I förra numret av balans kom Dan Brännström, FAR SRS generalsekreterare, med en replik på Steve Ribbestams debattartikel om klargörande av redovisningskonsultens och revisorns roller. I det här numret fortsätter debatten.
Dan Brännström svarade förtjänstfullt på min artikel i Balans nr 2/2009, vilket jag är tacksam för. Tyvärr tror jag att det kortsiktiga egenintresset, som generalsekreteraren ger uttryck för, leder till minskat förtroende för revisionsbranschen.
Dan Brännström hänvisar till min oro för att revisorns ökade frihet att kunna hjälpa företagen med såväl medelsförvaltning som bokföring kan komma att minska bankernas och andras förtroende för företagets redovisning. Låt mig klargöra att jag inte är det minsta orolig för kvaliteten på företagens redovisning. Det jag är orolig för, om utredarens förslag går igenom, är förtroendet för revisionen i dessa bolag. Att generalsekreteraren tror att bankerna skulle öka sitt förtroende för revisorn om förslaget går igenom är förvånande. Det vore häpnadsväckande om revisionen skulle bli bättre när revisorn (revisionsbyrån) gör allt! Vore det så då har vi olika uppfattningar om både vad revision är och vad den betyder för marknadens intressenter.
Hänvisningen till Tobias Svanströms avhandling, att kombiuppdrag leder till högre kvalitet på redovisningen säger bara att revisorn är kompetent att arbeta som redovisningskonsult och det har jag aldrig ifrågasatt, tvärtom! Det säger ingenting om revisionen i dessa uppdrag. Har generalsekreteraren rätt i att det blir bättre om revisionsbyrån gör allt så varför inte införa dessa regler även för de stora och de publika bolagen?
Dan Brännström säger att han inte känner till några internationella bevis som visar att ”branschen lider skada av en sådan reglering FAR SRS nu hoppas på”. Jag vill då erinra om att det inte är länge sedan som en av världens största revisionsbyråer, Andersen, försvann. Ett av världens mest aktade revisionsbolag försvann på några månader på grund av att förtroendet var förbrukat! Marknaden var inte skonsam, för att inte tala om aktieägarna i de bolag revisionsbyrån hade trätt över gränsen hos. Det fick många juridiska efterverkningar. Låt oss inte göra om dessa misstag. Det skadade revisionsbranschen enormt mycket. Jag vill också erinra om att det inte är så länge sedan de stora revisionsbyråerna avyttrade sina konsultverksamheter. Oberoende ”in fact” räckte inte utan det skulle även vara ”in appearence”. Jag var själv högst involverad i denna globala process och vet att marknaden då krävde detta av oss. Revisionsbranschen fick sedan många lovord för sin ”renodling” av verksamheten, inte minst från internationella börser, de stora bolagen och dess aktieägare.
Jag vet inte vad rubriken i Dan Brännströms artikel betyder ”Det är väl bättre att det blir rätt än att det blir fel”. En tolkning är att om revisorn gör allt så blir det rätt? Vad är en revision värd om revisionsbyrån gjort allt från början till slut? Att i detta sammanhang tala om att jag vill ha något slags kliniskt oberoende är föga upplyftande för de mindre företagen. Är dessa små företag inte värda att ha ett ”riktigt” oberoende från sin revisor som de stora företagen? Det för knappast saken framåt att Dan Brännström i stället använder ord som opartiskhet och självständighet. Jag kan över huvud taget inte se hur revisorn kan vara opartisk och självständig om man sköter allt! Diskussionen blir än mer introvert när revisionsbyrån anses oberoende men ej revisorn. Eller var det tvärtom? En fråga man kan ställa sig är om de mindre revisionsbyråerna med ett fåtal anställda ska ha andra regler? Hur många orena revisionsberättelser kommer att skrivas när revisionsbyrån skött allt? Det finns ett antal uppenbara situationer som skulle bli problematiska från juridisk synpunkt och inte minst, som är min genomgående kritik till utredarens förslag, från förtroendesynpunkt.
Jag är övertygad om att banker och andra intressenter vill att de mindre bolagen ska ha rätt till samma typ av revision som de stora bolagen när man begär en frivillig revision. Dan Brännström verkar förespråka ett ”klädsamt” oberoende för dessa mindre företag men ett större (kliniskt?) oberoende för de stora bolagen där detta ostridigt är en grundförutsättning?
Dan Brännström skriver att jag säkert kommer att vara nöjd med att FAR SRS går ut i kampanj och förklarar de olika yrkesrollerna, revisor och redovisningskonsult. Det jag inte förstår är vad som då ska förklaras. Det är ju ingen skillnad, enligt generalsekreteraren. Båda yrkesrollerna kan ju göra allt. Det känns verkligen som man gör ett rejält självmål när man försvarar detta förslag.
Tänk att man en gång (för ett tiotal år sedan) kunde tänka sig vara jävig när man också upprättar bokslut på ett revisionsuppdrag. Det var då analysmodellen infördes. En självkontroll att tillämpas vid detta begränsade ”övertramp”. Nu ska modellen användas när man skött medelsförvaltningen, bokföringen och revisionen!?
Vårt samhälle behöver en oberoende revision i dess rätta bemärkelse. Kalla den gärna opartisk eller självständig men låt orden få betydelse. För de av oss som har arbetat med revision vet skillnaden oaktat ordvalet. Bibehåll kvaliteten i revisionen för alla företag där revision kommer att utföras. Passa på att tydliggöra revisionsprodukten och visa vilket mervärde denna kan tillföra i stället för att urvattna densamma. Det är bättre att det blir rätt än att det blir fel, därvidlag är Dan Brännström och jag ense.
Steve Ribbestam är styrelseordförande i Matrisen AB. Han har ett förflutet som auktoriserad revisor och nordenchef samt vd i Ernst & Young i Sverige fram till 2002.