IASB gav i somras ut standarden IFRS för SME. I flera länder i världen diskuteras huruvida standarden ska tillämpas för den aktuella målgruppen eller om nationella redovisningsstandarder ska tillämpas. Tagna beslut handlar bland annat om huruvida regelverkets fördelar överväger kostnaderna, dels för de enskilda bolagen, dels för normgivningen som helhet. Diskussionen handlar om huruvida nationella normgivare kommer att till-lämpa standarden eller om den kommer att ligga till grund för nationellt utvecklingsarbete. Det diskuteras vidare huruvida det är möjligt eller ens lämpligt att tillämpa IFRS för SME för alla bolagskategorier.
Av Bokföringsnämndens hemsida framgår att ”Reglerna i K3 kommer att ha sin grund i International Accounting Standards Board (IASB) International Financial Reporting Standards (IFRS) för Small and Medium-sized Entities (SMES).”
Initialt hade IASB för avsikt att utveckla en standard som var baserad på samma Conceptual Framework som det regelverk som noterade företag tillämpar, men där kravet på tilläggsupplysningar skulle reduceras. Den färdiga standarden inkluderar flera skillnader, inte bara med avseende på mängden tilläggsupplysningar som krävs (de är färre) utan också när det gäller vilka redovisningsprinciper som ska tillämpas. Det framgår av standarden att en del förslag är pragmatiska snarare än konceptuella till sitt innehåll. Förändringar har också utförts baserade på att de fullödiga lösningarna i IFRS inte kan sägas överväga nyttan för den aktuella målgruppen.
IFRS för SME ger i sin nuvarande form uttryck för en redovisning som till sitt innehåll är något annorlunda än exempelvis Redovisningsrådets rekommendationer och även Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR) och årsredovisningslagen (ÅRL). Nedan beskrivs kortfattat några principiella skillnader mellan IFRS och IFRS för SME:
Finansiella instrument. Principerna i IAS 39 har begränsats. Fyra kategorier finansiella tillgångar har ersatts med två: finansiella instrument som redovisas till verkliga värden över resultaträkningen samt instrument som redovisas till sina upplupna anskaffningsvärden.
Immateriella tillgångar. Koncernmässig goodwill och andra immateriella tillgångar som i enlighet med IFRS har en obestämbar nyttjandeperiod ska i enlighet med IFRS för SME skrivas av över sin nyttjandeperiod. Förslaget handlar ytterst om att minimera problemen med att utföra nedskrivningstester i enlighet med IAS 36.
Immateriella tillgångar. Det finns ingen möjlighet att aktivera utvecklingsutgifter.
Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter, IFRS 5 ska inte tillämpas utan det faktum att tillgångar är till försäljning utgör en indikator på att tillgångens värde måste skrivas ned.
Ersättning till anställda. Icke intjänade pensionsförmåner som uppstår genom exempelvis förändring av en pensionsplan ska redovisas omgående i resultaträkningen, någon periodisering är inte möjlig att tillämpa.
Ersättning till anställda. Om det inte utan betydande insatser är möjligt för ett företag att tillämpa Projected Unit Credit Method presenteras en förenklad metod, som inte tar i beaktande till exempel personalens prognostiserade slutlön. Det finns inte heller någon möjlighet att tillämpa den så kallade korridoren med avseende på redovisning av auktuariella vinster och förluster, dessa ska redovisas antingen i resultaträkningen eller i övrigt totalresultat.
Effekter av ändrade valutakurser. Omräkningsdifferenser ska redovisas i totalresultatet, men den ackumulerade differensen ska inte återföras resultaträkningen när bolaget avyttras.
Låneutgifter. Alla lånekostnader ska kostnadsredovisas.
Innehav i intresseföretag och Andelar i joint ventures. Intresseföretag och joint ventures vars aktier är noterade ska redovisas och värderas till verkligt värde över resultaträkningen.
Förvaltningsfastigheter. Om en förvaltningsfastighet kan värderas till verkligt värde ska detta göras under förutsättning att detta inte kräver omfattande arbetsinsatser. Anskaffningsvärdemetoden är inte längre möjlig att tillämpa.
Fördelen med att länder antar standarden och att bolagen tillämpar den är att det kommer leda till att jämförbarheten mellan bolag i olika länder ökar, även vad gäller icke-noterade bolag. Ett problem uppstår dock om nationella normgivare har för avsikt att skapa nationella regler som baseras på innehållet i standarden eftersom detta kommer att skapa nationella särlösningar, ungefär pä samma sätt som existerar i dag. Vi står i dag vid ett vägskäl, hur ska den nationella normeringen av redovisningen se ut i framtiden? Som framgår av beskrivningen skulle IFRS för SME innebära förändringar i vad som är betrakta som god redovisningssed för icke-noterade företag i Sverige.
Ek. dr Pär Falkman är redovisningsspecialist på Ernst & Young i Göteborg.
par.falkman@se.ey.com