgivningsarbetet kan då inskränkas till att översätta till det lokala språket och göra de anpassningar som behövs exempelvis för lokala skatteregler och liknande. Låt oss hoppas på en sådan utveckling av en standard som är helt fristående från full IFRS och att detta även kan få genomslag i Bokföringsnämndens arbete med K3!

Auktor revisor Jan Buisman och redovisningsspecialist Eva Törning är båda verksamma vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers.

Fotnoter

IASB beräknar att man ska ha en IFRS klar under fjärde kvartalet i år.

[1] Raad voor de Jaarverslaggeving

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2018 2019 2020
Schablonbelopp 169 125 171 875 177 100

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2018 2019 2020
Räntesats 0,36 0,51 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2018 2019 2020
Positiv 6,49 6,51 6,50
Negativ 1,50 1,51 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2018 2019 2020
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2018 2019 2020
Frukost, lunch och middag 235 245 245
Lunch eller middag 94 98 98
Frukost 47 49 49
Skattefria gåvor
År 2018 2019 2020
Julgåva 450 450 450
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 350
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2018 2019 2020
Skattesats 22% 21,4% 21,4%
Mervärdesskatt
År 2018 2019 2020
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...