Arne Hasselgren, Eva Henrikson och Lennart Björk ställer sig frågande till Öhrlings PricewaterhouseCoopers/Komrevs undersökning om kommunal revision. De menar bland annat att ”på ledande frågor får man lämpliga svar”.
Den kommunala revisionen är unik i ett internationellt perspektiv. Basen är ett lokalt demokratiskt kontrollinstrument med det komplexa uppdraget att granska såväl räkenskaper som verksamhet och bedöma det politiska ansvarstagandet. Flera statliga utredningar har under de senaste tio åren belyst de kommunala revisorernas ställning, uppdrag och förutsättningar. Som en följd av ett flertal lagändringar har vi sett det kommunala revisionsuppdraget preciseras och utvidgas. De förtroendevalda revisorernas ställning har stärkts och oberoendet tydligt markerats.
Parallellt har yrkesrevisorernas – de sakkunnigas – ansvar klargjorts genom lagstiftning och utveckling av kommunal revisionssed för yrkesrevisorer. Också för de sakkunniga har därigenom ansvaret utvidgats och rollen preciserats.
Dagens revision av kommunal verksamhet bygger således på ett samspel mellan förtroendevalda revisorer som har god insikt och erfarenhet om det demokratiska systemet och sakkunniga yrkesrevisorer med gedigen kunskap om kommunal redovisning och offentlig förvaltning. För båda parter finns normering av vad som ska vara god revisionssed. För de förtroendevalda sker normeringen genom SKL, Sveriges kommuner och landsting och för de sakkunniga genom Skyrev (Sveriges kommunala yrkesrevisorer).
Vi har nu tagit del av Balans nr 1/2009 där Komrevs nya chef Anita Lundgren överraskat med svepande uttalanden om att kommunerna satsar för lite på kvalificerad revisionsgranskning. Med hänvisning till en av Komrev-ÖPWC beställd ”intervjuundersökning” hävdar hon att svenska folket vill ha en tuffare granskning. Den svenska modellen med förtroendevalda revisorer ifrågasätts. Anita Lundgren anser det i stället ”helt klart att allmänheten tycker att kommunerna alltid borde granskas av en utbildad revisor”.
Byrån har varit en av de största aktörerna inom kommunal revision under många decennier, med stor möjlighet att påverka utvecklingen av god revisionssed såväl i teori som i praktisk tillämpning. Det är förvånande att ett sådant utspel kommer från en adress där man borde kunna vänta sig bättre sakkunskap.
Låt oss påminna om följande:
1. De kommunala räkneskaperna ska enligt lag granskas av sakkunniga. Detta följer av kommunallagens stadgande om god sed i revisionen och krav på sakkunnigt biträde. Detta sker också över lag. Skulle resurserna för en sådan granskning vara otillräckliga i något fall är det revisorernas skyldighet enligt god sed att påtala det i sin revisionsberättelse.
Vi känner inte till om Komrev framfört sådana påpekanden i något av de många kommunala revisionsuppdrag man har.
2. Efter de sakkunnigas granskning och faktagenomgångar ska de förtroendevalda revisorerna svara för ansvarsprövningen av de förtroendevalda i de kommunala nämnderna och styrelserna. Detta följer av de grundläggande svenska principerna om demokra tiskt kommunalt självstyre. All kommunal verksamhet styrs av för troendevalda organ, även revisionen.
Frågan om de konstitutionella principerna för den svenska kommunrevisionen har diskuterats och utretts ingående, senast i en SOU-utredning och en därpå följande färsk faktagenomgång gjord av Statskontoret. I dagarna har en departementspromemoria aviserats i ämnet ”stärkt oberoende för den kommunala revisionen”.
Ska Komrev-ÖPWC:s ”intervjuundersökning” ses som ett inlägg i den processen?
3. Sättet att genomföra ”undersökningen” inger inte res pekt. På ledande frågor får man lämpliga svar. Med samma metod hade man säkert kunna få ”allmänheten” att förorda läkare i sjuk vårdsstyrelserna, lärare i skolstyrelserna och bussförare i trafiksty relsen.
Frågorna om den kommunala revisionens oberoende, resurser och metodik behöver naturligtvis diskuteras. Ett omfattande och engagerat arbete pågår också med det syftet. Det gäller både förtroendevalda och yrkesverksamma i den kommunala revisionens organisationer och nätverk. Det gäller sakkunniga på departement och utredningsinstanser. Vi vill alla föra utvecklingen framåt. Arbetet underlättas dock inte av den typ av inspel som vi nu har fått se exempel på.
Frågorna om den kommunala revisionens oberoende, resurser och metodik har diskuterats åtskilligt under den senaste tioårsperioden i Sverige. Lagstiftningen har varit omfattande och den kommunala revisionen har nu en helt annan plattform att utgå från jämfört med för ett antal år sedan. Den kommunala revisionen behöver inte genomgå fler utredningar. Den behöver arbetsro och möjlighet bör nu ges för de förtroendevalda att genom nationellt samarbete utveckla och kvalitetssäkra den kommunala och landstingskommunala revisionen. Ett sådant arbete har för övrigt påbörjats inom Starev (samarbetsorgan för förtroendevalda revisorer i kommuner, landsting och regioner med egna revisionskontor), som aktivt verkar för utveckling av en formaliserad kvalitetssäkring av den kommunala revisionen.
Arne Hasselgren är vice ordförande i Starev och ordförande för Stadsrevisionen i Göteborgs Stad.
Eva Henrikson är revisionsdirektör Göteborgs Stad.
Lennart Björk är före detta revisionsdirektör i Stockholms Läns Landsting.