EU:s tjänstedirektiv trädde i kraft 28 december 2009. Det ska garantera fri rörlighet för tjänster och underlätta för de företag som tillhandahåller eller tar emot tjänster inom EU. Tjänstesektorn utgör 70 procent av EU-ländernas ekonomi och står för minst 60 procent av alla jobb. Handeln med tjänster över nationsgränserna är dock liten och därför är chanserna goda att tjänstedirektivet ger en positiv skjuts åt ekonomin.

Det finns ingen lista över vilka områden eller yrken som omfattas av direktivets bestämmelser. Tjänstedirektivet innehåller en allmän definition av tjänstebegreppet som innebär att det ska röra sig om ”verksamhet som en tjänsteleverantör utövar mot ekonomisk ersättning”. Exempel på områden som omfattas, och som nämns på regeringens hemsida, är:

  • Företagsrelaterade tjänster (konsulttjänster inom exempelvis ledarskap, förvaltning, certifiering och testning)

  • Underhåll, skötsel och säkerhet

  • Byggsektorn och arkitektverksamhet

  • Fastighetstjänster (exempelvis fastighetsmäkleri)

  • Turism (resebyråer, researrangörer och turistguiders verksamhet)

  • Fritidsanläggningar, sportanläggningar och nöjesparker

  • Hotell, restaurang och catering

  • Informationstjänster (exempelvis webbportaler, nyhetsbyråer och utgivningsverksamhet)

  • Utbildnings- och fortbildningstjänster som inte bekostas av skattemedel

  • Uthyrnings- och leasingtjänster (exempelvis biluthyrning)

  • Hushållstjänster

Arbets-, skatte- och straffrätten påverkas inte av tjänstedirektivets bestämmelser. Ett antal andra områden är också undantagna från direktivets tillämpningsområde. Till dessa hör bland annat tjänster inom bemanning, säkerhet och transport samt tjänster som huvudsakligen finansieras med skattemedel, till exempel sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster. Flera av de tjänster som inte berörs av det nya direktivet, såsom finansiella tjänster, anses redan till stor del ha en harmoniserad lagstiftning.

För att göra det enklare för företagare att utföra tjänster över gränserna ska varje EU-land tillhandahålla en så kallad kontaktpunkt. På en enda hemsida ska tjänsteleverantörer och tjänstemottagare kunna hitta all information som krävs för att kunna bedriva tjänsteverksamhet i ett EU-land. Även konsumenter ska kunna få information via kontaktpunkten, bland annat om vilka krav en tjänsteleverantör måste uppfylla och allmän information om konsumentskydd i andra medlemsländer. Kommerskollegium har tillsammans med Konsumentverket och Tillväxtverket byggt upp den svenska kontaktpunkten för tjänster som finns på <www.verksamt.se>. Gå in på sidan och se vilka möjligheter du har.

Ewa Fallenius är EU-expert på PricewaterhouseCoopers. Hon är civilekonom med en Master of European Studies från College of Europe (Brugge). Har du frågor om EU sänd dessa till ewa.fallenius@se.pwc.com.