Nedskrivning av goodwill

Få nedskrivningar 2008 som följd av finanskrisen

Nedskrivning av goodwill och immateriella tillgångar är ett ständigt aktuellt ämne, framför allt i bokslutstider. Inför bokslutet 2009 studerade Björn Gauffin och Anders Thörnsten hur de noterade företagen hanterade denna fråga i 2008 års bokslut. Bland annat konstaterar de att nedskrivningarna av goodwill i Sverige var avsevärt lägre än i de noterade bolagen i USA.

Från och med 2005 ska noterade bolag tillämpa de nya internationella redovisningsreglerna International Financial Reporting Standards IFRS, där rekommendationerna IFRS 3 och IAS 36 bland annat behandlar hanteringen av goodwill. Enligt IAS 36 ska goodwill löpande testas för nedskrivningsbehov genom att dess återvinningsvärde beräknas.

Goodwill och övriga immateriella tillgångars vara eller icke vara har debatterats i Balans av såväl Sven-Erik Johansson som Peter Malmqvist. De flesta är tämligen eniga om att analytikerna har svårt att bedöma och förstå reglerna och hur de tillämpas. Som en del i denna debatt och inför bokslutet 2009 har vi därför studerat hur de noterade bolagen hanterat IAS 36 i 2008 års bokslut, i en tid av hög turbulens på marknaden. De nya redovisningsreglerna hade aldrig tidigare tillämpats i en global världsomspännande recession.

För att belysa hanteringen 2008 och bedöma framtiden har vi gått igenom samtliga 259 noterade bolags1 koncernredovisningar för 2008 och tagit del av hur nedskrivningstesterna genomförts, vilken diskonteringsränta som använts, resultatet av nedskrivningstesterna, motiv till eventuella nedskrivningar och känslighetsanalyser som genomförts. Vi har dessutom studerat förändringen i diskonteringsräntorna mellan 2007 och 2008.

Samtliga bolag noterade på Stockholmsbörsen (OMX Nordic Exchange Stockholm) 2009–03–18.

Goodwill uppgick till 613 miljarder kronor

Totalt sett redovisade de 259 noterade bolagen goodwill om totalt 613 miljarder kronor, vilket i relation till bolagens totala egna kapital om 2 076 miljarder kronor motsvarande nästan 30 procent.

Om vi adderar övriga immateriella tillgångar om totalt 334 miljarder kronor uppgick de immateriella tillgångarna (inklusive goodwill) till 887 miljarder kronor eller 43 procent av bolagens egna kapital.

Vi kan i graferna 1 och 2 på nästa sida notera att det finns 28 bolag där goodwillposten är större än det egna kapitalet, och 42 bolag som har totala immateriella tillgångar (inklusive goodwill) som överstiger det egna kapitalet. Detta visar på de immateriella tillgångarnas betydelse i de noterade bolagen.

Få nedskrivningar på grund av finanskrisen

2008 var det 37 av de studerade bolagen som gjorde nedskrivningar av goodwill, till ett totalt värde om endast 10,2 miljarder kronor (vilket motsvarar 1,5 procent av den totala goodwillposten). Dessutom var det 24 bolag som gjorde nedskrivningar på övriga immateriella tillgångar till ett värde av totalt 1,3 miljarder kronor (vilket motsvarar 0,3 procent av de totala övriga immateriella tillgångarna).

I jämförelse kan noteras att i USA så skrev 17 procent av bolagen ned på goodwill och nedskrivningarna utgjorde i genomsnitt 30 procent av goodwill2 Det vill säga, vi kan se en markant skillnad mellan Sverige och USA.

Endast ett fåtal bolag i Sverige, som exempelvis Aspiro och Cybercom, noterar att det är den finansiella krisen som medfört nedskrivningar:

Aspiro:

”Nedskrivning av goodwill motiveras dels av faktisk och förväntad nedgång inom främst mobil underhållning, dels ökad osäkerhet pga rådande lågkonjunktur och finanskris.”

Cybercom:

”Som en konsekvens av osäkerheten kring de effekter som den globala ekonomins avmattning kommer att ha på IT-konsultmarknaden, finner styrelsen anledning att göra en nedskrivning av goodwill om 280 MSEK.”

I övrigt motiveras nedskrivningarna utifrån bland annat förändrad skattesats, nedläggning av verksamhet, försäljning av en kundstock, ökad konkurrens, mer konservativ syn på verksamheten etc. Hos mer än hälften av bolagen som genomfört nedskrivningar återfinns inget motiv alls.

En årlig undersökning om nedskrivningar i USA av KPMG llp, Evaluating impairment risk -goodwill impairment continues its upward climb.

Nyttjandevärdeberäkning vanligast

Enligt IAS 36 ska de enheter som goodwillen hänförts till värderas till dess återvinningsvärde, vilket är det högsta av nyttjandevärdet respektive verkligt värde minus försäljningskostnader. Detta värde utgör sedan grunden för bedömning om något nedskrivningsbehov föreligger. Vid vår genomgång är det tydligt att den vanligaste metoden är nyttjandevärde, genom diskontering av framtida kassaflöden till nuvärde.

Det är endast fyra bolag där det går att utläsa att de inte använder ett diskonterat nuvärde vid sina beräkningar.

Diskonteringsräntan låg kring 11,5 procent

Vi har även undersökt vilka vägda diskonteringsräntor (WACC) som användes i bolagens värderingar. Diskonteringsräntan är den räntesats som uttrycker avkastningskravet på investerat kapital och används vid diskontering av de framtida kassaflödena. Diskonteringsräntan ska således avspegla avkastningskravet med hänsyn till faktiska kapitalkostnader och de risker som finns i den specifika investeringen.

I nästan en fjärdedel av värderingarna som gjordes 2008 tillämpades en diskonteringsränta som låg i intervallet 10 till 12 procent. Medianen låg på 11,5 procent (se graf 3).

För att få en uppfattning om bolagens gjorda bedömningar av riskpremien kan noteras att den riskfria räntan (10-årig statsobligation) vid tidpunkten för värderingarna var 2,43 procent, vilket är historiskt mycket lågt. Detta skulle därmed innebära en riskpremie om ungefär 9 procent (inkluderande såväl marknadsrisk som den specifika rörelserisken).

En tredjedel av bolagen sänkte avkastningskraven

Vid tidpunkten för nedskrivningsprövningarna 2008 fanns klara signaler om att riskpremien på aktiemarknaden hade ökat kraftigt på grund av den totala kollaps som hade inträffat i det finansiella systemet, vilket resulterade i kraftigt fallande aktiekurser samtidigt som räntespreadarna3 på företagsobligationer steg till historiskt höga nivåer då investerarna sökte sig till tryggare investeringar. I dagspressen återfanns kommentarer såsom att vi nu befann oss inför den värsta krisen sedan 1930-talet.

Trots dessa signaler valde endast 17 procent att höja diskonteringsräntan, medan 54 procent av bolagen valde att behålla samma diskonteringsränta som vid värderingarna 2007. Det mest häpnadsväckande är att resterande, nästan en tredjedel av bolagen, valde att sänka diskonteringsräntan. En lägre ränta leder till ett högre bedömt värde och därmed minskar behovet av nedskrivning.

Bolagen verkar därmed inte ha tagit hänsyn till att en av anledningarna till att centralbanker världen över dramatiskt sänkte sina styrräntor, och därmed fick den riskfria räntan på fall, var just till följd av den ökade riskpremien på de finansiella marknaderna.

Att risken på aktiemarknaden vid den tidpunkten var väsentligt mycket större bekräftas bland annat genom den historiskt stora räntespread som förelåg mellan företagsobligationer och den 10-åriga stadsobligationen. Beroende på företagsobligationernas rating var räntespreaden i intervallet 5–10 procentenheter, vilket är en ökning från sista december 2007 på mellan 3–5 procentenheter.

Förändring i diskonteringsräntor 2008 (andel av bolagen)

Den dramatiska ökningen av risken på de finansiella marknaderna återspeglades därmed inte i bolagens nedskrivningsprövningar, däremot verkar flertalet ha tagit hänsyn till räntesänkningen.

Goodwill ökade med 3 procent

Sammanfattningsvis kan konstateras att goodwill ökade med 32 miljarder kronor4 på grund av förvärv under 2008, medan nedskrivningarna endast uppgick till 10 miljarder kronor. Vi fick därmed en organisk ökning av goodwillbeloppen med 20 miljarder kronor eller 3 procent.

Detta framstår inte som någon onormal ökning om man inte betänker att dessa nedskrivningstester gjordes vid en tidpunkt som av många då ansågs vara en av de värsta kriser vi varit med om samt att en stor del av goodwillposten är hänförlig till gjorda förvärv under tider med god kredittillgång och höga förvärvsköpeskillingar. Under 2006–2007 gjorde de noterade bolagen förvärv som ökade den totala goodwillen med 250 miljarder kronor5. Detta dessutom i kombination med ett otal olika undersökningar som visar på att mer än 50 procent av alla förvärv misslyckas.

Frågan som därmed uppstår är hur mycket av nedskrivningarna som har skyddats genom de skyddsnät som reglerna skapar och som Sven-Erik Johansson beskriver i sin artikel ”Skyddsnät för nedskrivningar av goodwill” i Balans nr 4/2008. Exempel på skyddsnät är att ju högre nivån är då nedskrivningstestet görs desto lägre blir risken för nedskrivning.

Dessa siffror baseras på den undersökning som gjorts inför Björn Gauffins och Sven-Arne Nilssons artiklar i Balans avseende IFRS 3 – rörelseförvärv.

Nedskrivningar nödvändiga

Ett mycket bra exempel på marknadens syn på nedskrivningar är tolkningen av Eniros rapporter. De gör i stort sett varje år en nedskrivning (i år inte ens förväntad av analytikerna6) av goodwill i sin offline-del. Vad marknaden tenderar att missa är att Eniro till viss del är tvungna att löpande göra nedskrivningar eftersom off-line delens kassaflöden alltmer ligger bakom dem, men det behöver inte betyda att de gjorde en dålig affär när de genomförde förvärvet.

Sven-Erik Johansson gör i sin ovan nämnda artikel skillnad mellan a) Nedskrivningar som kan förutses enligt förvärvskalkylens förväntningar om framtida kassaflöden, vinster och kapitaltillväxt och b) Nedskrivningar till följd av ogynnsamma och oförutsedda utfall av företagsförvärv. Eniros nedskrivningar av goodwill i offline-delen torde kunna hänföras till a) och som därmed borde ha förutsetts.

På längre sikt måste nog marknaden och bolagen också börja acceptera att nedskrivningar av goodwill är mer av en nödvändighet än en signal om en katastrof hos bolagen. Om marknaden och bolagen inte utför nedskrivningar når vi på lång sikt en situation där de flesta noterade bolagens balansräkningar domineras av goodwill. Genom att goodwillposten dessutom försvaras av subjektiva bedömningar om framtida kassaflöden baseras alltmer av de noterade bolagens koncernmässiga egna kapital på subjektiva bedömningar om framtiden.

Dessutom kan noteras att nedskrivningar i USA, enligt en undersökning av PricewaterhouseCoopers, har haft en mycket begränsad effekt på bolagens börskurser.7

Debatten kring goodwill/immateriella tillgångar har tidigare mest handlat om huruvida det verkligen är värdefullt att identifiera, värdera och separat redovisa andra immateriella tillgångar. Problemet är dock att om man bara undviker denna separering (där avskrivningsbara immateriella tillgångar identifieras separat från goodwill) så blir ökningen av goodwillposten än kraftigare och bolagen ”tvingas” försvara värdet år från år.

”Eniro var sämre än väntat” <www.va.se 2009–10–28>.

PricewatehouseCoopers US TS insights Märket turmoil and goodwill implications – a study of the märket response to goodwill impairment announcements.

Ett excellerande i kalkylark?

Noterna i bolagens årsredovisningar framstår som att de inte alltid bottnar i en analys av rådande marknadsförutsättningar för den testade enheten utan snarare på en kalkyl på ekonomiavdelningens dator.

I första hand är det bolagens känslighetsanalyser som ger denna bild. Endast i ett fåtal fall baseras dessa analyser på de risker som finns i verksamheten. Exempelvis analyserar bolagen oftast en ändring i avkastningskravet, tillväxttakten och/eller marginalerna utan att belysa om detta verkligen är en risk (och hur stor) för verksamheten, i stället för att välja ut de variabler som är kritiska för den enhet dit goodwillen hänförts. Ett bra exempel på känslighetsanalys är Sweco som gör analysen utifrån förändringar i bl.a. timpriser och personalkostnader, vilket verkar väl anpassat för deras verksamhet.

Slutsats och framåtblickande

Vi har ställt oss frågan vad orsaken var till de begränsade nedskrivningarna 2008. Vi har inte svaret på frågan utan kan endast spekulera om ifall de berodde på att behovet var litet (vilket känns tveksamt), eller att viljan var låg på grund av att aktiemarknaden tenderar att se nedskrivningar som en katastrof och att bolagen ville försvara sitt egna kapital i en tid av hög osäkerhet om framtiden.

Vi har noterat att skillnaden mot vad bolagen i USA gjorde är så markant att det inte endast kan bero på att krisen var större i USA än i Sverige, utan även bero på att sec:s (usa:s motsvarighet till Finansinspektionen) granskning och tryck på företagsledningarna att förklara varför en nedskrivning inte har gjorts.

De som studerar/analyserar bolagen kommer, enligt vår åsikt, att alltmer ta hänsyn till och ifrågasätta goodwillposterna. Detta på grund av att då möjligheterna till skyddsnät uttöms kommer vi få vänja oss vid att nedskrivningar blir mer normala på marknaden. Detta innebär mer av löpande, årliga, justeringar av goodwillvärden i bolagen med medföljande effekt på bolagens resultat och ställning.

Det är också viktigt att notera att när goodwillnedskrivningarna blir allt större kommer detta att leda till nedskrivningar också av aktier i dotterbolag vilket i sin tur får en effekt på bolagens utdelningsbara medel.

I år kommer vi att få se höjda diskonteringsräntor till följd av att den riskfria räntan har stigit. Bolagens nedskrivningar kommer att öka, antagligen inte så mycket i årets bokslut, men allt mer under de kommande åren, på grund av att:

när tiderna förbättras kommer behovet att skydda det egna kapitalet att minska,
när goodwill blir allt mer dominerande i bolagens balansräkningar minskar även möjligheterna att använda skyddsnät som exempelvis andra lönsamma verksamheter,
de långa räntorna stiger.

2008 blev ett förlorat år där IAS 36 inte fullt ut verkar ha klarat av att tillämpas i Sverige under en global recession. Vi tror att bolagen nu och framöver tar sig an nedskrivningstesterna mer på allvar, anpassar dem till bolagens egna verksamheter och noga dokumenterar sina tester. Förhoppningsvis kan vi så småningom återkomma med svaret om det verkligen blev så.

Björn Gauffin och Anders Thörnsten är verksamma vid Grant Thornton.