Alla kan tjäna på politikernas ökade intresse för riskhantering. Det menar Torbjörn Wikland, huvudförfattare till en bok om intern kontroll och riskhantering som kommer ut på Far Förlag efter årsskiftet.
Du menar att intern kontroll delvis är en felöversättning, hur då?
– Det engelska ordet control betyder i första hand styrning och i andra hand kontroll, vilket tyvärr inte framgår i den svenska översättningen. Man kan dra en parallell till fjärrkontrollen, remote control på engelska, som egentligen inte betyder fjärrkontroll utan fjärrstyrare.
Varför kan vi förvänta oss ökade krav och regleringar på området?
– Att riskhantering har blivit ett så stort ämne just nu har mycket att göra med den senaste finanskrisen. Inom EU och även i USA förs diskussioner om ytterligare begränsningar av marknaden och på hemmaplan har fallen Carnegie och HQ Bank visat att Finansinspektionen haft en tuffare inställning de senaste åren, som en följd av finanskrisen.
Vem tjänar och vem förlorar på att risk är i ropet?
– Om man ska generalisera blir den som bara går in för att anpassa sig till nya lagar och regler förlorare, medan den som ser riskhantering som en möjlighet att öka sin konkurrenskraft blir vinnare.
Blir det ett kapitel om HQ Bank i den nya boken?
– Så mycket vågar jag inte lova, men en fråga som förtjänar att lyftas upp är att det i Sverige inte finns någon whistleblower-funktion. I HQ Bank fanns en styrelseledamot som pekade på att riskbedömningen i tradingportföljen var åt pepparn. När hon inte fick gehör valde hon att avgå. Hon var en whistleblower, men ingen, förutom Finansinspektionen, lyssnade. I USA finns numera särskilda företag som fungerar som ett slags informationslådor för risker och varningar.