Vad rapporteras till SCB?
Statistiska centralbyrån (SCB) sänder årligen ut ett 80-tal undersökningar till företag. Ungefär hälften av undersökningarna gör man för egen räkning och den resterande delen på uppdrag av andra myndigheter. En vanlig sådan är det statliga Medlingsinstitutet som ansvarar för medling i arbetstvister och från SCB vill man i första hand ha lönestatistik. .
Lagen (2001:99) om den officiella statistiken styr vilka uppgifter som statistikansvariga myndigheter får samla in från näringsidkare. I denna lag räknas det upp 15 olika punkter där företagare måste lämna uppgifter. Det gäller bl.a. anlitande av tjänster, priser för varor och tjänster, energiåtgång, investeringar och spårande samt miljöskyddskostnader.
SCB:s ”egen” statistik gäller till stor del nationalräkenskaperna och tas in på uppdrag av finansdepartementet.
– Finansdepartementet vill ha bättre statistik vilket innebär att vi måste fråga om mer. Samtidigt vill departementet att vi ska minska på företagens uppgiftslämnarbörda. Det är svårt att få ihop, säger Pernilla Eliting Holm hos SCB.
Hon berättar att man i denna anda mer och mer samutnyttjar uppgifter som främst Skatteverket tagit in, men att detta inte uppväger alla de nya uppgifter man behöver ta in.
Företagen är inte tvungna att svara på alla förfrågningar från SCB. Cirka en fjärdedel av dessa är frivilliga. Men svarsfrekvensen är ändå hög – mellan 50 och 70 procent av företagen svarar och sänder in även dessa rapporter.
Det är både svensk lag och EU-lagstiftning som avgör om uppgiftslämnande är tvingande eller ej. De största företagen är så dominerande att de behöver ingå i alla undersökningar. Övriga företag väljs med hjälp av stickprov. )u mindre företag, desto mindre sannolikhet att bli valt. Men ju mindre bransch desto större sannolikhet att företaget får många rapporter att svara på.
Den som inte svarar på SCB:s rapporter kan få böta – vilket enligt SCB är ”väldigt ovanligt”. Böternas storlek beror på antalet anställda och kan variera från 5 000 till 30 000 kronor.