Regeringen har aviserat att man senast under 2008 vill tillsätta en utredning för att möjliggöra för företag att dra av donationer till den ideella sektorn. Dagens alternativ, som är avdrag för sponsring eller avdrag för utgifter till forskning och utveckling (FOU), är till följd av lag och praxis inte alltid en gångbar väg för företagen.
Näringslivets investeringar i forskning och utveckling har enligt regeringen minskat under senare år. Sveriges universitets- och högskoleförbund har i en skrivelse till regeringen påtalat att universiteten och högskolorna i hög grad är beroende av att kunna finansiera delar av sin forskning med stöd av näringslivet. Som lök på laxen har det till följd av nytillkommen praxis från Regeringsrätten klarlagts att aktieägare i företag som donerar medel till allmännyttiga stiftelser, utöver risken att bolaget nekas avdrag, också utdelningsbeskattas för de medel som lämnas i gåva.
Avdragsproblematiken och frågan om beskattning av utdelning är två faktorer som av många bedömare anses inverka negativt på viljan att ge, vilket i förlängningen påverkar anslag till allmännyttig verksamhet och FOU. Vid en internationell jämförelse kan också konstateras att det i många länder har utvecklats generösare skattesystem avseende gåvor och donationer.
Sedan många år finns det inte någon generell avdragsrätt för donationer till FOU, eftersom avdragsrätt förutsätter att utgiften har eller kan antas få betydelse för bolagets näringsverksamhet. Förbudet för avdrag för gåvor är ett annat hinder. Att företagare riskerar att utdelningsbeskattas till följd av en donation från sitt bolag förefaller ha klarlagts efter ett avgörande i Regeringsrätten. Detta bör uppmärksammas dels då det kan ifrågasättas, dels därför att det knappast är i linje med regeringens avsikter att möjliggöra avdrag för donationer.
Bakgrunden är som följer. Regeringsrätten har under hösten 2007 i en dom slagit fast att aktieägaren ska beskattas som för utdelning om aktiebolaget ifråga överlåter aktier eller kontanta medel till en skattebefriad stiftelse. Vidare ska bolaget ta upp skillnaden mellan de överlåtna tillgångarnas marknadsvärde och skattemässiga värde till beskattning. Det vill säga uttagsbeskattning, till den del överlåtelsen avser de icke näringsbetingade aktierna (RÅ 2007 not 161; ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden, SRN).
Av praxis, som för Övrigt åberopades av Skatteverket innan ärendet avgjordes av SRN, framgår emellertid att ägare till fåmansföretag inte är skattskyldiga för utdelning till följd av bolagets donation till en stiftelse för främjande av cancerforskning (RÅ 1990 ref. 114). Målet gällde om donationen skulle vara avdragsgill i näringsverksamheten. Regeringsrätten fann att det saknades samband mellan bolagets verksamhet och stiftelsens verksamhet, varför avdrag nekades. En väsentlig och givetvis mycket rimlig slutsats som rätten drog var dock att aktieägarna inte skulle utdelningsbeskattas eftersom donationen vare sig direkt eller indirekt skulle komma aktieägarna eller närstående tillgodo.
Skälet till att 1990 års avgörande inte längre kan läggas till grund för bedömningen av utdelningsbeskattningsfrågan, beror enligt SRN och Regeringsrätten på härefter tillkommen lagstiftning rörande beskattning av underprisöverlåtelser och praxis (RÅ 2004 ref. 1; Sipano II-målet). En underprisöverlåtelse är som bekant en överlåtelse av en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet, utan att detta är affärsmässigt motiverat. En sådan överlåtelse ska inte medföra skattekonsekvenser, det vill säga uttagsbeskattning av givarbolaget, om vissa villkor är uppfyllda.
Att Regeringsrätten ansåg att aktieägaren skulle utdelningsbeskattas beror på att en svensk stiftelse enligt lagtextens ordalydelse inte kan vara förvärvare av en tillgång till underpris. Villkoren för underprisöverlåtelser är därmed inte uppfyllda och det givande bolaget ska uttagsbeskattas. Så som lagstiftningen är konstruerad leder detta, enligt Regeringsrättens bedömning, i sin tur ovillkorligen till att aktieägaren ska beskattas som för utdelning för bolagets överlåtelse, det vill säga för donationen!
Alla bedömare anser inte att det är givet att utdelningsbeskattning alltid ska ske när villkoren för en underprisöverlåtelse inte är uppfyllda. Det kan också konstateras att Skatteverkets uppfattning i frågan, åtminstone som den kom till uttryck innan ärendet avgjordes av SRN, var att utdelningsbeskattning inte ska komma ifråga mot bakgrund av just 1990 års avgörande.
Situationen är otillfredsställande och orimlig, i synnerhet då regeringen dels har aviserat ökade anslag till forskning, dels säger sig vilja stimulera donationer från företagen. Det återstår att se vad regeringens aviserade utredningsarbete kan komma att innebära och ifall frågan om beskattningen av utdelningar överhuvudtaget kommer upp på agendan.
Christina Larsson är skattejurist hos Deloitte. Representanter för FAR SRS skattesektion skriver i varje nummer av Balans under denna vinjett.