Profil i balans: För gunvor Engström finns inga gränser

Gunvor Engström fascineras av människors drivkraft och vad den kan kan åstadkomma. Som landshövding i Blekinge arbetar hon för att lyfta fram länet och att stimulera företagande och entreprenörskap. Blekinge, menar hon, ska inte vara något stödområde utan präglas av insikten att invånarna själva skapar sin framtid.

Snålblåsten drar över Ronnebygatan i örlogsstaden Karlskrona. Regnet är inte långt borta när klockan närmar sig tio och några fiskare som representerar fiskenäringen slår sig ner i de rostfärgade fåtöljerna i länsstyrelsens reception.

De har kommit för att träffa landshövdingen och hoppas att hon kan hjälpa den hotade näringen. Mötet får dock börja utan henne. Flyget från Stockholm har haft svårigheter att landa på grund av den hårda blåsten.

Tjugo minuter över tio kommer hon, direkt från flygplatsen. Redan i trappan på väg upp till mötesrummet Bodekull hörs hennes röst. Snabbt susar hon förbi dörren, bort till kontoret. Hon ska bara lämna sina saker på rummet innan hon är redo att diskutera fisket längs Blekinges kust.

Det blonda håret ligger i en page som inte märkvärt påverkats av vädret, den röda jackan matchas av grå byxor och diskreta smycken. Med fast handslag hälsar Gunvor Engström på fiskarna och tar sedan över mötet:

– Vad har ni tänkt er, jag vill veta konkret vad det är jag kan göra? Fattar länsstyrelsen något beslut i den här frågan?

Nej, länsstyrelsen har ingen beslutsmakt i frågan. Men den kan påverka Fiskeriverket och det är det som fiskarna hoppas att landshövdingen ska göra. När mötet drar iväg och handlar om för mycket dåtid styr Gunvor Engström upp det hela och lägger återigen fokus på vad som ska göras för att få till stånd en förändring.

– För att nå framgång måste vi veta exakt vad vi håller på med. Problemen ska inte vara diffusa och lösningarna får inte vara otydliga. Vi behöver tänka i två spår. Ett vad vi ska göra långsiktigt och ett vad vi kan göra kortsiktigt.

Gunvor Engström eftersträvar det konkreta.

– Kom inte tillbaka med en sådan här skrivelse som den ni gett mig nu, för då kan jag inte göra någonting, säger hon med ett skratt och fortsätter:

– Ni måste precisera er. Och säg inte att alla beslut borde ligga hos länsstyrelsen. Jag tror inte att allt blir bra bara länsstyrelsen får bestämma. Det är inte säkert att besluten alltid blir rätt bara för det.

Efter fyrtio minuter är mötet över. För fiskarna återstår en hel del arbete, för landshövdingen är det dags att kasta sig över nästa ämne. En vanlig dag avlöser mötena varandra och de kan röra vitt skilda ämnen. Och allt förväntas Gunvor Engström vara insatt i.

1 september 2008 tillträdde hon som landshövding i Blekinge. När kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell ringde och frågade om hon var intresserad blev hon inte överraskad.

– Jag hade fått frågan en gång tidigare, men då var det inte aktuellt.

När det var, eller vilket län det handlade om, vill hon inte avslöja men hon konstaterar att när det gällde hennes tillsättning som landshövding handlade det inte om att regeringen ville få bort någon från politiken. Hon var vd på Bank2, med uppdrag att hitta en köpare av banken och hade precis lyckats med sitt säljuppdrag.

– Så man kan ju säga att förfrågan om jag ville bli landshövding snarare var en nyrekrytering, säger hon med ett stort leende.

Med sin bakgrund inom näringslivet och bland annat vd för organisationen Företagarna är Gunvor Engström van att skapa opinion. Hon beskriver sig själv som frispråkig. För frispråkig för att vara landshövding menar vissa. Själv säger hon att hon är ovanligt lite diplomatisk för att vara landshövding, men väldigt diplomatisk i förhållande till vad hon skulle vilja vara.

– Jag tror inte att jag är nedsänd från himlen för att rädda Blekinge. Däremot är det mitt jobb att lyfta fördelarna med Blekinge och se vad vi kan bidra med i stället för att känna oss avsides och missgynnade.

Från länsstyrelsen till residenset är det bara några minuters promenad. En del av övervåningen är landshövdingens privata. Bottenvåningen används för mottagningar och sammankomster. Gunvor Engström förlägger allt fler aktiviteter i residenset för att öppna upp och välkomna olika grupper i samhället. Residenset är Blekingebornas hus betonar hon.

Genom fönstret syns Östersjön. Trots att vädret inte är det bästa är utsikten mot havet mäktig.

Lunchen dukas fram i pelarsalongen, rummet som återfick sin röda färgsättning tack vare att en privatperson skriftligen dokumenterat hur det ursprungligen såg ut. Maten är närproducerad, vilket är viktigt. Samtidigt höjer Gunvor Engström gärna blicken och ser bort mot grannländerna på andra sidan Östersjön. Hon tror på samarbete. Över gränserna. Oavsett om det är med andra länder eller andra städer.

– Jag ser mig som en världsmedborgare. Allt hänger ihop över länsgränser och nationsgränser. Det fungerar inte att utestänga omvärlden, och inte våga se det utbyte vi kan ha med andra länder och kulturer.

Själv tror hon att det är uppväxten som satt avtryck. Föräldrarna var missionärer, och de första åtta åren bodde hon och hennes familj i Indien. Att komma hem till Sverige och Stockholm var en stor omställning.

– Det var visserligen lättare för mig än för många andra, eftersom jag pratade svenska och såg svensk ut. Men man pratade om helt andra saker här. Jag minns att jag fick frågan vem jag gillade bäst, Elvis [Presley] eller Tommy [Steele], och jag visste inte vad de talade om, säger hon.

Sedan Gunvor Engström kom till Sverige som åttaåring har Stockholm varit hennes bas. Hon har kvar bostaden och är fortfarande skriven där. Något som provocerat en del Blekingebor och orsakat skriverier i lokaltidningarna.

– När jag flyttade kollade jag med Skatteverket. Jag hade räknat med att vara skriven i Karlskrona. Men Skatteverket konstaterade att min make är kvar i Stockholm och arbetar där, mitt arbete som landshövding är begränsat under en tidsperiod och jag har för avsikt att flytta tillbaka till Stockholm. Alltså skulle jag vara skriven där.

Att vara landshövding är en splittrad roll. Samtidigt som Gunvor Engström ska vara ambassadör för Blekinge är hon regeringens förlängda arm ut i länet. Och chef för en myndighet med cirka 150 anställda. När hon tillträdde drogs länsstyrelsen med ekonomiska problem och sedan dess har stora besparingar genomförts.

– Nu är det jobbigaste gjort och vi kan fokusera mer på det utåtriktade jobbet. Att hjälpa till att utveckla länet och arbetstillfällena som finns här, säger hon.

När lunchen närmar sig sitt slut är bilen framkörd. Landshövdingen är inbjuden av Blekinge Upp för att diskutera entreprenörskap och upplevelseindustrin. Hon trycker på vikten av att tala om vad man har att erbjuda, att det finns något att sälja och att det finns någon som är beredd att betala, en kund. Att skapa intäkter är bra och inte något fult. Den mentala inställningen är viktig, och hon betonar att man själv formar sin framtid. Hon framhåller också att hon som landshövding har möjlighet att lyfta, synliggöra och entusiasmera företagandet som finns i länet.

På plats i lokalen spelar tjejbandet Frank Sylvester. Landshövdingen, som själv en gång i tiden studerade musik i London, blir imponerad.

– Ni har ett jobb på gång, säger hon bestämt. Nästa gång jag behöver någon som spelar i samband med en middag på residenset vill jag att ni kommer dit.

Och där visar hon vad arbetet som landshövding delvis handlar om. Att hjälpa till att bygga nätverk, marknadsföra och sprida det som Blekinge har att erbjuda. Länet har länge varit ett område som fått mycket stöd, men Gunvor Engström vill att det ska kunna stå på egna ben. Hon fascineras av vad drivkraften hos människor kan leda till, och entreprenörskap och företagande ligger henne extra varmt om hjärtat.

– Alla Blekingebor har ett ansvar för sitt län. I varje situation kan man bestämma sig för att man ska vara välkomnande och vilja visa upp vad Blekinge har. När folk vet vad som finns, det är då man kan börja sälja. Det är det som ger försörjningsmöjligheter så att man kan bo i länet, säger hon.

Timmen hos Blekinge Upp går snabbt och i stället för att hålla ett långt tal väljer Gunvor Engström att ha en dialog med dem som samlats där. Att få höra vad andra tycker är mer intressant än att bara prata själv, konstaterar hon.

Från fiskerinäring till upplevelseindustri. Fredagseftermiddagen närmar sig och nu väntar lite privat tid för landshövdingen. Något som hon inte har så ofta längre. Under eftermiddagen kommer hela familjen till Karlskrona.

På väg in i bilen tittar hon upp mot himlen och säger att hon hade hoppats på lite bättre väder. Fortfarande är det mulet och blåsigt.

– Det hade ju varit trevligt om Karlskrona visat sig från sin finaste sida. Jag har inte hunnit träffa familjen på länge och nu kommer både barn och barnbarn. Trots att det är roligt att vara ute och träffa människor och vara med och påverka så är det till syvende och sist familjen som är det viktigaste, säger hon.

Charlotta Danielsson