Från 1 maj 2010 gäller nya EU-regler avseende socialförsäkring för internationellt rörlig personal. Övergångregler gör det möjligt för arbetsgivare att genom planering göra kostnadsbesparingar för denna personalkategori. Inför kommande regeländring kan det också vara av värde att se över var arbetsgivaravgifter betalas samt att detta görs på ett korrekt sätt.
Som generell regel gäller liksom tidigare att socialavgifter (arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter) betalas i det land vars socialförsäkring den anställde tillhör.
Den nya förordningen (EEG nr 883/2004) ersätter förordningen 1408/71 om social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom EU eller om flera stater av andra skäl berörs. Behov av en ny förordning har länge funnits då 1408/71 inte alltid ansetts vara anpassad till dagens rörliga tjänsteorienterade arbetsmarknad. Tanken är också att den nya förordningen ytterligare ska förenkla den fria rörligheten av personer inom eu.
Huvudregeln att en arbetstagare ska tillhöra arbetslandets socialförsäkring kvarstår oförändrad.
Enligt nya 883/2004 går det enbart att tillhöra ett lands socialförsäkringssystem. De undantag som finns i nuläget kommer inte att finnas kvar.
Nyheterna i 883/2004 koncentreras i huvudsak till följande områden:
Som undantag från huvudregeln gäller i nuläget vid utsändningar, det vill säga i de fall när personal utsänds tillfälligt, att den anställde kan kvarstå i hemlandets socialförsäkring upp till 12 månader med möjlighet till förlängning i ytterligare 12 månader. I nya 883/2004 gäller 24 månader redan från början. Någon möjlighet till förlängning finns inte. Precis som tidigare får den utsände inte ersätta en tidigare utsänd persons position men det är troligt att reglerna kring detta kommer att stramas åt något. Arbetstagaren måste inte vara anställd av den utsändande arbetsgivaren innan utsändningen.
Anställda som regelbundet arbetar i mer än ett land tillhör i nuläget hemlandets socialförsäkring om de också arbetar i hemlandet. Enligt nya 883/2004 kommer detta bara vara möjligt om arbetet till betydande del utförs i hemlandet. Som betydande del anges att minst 25 procent av arbetstiden och/eller relaterad inkomst ska vara hänförlig till hemlandet. Detta kommer att innebära stora förändringar för många. För att kunna avgöra om arbete utförs till betydande del i hemlandet är det troligt att myndigheter kommer att efterfråga mer information och dokumentation än tidigare. Det kan tänkas att ordalydelsen i anställningskontraktet får ökad betydelse.
Reglerna om arbete i flera länder kommer även omfatta transportarbetare och flygande personal. I nu gällande förordning särregleras dessa personalkategorier, vilket inte kommer att ske i nya 883/2004. Detta medför troligen förändringar för många.
Delvis nya regler för näringsidkare och sådana som är både anställda och näringsidkare kommer också att införas.
Även fortsättningsvis blir det möjligt att ansöka om dispens från förordningens bestämmelser. Precis som nu måste de berörda länderna vara överens innan ett beslut kan fattas. Vissa åtstramningar i dispensmöjligheten kan dock förväntas.
Tills vidare omfattas inte tredjelandsmedborgare, EES-området eller Schweiz av de nya reglerna. För dessa är 1408/71 fortsatt tilllämplig.
Nya 883/2004 blir tillämplig på personer som byter arbetsställe eller land efter 1 maj 2010. Det finns dock övergångsregler för dem som redan omfattas av nu gällande 1408/71 när den nya förordningen träder i kraft. Så länge förhållandena inte förändras i grunden eller den anställde begär att nya 883/2004 ska gälla kommer denne fortsätta att omfattas av 1408/71 i tio år som längst. Den anställde måste ansöka om förändring av tillämplig förordning senast 1 februari 2010 för att de nya reglerna ska gälla från ikraftträdandet.
Det är alltså arbetstagaren som självständigt har möjlighet att, när situationen så tillåter, välja socialförsäkringstillhörighet. Då nivån på socialavgifterna kan variera avsevärt mellan länderna blir det viktigt att föra en dialog med den anställde. Genom överenskommelse med denne finns goda möjligheter till planering för var avgifter ska betalas. I diskussionen med den anställde kan dock motstridiga intressen uppstå då storleken på avgifterna ofta återspeglas i förmånernas värde för denne.
Företag med internationellt rörlig personal bör således noga analysera situationen för den del av personalen som redan är utsänd. Detta bör också göras för den personal som ska sändas ut efter 1 maj 2010, eller som annars omfattas av de nya reglerna, för att planera deras arbetssituation och för att säkerställa att företaget gör rätt.
Katrin Fahlgren är skattejurist hos KPMG och är detta nummers representant för FAR SRS skattesektion.