Gunilla Törnqvist kommer långt med kommunikation
Onsdagen 9 december, på internationella antikorruptionsdagen, presenterar Gunilla Törnqvist tio punkter för att motverka korruption. Till vardags basar hon för myndigheten Sadev, som har regeringens uppdrag att utvärdera det svenska utvecklingssamarbetet.
Det händer att Gunilla Törnqvist blir uppringd av revisorer som vill ”berätta att de finns”, ifall den lilla myndigheten i Karlstad skulle behöva förstärkning. De ligger rätt i tiden. Marknaden för revisorer är under omvandling och man kan förvänta sig att förändringen av revisionsplikten kommer att frigöra resurser för den del av revisionen som kallas effektivitetsrevision, till skillnad från finansiell revision. Under 2000-talet har Gunilla Törnqvist märkt ett ökande intresse för utvärdering och effektivitetsfrågor. Här finns en ny marknad för revisorer:
– Frågan är vilka krav som kommer att ställas på dem, säger hon på en finlandssvenska som under åren har hunnit bli ganska utslätad, men ändå behållit sin innerliga ton:
– Ett medskick jag skulle vilja göra till Balans läsare är att revisorer skulle vinna på att bli mer kommunikativa. Naturligtvis med respekt för professionen, men revisorer sitter inne med så mycket kunskap och iakttagelser som skulle kunna bidra till förbättring av verksamheter om de förmedlades.
Vips har Gunilla Törnqvist, som egentligen befinner sig i revisions- och rådgivningsbranschens periferi, placerat sig mitt i några av dess aktuella debatter: revisionspliktens avskaffande och professionens utveckling. Själv är hon ekonomagronom från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Ultuna utanför Uppsala, och har nästan alltid jobbat med utvecklingsfrågor; på utrikesdepartementet, i Bryssel och senast som internationell chef på Riksrevisionen.
Riksrevisionen ägnar sig åt så kalllad effektivitetsrevision, medan Sadev håller på med utvärdering, men den viktigaste skillnaden är att Riksrevisionen lyder under riksdagen, medan Sadev lyder under regeringen.
– Riksrevisionen kan granska vad de vill, alltså även bistånd. Vi ska granska utvecklingssamarbetet, och bara det, säger Gunilla Törnqvist och berättar att hon ofta frågat om skillnaden mellan utvärdering och effektivitetsrevision. Det vanligaste svaret är: ”beställaren eller avnämaren”. Med andra ord är skillnaden inte så mycket vad och hur som vem. Medan revision är en traditionstyngd profession är utvärdering en ny. Och växande.
Oberoende ställning
Under 2000-talet har intresset för utvärdering ökat markant. Det märks bland annat på flera nya myndigheter, så kallade institut, för utvärdering inom olika samhällssektorer. När den förra regeringen för sex år sedan tog initiativ till att bilda Sadev var man tidigt ute. För fyra år sedan slog den lilla myndigheten i Karlstad upp portarna och är fortfarande unik i världen.
– Vi har många syskon i Sverige, men ingen tvillingsyster internationellt, säger Gunilla Törnqvist.
Utmärkande för Sadev är den oberoende ställningen i förhållande till regeringen – i de flesta andra länder finns utvärderingsfunktionen inom myndigheten för bistånd. En annan komponent i oberoendet är att Sadev jobbar med egen personal i stället för inhyrda konsulter.
– En idé med Sadev är att vi ska använda vår egen personal och inte primärt konsulter. Men självklart kan vi ta in korttidsexpertis. Med tanke på hur brett vårt område är kan vi omöjligt täcka in all nödvändig kompetens med egen personalstyrka.
Sadevs budget ligger på 20 miljoner kronor om året. Det räcker till motsvarande 20 tjänster, anställda och konsulter sammantaget. Med den resursen ska myndigheten granska ett bistånd på 30 miljarder kronor.
– Den viktigaste uppgiften är hur vi ska välja vad som är relevant att utvärdera. Det kräver kunskap på området, om vilka beslut som ska fattas eller vilka beslut vi menar borde fattas.
Gunilla Törnqvists bästa tips till den som vill ”konsulta” inom bistånd är att lära sig ”kontexten”, till exempel ta för vana att läsa budgetpropositionen varje år, där regeringen redovisar vad som händer på området.
Snabbuppdrag om korruption
I augusti 2009 fick Gunilla Törnqvist ett specialuppdrag av biståndsminister Gunilla Carlsson. Upprinnelsen var avslöjandet i våras om en ”korruptionsskandal” vid hälsoministeriet i Zambia. Skandalen passerade relativt obemärkt förbi i svenska massmedier, vilket ministern inte gillade. ”Denna tystnad bekymrar mig”, skrev biståndsministern på debattsajten Newsmill och förklarade varför hon valt det ovanliga tilltaget att själv som ansvarig minister gå ut och berätta om hur skattemedel förskingrats.
Hon beskrev vidare vilka åtgärder som regeringen vidtagit: ”Sverige har erbjudit sig att bidra med revisionsexpertis. Svenska utbetalningar har frysts i avvaktan på en finansiell revision. Sidas egen korruptionsgrupp ska resa till Zambia för att göra en genomgång av lärdomar för korruptionsarbetet.* (Gunilla Carlsson på Newsmill 23 augusti 2009).
Utöver dessa åtgärder gav alltså biståndsminister Gunilla Carlsson sin namne i uppgift att ta sig an korruptionsfrågan.
Första åtgärden var att öppna en gmail-adress dit vem som helst kunde skicka idéer och förslag på åtgärder för att förebygga och motverka korruption. Steg två var att boka in intervjuer och resor: Zambia, Sydafrika och Tanzania. Och så Vietnam.
– Jag kunde ju inte bara åka till länder i Afrika. Det hade varit som att säga att korruption bara finns i Afrika men så är det inte, säger hon. Tyvärr finns korruption överallt.
Den korta tidsfristen tvingade henne att begränsa antalet länder att resa till, men i slutet av oktober kom världen till Stockholm. Då anordnades European Development Days – en guldgruva för alla som vill utbyta erfarenheter med andra som arbetar med utvecklingsfrågor. Gunilla Törnqvist kunde boka in ytterligare några intervjuer, eller ”bilaterala samtal” som hon kallar det:
– Jag försöker ha väldigt stora öron – det handlar om att på kort tid få så mycket idéer som möjligt.
Ett par hundra samtal och cirka tvåhundra mejl senare har idéerna kokats ned till tio punkter som alltså presenteras 9 december, på FN:s internationella antikorruptionsdag.
– FN:s konvention mot korruption ger en väldigt bra plattform, den har ju också fördelen att vara antagen av både i-länder och u-länder, säger Gunilla Törnqvist.
Ett annat viktigt nätverk är biståndskommittén DAC, Development Assistance Committee inom OECD, Organisation for Economic Co-operation and Development. Där definieras vilka kriterier som ska gälla för bistånd, liksom de standarder som används för att utvärdera biståndet. Men OECD har handikappet att vara ”de rikas” organisation och korruption ser olika ut i olika delar av världen.
Tillfället gör tjuven
Enligt de studier som Gunilla Törnqvist har sett på området är två kriterier avgörande för att korruption ska uppkomma: dels möjligheten till korruption, dels risken för upptäckt. På frågan om hur korruption ska motverkas svarar Gunilla Törnqvist med ett ord: transparens.
– Man ska till exempel kunna följa pengarna på alla nivåer, säger Gunilla Törnqvist som har ytterligare ett ”medskick” till Balans läsare:
– Kunskap och förståelse för hur redovisning utvecklas i olika länder är a och o.
Enligt Gunilla Törnqvists synsätt är utvärderaren och revisorn mer utav en pedagog än en polis, men hon konstaterar att den bilden ännu inte har slagit igenom utåt:
– En gemensam faktor för revisorer och utvärderare är, tyvärr, att man ofta ses som ett hot. Människor blir lite rädda när vi kommer och knackar på dörren, i stället för att se att vi bidrar till utveckling och förbättring. Här har vi en viktig pedagogisk uppgift att kommunicera att vi inte är fiender och se till att människor sänker garden.
För egen del har Gunilla Törnqvist valt en öppen och kommunikativ attityd. Ett uttryck för det är att hon sedan hon började på Sadev för ett drygt år sedan infört en informell remissrunda för Sadevs ”preliminära utvärderingsprogram”. Dels för att undvika att det uppstår krockar, ifall någon annan är på väg att utvärdera samma område, dels för att hämta in synpunkter och ytterligare uppslag. I och med den öppna remissrundan försvinner överraskningsmomentet i granskningen. Gunilla Törnqvist ser inte det som ett problem: om någon skulle ha förekommit en eventuell kritik och förbättrat sig, så har man ju fortfarande uppnått det övergripande syftet. Hon anser inte heller att öppenheten kringskär hennes oberoende.
– Att jag lyssnar på andra hindrar mig inte från att fatta självständiga beslut, säger Gunilla Törnqvist.
Gunilla Törnqvist
Ålder: 51 år.
Bor: På Mälarön Färingsö i Ekerö kommun, utanför Stockholm, och i veckorna centralt i Karlstad.
Hur tar du dig till jobbet: Med tåg till Karlstad på måndag morgon och hem på fredag eftermiddag. I Karlstad cyklar jag till och från arbetet.
Senast lästa bok: Ingen tobak ingen halleluja, av Eric Lundqvist – ”en gammal bok” (frän 1956, som handlar om den svenske missionären Algot Svensson som kommer till Nya Guinea för att omvända hedningar, reds. anm.).
Fritid: Läser, seglar, paddlar kajak. Cyklar på motionscykel varje morgon och läser tidningen samtidigt.
Oanad talang: Kan sy, sticka och snickra, men tyvärr räcker tiden knappt för det.
Tre saker att ta med till en öde ö: Min familj, några riktigt goda vänner och en kniv.
Rakel Lennartsson