Ger inte nätföretagens årsredovisningar en rättvisande bild?
Enligt energinätsutredningen har inte de svenska elnätsföretagen tillräckliga uppgifter om sina tillgångar och ska därför använda sig av schablonbelopp vid prissättningar. Torbjörn Tagesson och Stefan Yard har gått igenom 50 årsredovisningar och menar att antingen är utredningens påståenden felaktiga eller så är nätföretagens årsredovisningar att betrakta som rena fabrikationer.
Enligt energinätsutredningens delbetänkande (SOU 2007:99) saknar de svenska elnätföretagen i stor utsträckning uppgifter om sina tillgångars ålder, anskaffningsvärde och ackumulerade avskrivningar. Då dessa uppgifter saknas, måste man enligt utredningen tillgripa schablonvärden för att kunna få fram ett underlag för framtida prissättning. Eftersom eldistribution är en mycket kapitalintensiv verksamhet, med ett samlat återanskaffningsvärde på drygt 170 miljarder kr, får värderingen av tillgångarna stor betydelse för framtida avgiftsuttag. Påståendet om att uppgifter om anskaffningsvärden och ackumulerade anskaffningsvärden saknas är förvånande mot bakgrund av de uppgifter som lämnas i nätföretagens årsredovisningar. Antingen är påståendena i energi nätsutredningen om bristande underlag felaktiga eller så är nätföretagens årsredovisningar att betrakta som rena fabrikationer.
I 44 av de 50 årsredovisningar som vi granskat, framgår det att företagens årsredovisningar har upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och Bokföringsnämndens allmänna råd. Övriga sex bolag anger att de upprättat sina årsredovisningar i enlighet med årsredovisningslagen och Redovisningsrådets rekommendationer och uttalanden.
Stämmer uppgifterna i företagens årsredovisningar, så innebär detta att man i företagen har en god uppfattning om tillgångarnas värde, ålder och återstående nyttjandeperiod. Enligt både BFNAR 2001:3 Redovisning av materiella anläggningstillgångar och RR 12 Materiella anläggningstillgångar, ska materiella anläggningstillgångar skrivas av systematiskt över dess nyttjandeperiod. Vidare ska nyttjandeperioden löpande omprövas och om en ny bedömning väsentligt avviker från tidigare bedömningar ska avskrivningsbeloppen för innevarande och framtida perioder justeras. Enligt BFNAR 2003:1 Anläggningsregister ska företag upprätta ett anläggningsregister där man förtecknar eller på annat sätt samlar uppgifter om sina materiella och immateriella anläggningstillgångar, motsvarande krav finns i RR 12 Materiella anläggningstillgångar. Anläggningsregistret ska, enligt BFNAR 2003:1, innehålla följande uppgifter för varje enskild tillgång:
anskaffningsvärde,
anskaffningstidpunkt,
tillämpad avskrivningsmetod eller uppgift om att tillgången inte skrivs av,
nyttjandeperiod,
ackumulerade avskrivningar,
ackumulerade nedskrivningar,
uppgift som gör det möjligt att utläsa det avskrivningsbara beloppet, om detta för en tillgång avviker från ett belopp som motsvarar tillgångens anskaffningsvärde och eventuellt uppskrivningsbelopp, och
uppgifter som gör det möjligt att identifiera tillgången.
Årsredovisningslagens 2 kap. 3 § säger att balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Vidare framgår det att om avvikelse görs från vad som följer av allmänna råd eller rekommendationer från normgivande organ, ska upplysningar om detta och om skälen för avvikelsen lämnas i en not.
I två fall upplyser företagen om att man för tillgångar som övertagits av kommunen, använder kommunens ursprungliga anskaffningsvärden som utgångspunkt för värdering och avskrivningar. I övrigt finns det inget i de granskade företagens noter som antyder att man avviker från allmänna råd eller rekommendationer, vilka reglerar redovisningen av materiella anläggningstillgångar. Vår granskning väcker frågan om nätföretagens årsredovisningar, trots 48 av 50 rena revisionsberättelser, verkligen uppfyller god redovisningssed och kraven på en rättvisande bild, eller om det är så att några tongivande personer i energinätsutredningen, med koppling till elbranschen, vill rättfärdiga en ur deras perspektiv generös schablon för bestämning av tillgångarnas ingångsvärden.
Konsekvenser av användande av schablon
Vilka blir då de ekonomiska konsekvenserna av att tillämpa den i delbetänkandet från energimarknadsutredningen föreslagna schablonen? Egentligen föreslås två olika varianter vid bestämningen av det ingående värdet, den ingående kapitalbasen. Antingen tillämpas en grov generell schablon, varvid man kan värdera hela nätföretagets kapitalbas till halva dess återanskaffningsvärde, dvs. till halva nuanskaffningskostnaden, NUAK, som är det begrepp som vanligen användes inom elverksamhet. I denna beräkning får man innefatta alla tillgångar som är i bruk oavsett ålder. Schablonen är ju tänkt för att hantera fallet, då man saknar uppgifter om tillgångarnas ålder och ger ett generellt ”kapitalbasgolv”. För de nätföretag, som har nyare tillgångar och bättre uppfattning om tillgångarnas ålder, ges alternativet att värdera tillgångarna efter åldersjusterad NUAK. I detta fall finns också en möjlighet att tillämpa en s.k. komponentschablon för enskilda tillgångar av okänd (eller hög!) ålder till 20% av NUAK.
För merparten av tillgångarna, nät och nätstationer, är nyttjandeperioden uppskattad till 40 år och man tänker sig att vid bestämningen av ingångsvärdet tillämpa denna avskrivningstid oavsett hur man gjort tidigare. En mindre del av tillgångarna är elmätare, där man numera efter övergång till mera avancerade fjärravlästa mätare räknar med 12 års nyttjandeperiod och avskrivningstid. Den dominerande delen av kapitalbasen är dock nät och nätstationer. Av årsredovisningarna kan man utläsa att man för dessa tillämpat avskrivningstider på mellan 10 och 40 år med typiska värden strax under 25 år för nätstationer och strax över för elnäten.
Trots att man tänker sig tillämpa en förmögenhetsbevarande princip och i framtiden räkna kapitalkostnader på traditionellt sätt med linjär avskrivning av anskaffningsvärden enligt den s.k. nominella linjära metoden, NL-metoden, tänker man sig alltså resonera på ett helt annat sätt vid bestämningen av den ingående kapitalbasen. Med hänvisning till brister i underlag om ålder, anskaffningsvärden och tidigare avskrivningar värderas den ingående kapitalbasen enligt någon av de ovannämnda varianterna av schablonmässig värdering, dvs. antingen ”halva NUAK” eller ”åldersjusterad NUAK med komponentschablon vid 20% av NUAK”.
Det är naturligtvis svårt att i detalj avgöra vad den föreslagna schablonvärderingen får för ekonomiska konsekvenser, men det är helt klart att den ingående kapitalbasen i normalfallet kommer att vida överstiga det oavskrivna restvärdet. Därmed får brukarna till stora delar betala för samma tillgångar två gånger. Den nya regleringen är tänkt att införas 2012. I figurerna nedan visas några övergripande effekter av den planerade förändringen.
I figur 1 visas hur anskaffningsvärdet kan tänkas utvecklas för en viss typ av tillgång, där priset följer den allmänna prisutvecklingen enligt konsumentprisindex, KPI. För åren 2008 och framåt har en inflationstakt av 2,5% per år antagits. Vi ser t.ex. att en tillgång med NUAK på 100 räknat år 2012, vilken anskaffades 1992 och därmed är 20 år gammal år 2012, kan förväntas ha haft ett anskaffningsvärde på 70.
Det oavskrivna restvärdet, det ingående bokförda värdet efter 20 år vid tillämpning av linjär avskrivning över 40 år, blir därmed 35. Om man tillämpat 25 års avskrivningstid blir värdet 14, 5/25 av anskaffningsvärdet. Nu påstås det som sagt att man i de svenska elnätföretagen i många fall saknar underlag om tillgångarnas ålder, varför det kan vara svårt att uttala sig i detalj om vilka effekter de tillämpade schablonerna kommer att få. I delbetänkandet från energinätsutredningen anges dock att tillgångarna är ungefär halvgamla, dvs. genomsnittsåldern för nät och nätstationer är ungefär 20 år. Här finns dock rimligtvis betydande variationer mellan olika nätföretag. Vissa har högre medelålder, andra lägre. De med högre medelålder lär självklart välja en värdering utifrån halva NUAK, de med nyare tillgångar kan förväntas göra sig omaket att leta fram uppgifter om tillgångarnas ålder och göra en mera utvecklad beräkning av åldersjusterad NUAK. I figur 2 illustreras effekterna av olika värderingsprinciper.
En tillämpning av de två schabloner som föreslås i energinätsutredningen leder till en samlad värdering vid minst halva NUAK, i praktiken blir värdet högre, eftersom nätföretag med nya nät kommer att värdera utifrån verklig åldersfördelning och de med gamla nät enligt schablonen halva NUAK. Därför kan man skatta den totala kapitalbasen 2012 till kanske 55% av NUAK. Som tidigare nämnts uppgår total NUAK för de svenska lokalnäten idag till drygt 170 miljarder kr. Den totala kapitalbasen kan därmed skattas till ca 95 miljarder kr.
Figur 2: Ingående värde (kapitalbas) 2012 för tillgångar med olika anskaffningsår och tillämpning av olika värderingsprinciper (kapitalbasgolvet vid halva NUAK tillämpas för en hel verksamhet, övriga för enskilda tillgångar).
Anskaffningsvärden och avskrivningstider
Om man istället utgår från anskaffningsvärden och räknar med en jämn åldersfördelning kommer man vid 40 års avskrivningstid att hamna vid en total kapitalbas av ca 38% av NUAK eller totalt ca 6$ miljarder kr. En mera grov beräkning utifrån att tillgångarna är precis halvgamla skulle enligt det tidigare räkneexemplet efter linjär avskrivning under 40 år ge en värdering vid 35% av NUAK eller 60 miljarder kr.
Om man istället utgår ifrån de avskrivningstider som de flesta nätbolag faktiskt verkar ha tillämpat, dvs. ca 25 år, borde det totala oavskrivna restvärdet ligga vid ca 28% av NUAK eller bara vid ca 48 miljarder kr, dvs. vid hälften av det värde som utredningens förslag torde leda till. Även om man kan diskutera hur mycket av historiska underlag, som bör beaktas vid bestämningen av den ingående kapitalbasen, kan man ändå slå fast att energinätsutredningens snabba konstaterande att det helt saknas historiska data kommer att bli dyrköpt för landets nätkunder. Om förslaget går igenom kommer det att innebära en förmögenhetsöverföring från nätkunder till nätföretag på 30–50 miljarder kr, där det mesta grundas på att det påstås saknas uppgifter som de flesta nätföretag i sina årsredovisningar uppger sig ha. Vår genomgång visar därmed att antingen har energinätsutredningen blivit förda bakom ljuset eller så uppfyller inte nätföretagens årsredovisningar kraven på god redovisningssed och rättvisande bild.
Ek. dr Torbjörn Tagesson är universitetslektor vid Högskolan i Halmstad. Ek. dr Stefan Yard är professor vid Ekonomihögskolan, Lunds Universitet.