Innehåll

Balans nr 8-9 2008

Gästkrönika: Den fantastiska, svenska sommaren

Den fantastiska svenska sommaren. Igen. Allemansrätten kastade sig över oss med all sin rikedom. Smultronen torkade ihop till små röda pluppar, blåbären satt som blå pupiller och glodde på oss i skogsriset, saftlösa, förkrympta, sommarkantarellerna tog hattarna och gick någon annanstans.

Fästingarna högg oss i vaderna i sommargräset, förökade till oräknelighet, bitska, sprutade de borelian omkring sig och lille Charlies hängande cockerspanielöron sopade åt sig allt som kom i hans väg.

Den fantastiska svenska sommaren.

”Nu kommer sommaren – här de solsäkraste platserna.” Kvällstidningarnas glädjerapporter hämtade från det psykologiska försvarets pliktskyldiga uppmuntrare på SMHI. För att inte psykmottagningarna skulle översvämmas av ihopbrutna semestersvenskar.

Dagen efter: ”Akta dig för solen – hudcancerfallen ökar dramatiskt. ”

Myggen kom i sällskap med broms och blinning och de röda hudbetten satt som tatuerade bevis för en ibland obesvarad kärlek till naturen.

Plötsligt var rötmånaden över oss. Gräsliga historier om drunknade barn och trollska kvinnor, gastar som ylade från tomma laduloft. Och oro för sur mat och variga sår.

Åska, tromb och skyfall i samma paket från den där TV4-meterologen som låter lite märkvärdig. På natten förstås. Med dramatiska eldsken och dunder. Risk för översvämning. Datorer och tv-boxar sönderskjutna av det sprakande himlaspelet.

Den fantastiska svenska sommaren.

Brandfara och vattningsförbud. Och under inga förhållanden grillning. Torrt som fnöske i skogen. Gnistor som pyr i det torra undergräset. Oro och skräck. Vem vill sitta med en förkolnad grillskiva medan skogen stryker med?

Den fantastiska svenska sommaren.

Algerna blommar och fjorton hungriga vildsvin opererar som jordfräsar i gryningen och plöjer upp hela vår badplage på jakt efter något som skogen uppenbarligen inte kan ge dem. Vildsvinen förökar sig som kaniner, gömmer sig så skickligt att varken GPS eller FRA-lagen biter på dem och så vinglar de, otympliga och fula, upp på vägarna och orsakar olyckor. När de inte ramponerar våra trädgårdar i svinottan. Den där greven som återinförde de en gång utrotade vildsvinen i landet för att få briljera med lite exklusiv jakt, kan ta hela jävla adelskalendern med sig och komma till vår skog och skjuta rent. Om vi vill lägga en fläskfilé på grillen så föredrar vi den tama grisen. Om han så råkar vara dansk.

Och så kamphundarna. Som fortsätter bitas. Här räds vi vargen när det är de farliga hundarna – och framför allt deras mattar och hussar – vi bör frukta.

Fruntimmersvecka. Semesterkaos på sjukhusen och repriser på tv. Mördarsniglar äter sig mätta i ruccolasalladen.

Den fantastiska svenska sommaren.

Jordbävning i amerikanska bolåneinstitut och den svenska marknaden skakar. Fast det är ett stort hav emellan.

Räntan låg på 2,8 procent när vi lurades att handla för ett par år sedan. Banken lät så bussig och medgörlig. Nu har den aldrig vilande räntan kravlat sig över femgradersstrecket och det är inte roligt att ligga i hängmattan och veta att bankerna, de förbannade bankerna som alltid snor åt sig och behandlar lönekontot med förakt, bara berikar sig.

Själva får vi trösta oss med dyrare hyror, höjda matpriser och ett bensinpris som ett tag var på väg att tangera literpriset för svartsprit i obygderna. Inflation och höjda priser käkar upp varenda beskattad räntekrona.

Och när värmen äntligen stannar några dagar kommer domedagsprofeterna med sina växthuspropåer och hotar med invasion från ett kokande Medelhav och norrlandsmyggor med malaria.

Den fantastiska, underbara, vederkvickande svenska sommaren.

Åke Stolt har jobbat som journalist i femtio år, senast i arton år som krönikör på Sydsvenskan. Han har bevakat femton OS och skriver på sin åttonde bok som handlar om de olympiska spelen. Åke Stolt bor i Malmö.