”Det ligger någonting i formatet som tilltalar den juridiskt skolade författaren, dristar jag mig att påstå.”
Varför skriver man en deckare när man är chefsjurist på Posten Norden, har tre barn och fullt upp i privatlivet?
Efter att ha givit ut tre kriminalromaner på två år får jag ofta frågan hur jag hinner och orkar. Hur kan man kombinera författandet med ett krävande jobb i ledningen för en av Nordens största koncerner? Vänd på frågan, i stället!
Hur blir man en bra ledare som möter ständiga utmaningar och framtidsfrågor om man inte är en person som kan fokusera på något annat än sitt arbete? Det säger sig självt att det inte går att ägna dygnets alla vakna timmar åt att antingen jobba eller att tänka på det. Även om många försöker ...
Min tro är att vi alla behöver något som tillför energi. Positiv energi. Jag har vänner som stiger upp klockan sex för att göra yoga, spela golf, eller åka till stallet för att rykta en älskad häst. Min man kan ge sig iväg fem på morgonen, i november, för att jaga vildsvin i hällande regn.
Om jag så hade en pistol i pannan skulle jag aldrig göra något sådant, men jag kan stiga upp lika tidigt för att skriva mina böcker och jag kan sitta uppe sent på nätterna av samma skäl.
När någonting ger mer energi än det tar, då skapar man utrymme för detta. Plötsligt går det att klämma in några extra timmar fast schemat är fullspäckat.
Jag är fast övertygad om att jag blir både en bättre chef och en bättre chefsjurist om jag då och då lyfter blicken bortom de postala frågorna, även om det förstås finns annat än mordgåtor att ägna sig åt.
Sedan tror jag också att det finns något i deckargenren som passar en juridisk hjärna.
Om man studerar ett antal kända författare så är det förbluffande många jurister som ägnar sig åt genren. Vem känner inte till Jens Lapidus, Åsa Larsson eller varför inte John Grisham? Jan Guillou har läst juridik och Tove Klackenberg är domare. Thomas Bodström kräver ingen närmare presentation.
Det ligger någonting i formatet som tilltalar den juridiskt skolade författaren, dristar jag mig att påstå.
Kanske är det bundenheten i utformningen som lockar? Det finns de som säger att alla jurister är strukturfascister, och visst ligger det någonting i detta.
En klassisk deckare kräver nämligen sin förutbestämda form. Det gäller att leverera på ett antal fastställda parametrar. I första hand ska läsaren erbjudas ett allvarligt brott få deckare handlar om snatterier eller ringa misshandel. För det andra krävs det en huvudperson med en intressant personlighet eller historik som berör läsaren. Ett trassligt privatliv, konflikter på jobbet, lite bristande social kompetens, allt detta går med fördel hem.
Det måste också finnas ett spännande slut, en deckare som inte har en rafflande upplösning är inte värd namnet. Lika självklart måste det också finnas en röd tråd, en viss logik i berättelsen. En normal ung flicka kan inte plötsligt förvandlas till en styckmördare och en hygglig familjefar bör inte oförhappandes avslöjas som en galen psykopat i det sista kapitlet. Allting måste falla på plats och säcken ska knytas ihop på slutet. Lösa trådar duger inte – precis som i ett rättsligt utlåtande.
Och kanske är detta svaret på varför vi jurister fastnar för kriminalgåtor framför poesi, kärleksromaner eller fantasyskildringar.
Efter åratal av juridisk analys, legala promemorior och rättegångsinlagor känner vi oss hemma när vi kan luta oss mot deckarens strikta format. Den formbundna genren passar oss som hand i handske.
En vän av ordning kan då fråga sig varför så få revisorer ägnar sig åt den ädla konsten att skriva deckare. Även revisorer tillhör ett strukturälskande skrå, som ogärna avviker från givna mallar.
Men förvånansvärt få medlemmar i Far skriver om ond bråd död, trots att excel-ark borde lämpa sig synnerligen väl för att planera till exempel en pusseldeckare.
Kanske ligger svaret i det som unga jurister får lära sig den första terminen på Juridicum:
”Språket är juristens främsta verktyg.”
Inte siffror alltså ...
Viveca Sten är chefsjurist på Posten Norden. Hennes tre deckare i Sandhamnsserien har sålt i närmare en halv miljon exemplar och har översatts till många språk.