Profil i Balans: I globaliseringens tjänst

Jan Engström, styrelseledamot i IASB, välkomnar debatten om IFRS

Hatad eller älskad? International Financial Reporting Standards (IFRS) har kallats för allt från skräp till det bästa som har jänt det globala näringslivet. Kritiken har framför allt handlat om regelverkets detaljorientering och det ökade inslaget av marknadsvärdering.

– Alla eynpunkter är välkomna. Om alla sa att allt var bra, då skulle jag bli orolig, säger jan Engström, en av de 14 ledamöter i International Accounting Standrads Board (IASB), som ansvarar för IFRS.

IFRS tillämpas i dag av runt 125 länder och fler är på gång att ansluta sig. Sedan 2005 är det obligatoriskt för noterade bolag i EU att redovisa enligt IFRS. I Sverige har debatten gått het huruvida IFRS är bra eller dåligt för näringslivet. Kritiken har till stor del handlat om effekterna av att alla tillgångar ska marknadsvärderas, vilket kan innebära stora svängningar, exempelvis när konjunkturen viker. Bland de mest högljudda kritikerna finns Skandia Livs aktiechef Caroline af Ugglas, Ratos vd Arne Karlsson samt Industrivärldens ordförande Tom Hedelius. Den sistnämnde har gått så långt att han via en stiftelse har avsatt flera miljoner för att undersöka de negativa konsekvenserna av IFRS. Men det finns även de som är positiva, exempelvis analytikern Peter Malmqvist som menar att kritiken mot IFRS är överdriven (se artikel på sidan 6).

Jan Engström välkomnar debatten.

– Alla synpunkter som förs fram tillför oss värdefull information som vi har nytta av i vårt arbete, säger han.

Anser du att det är bra att redovisa till verkligt värde?

– Både ja och nej. Den finansiella informationen är kanske tio procent av bedömningen av ett bolag och speglar läget utifrån vissa givna val. Man måste fråga sig om man ska spegla bolagets information i dagsläget, i framtiden eller om man ska väga in hur det har sett ut historiskt. Jag tror att det är fel att försöka beskriva alla delar. Verkligt värde ger i vissa avseenden ett bra stöd för att bedöma ett bolags situation, exempelvis vad aktier och obligationer som handlas på börsen är värda. Det är inte mycket hjälp att veta vad de kostade när de köptes – kanske för flera år sedan.

I andra situationer är verkligt värde mindre lämpligt, enligt Jan Engström. Exempel på sådana situationer är vid bedömning av värdet av en unik fabrik eller av ett råmaterial i en produktionsprocess.

– Det förtjänar att påpekas att IFRS kräver verkligt värde bara i vissa standarder och då i situationer där styrelsen har funnit att det är väl motiverat, IFRS har starka och svaga sidor men ger en bra beskrivning av hårda fakta, vilket möjliggör jämförelser av bolag, säger Jan Engström.

Samtidigt instämmer Jan Engström i delar av kritiken av iFRS-regelverket. Bland annat nämner han två exempel på standarder som inte fungerar bra; IAS 19 Employee Benefits och IAS 17 Leases. Båda standarderna håller på att ses över och enligt planen ska projekten vara slutförda 2011.

Onödigt krångligt

IFRS har även kritiserats för att vara allt för detaljerat och arbetskrävande, att det inte finns utrymme för improvisationer och sunt förnuft. Enligt Jan Engström är kritiken delvis befogad.

– Det är olika beroende på vilken standard det gäller. Men jag tror att det skulle gå att ta bort en del detaljer i vissa standarder, exempelvis Finansiella instrument.

Översynen av IAS 39 Finansiella Instrument är ett av IASB:s pågående projekt. Med anledning av finanskrisen kommer standarden att snabbehandlas. Den nya versionens syfte är att minska standardens komplexitet samt lyfta fram mer relevant information. Projektet påbörjades i mars 2009 och ska vara slutbehandlat före årsskiftet.

– Vi har fått mandat av G20 att omedelbart genomföra en förändring. Normalt går arbetet mycket långsamt, men nu är det en del av krishanteringen, säger Jan Engström.

Att ta fram en ny standard eller en reviderad standard är ett arbete som tar tid. Processen startar med en diskussion i styrelsen, som beslutar om att påbörja projektet. Sedan analyseras problemen och vilka tänkbara arbetsvägar som finns. I denna fas inhämtas synpunkter, bland annat från nationella standardsättare. Därefter skrivs ett så kallat Discussion Paper som intresserade har möjlighet att lämna synpunkter på. Alla synpunkter som kommer in analyseras av IASB:s stab innan de når styrelsen.

Och visst finns det möjlighet att påverka, även för ett litet land som Sverige. Framför allt om man kan få standardsättande organisationer i andra länder med sig.

– Om 90 procent anser att vi tänker fel så är vi inte dummare än att vi inser att vi bör ompröva vårt sätt att tänka, säger Jan Engström.

”Sluta vara snäll svensk”

Jan Engström menar att vi svenskar bör ta de chanser som finns att agera för att påverka utformningen av standarder.

– Sluta vara snäll svensk, det finns stora möjligheter att påverka. Ta initiativ, det är inte så svårt, säger han.

När styrelsen har gått igenom alla svar skrivs ett så kallat Exposure Draft. Nu är man nere på detaljnivå och ett Exposure Draft är ett konkret förslag på hur en ny, eller reviderad, standard kan se ut. Under fyra månader finns möjlighet att komma med synpunkter och därefter går styrelsen vidare och utformar standarden. Totalt kan processen ta allt från tre år och uppåt.

– När det gäller Intäktsredovisning har arbetet som lett fram till vårt Discussion Paper tagit runt sju år, säger Jan Engström.

För Jan Engströms del innebär arbetet med att ta fram nya, eller reviderade, standarder att varje månad läsa 300-400 sidor med underlag inför det fortsatta arbetet.

– Jag brukar säga att jag har världens tråkigaste jobb, kommenterar han och syftar på allt material som ska läsas.

Helt övertygande är han emellertid inte. Och när han berättar om möten med företagsledare och organisationer runt om i världen så märks det tydligt att han tycker att det här med IFRS är riktigt kul.

– Det är spännande att ta del av andra länders erfarenheter och synpunkter när det gäller finansiell rapportering. Ofta är det samma frågor som är aktuella för ett byggbolag i Sverige och ett byggbolag i exempelvis Brasilien. Att det råder olika uppfattningar om hur en redovisningsstandard ska se ut har mer att göra med vilken industri det handlar om än geografisk hemvist, säger Jan Engström.

Allt IASB:s arbete är offentligt och finns tillgängligt via hemsidan. Exempelvis går det att följa styrelsens möten i realtid via webben. Den som har möjlighet är välkommen att närvara personligen.

Kom och jobba i London!

Till den som har synpunkter på IFRS och vill se en förändring av regelverket har Jan Engström ett klart budskap: åk till London och jobba för IASB!

– Många klagar på att det sitter ”knäppskallar i London”. Men se till att ta fram bättre kandidater själva.

På IASB:s stab arbetar runt hundra personer från trettio olika länder.

– Ett jobb här är ett mycket bra karriärsteg. Det är ett fantastiskt tillfälle för den som vill fördjupa sig i en fråga. Är man en ”young potential” så är tre-fyra år i London en utmärkt idé, men även som ett sista jobb om man befinner sig i slutet av karriären.

Alla jobb inom IASB finns utlagda på hemsidan.

– Varför inte skicka ett mejl till mig. Det värsta som kan hända är att jag säger att jag tyvärr inte har möjlighet att hjälpa dig.

Att Jan Engström hamnade på IASB i London var oväntat – åtminstone för honom själv. Efter 30 år inom Volvokoncernen, bland annat som ekonomidirektör, såg han fram emot ett lugnare liv. Han hade just köpt ett hus i Brasilien när erbjudandet kom. I maj 2004 tillträdde han tjänsten.

– De ville ha någon med affärsbakgrund. Jag blev tipsad om att det här skulle kunna var något för mig, säger Jan Engström som inte hade djup praktisk erfarenhet av redovisning i bagaget.

Pernilla Halling