åt oss få det hela överstökat med en gång: Jag älskar siffror. Hur underbart är det inte att få sätta sig en helg med ett välfyllt Excel-ark och verkligen ha tid att dyka ned i alla detaljer? Riktigt många flikar, ordentligt med korsreferenser mellan cellerna och kanske till och med krydda arbetet med lite mustig makroprogrammering för att ta siffertrixandet till oanade nivåer?!
Numer händer det tyvärr allt för sällan att jag får leva ut detta delvis dolda begär; en och annan resultat- och balansräkning får då och då stilla den värsta abstinensen. Det är därför med ett sting av vemod jag minns några intensiva veckor för många år sedan då jag kunde grotta ner mig i statistik över nybilsförsäljningen i Europa och Nordamerika under de då senaste tio åren – år för år, land för land, märke för märke, modell för modell – ner till olika motorvarianter. Megabyte efter megabyte av siffror. Det var underbart!
Syftet var enkelt: Det handlade om att försöka förutsäga framtiden. Genom att leta efter korrelation mellan försäljning av bilar med miljöegenskaper och positiva och negativa incitament i form av skatter, premier, förmåner och annan miljöreglering, hoppades vi kunna förutse vilken effekt kommande lagstiftning skulle få. På så vis skulle det bli möjligt att åtminstone grovt kunna prognostisera det diskonterade nuvärdet av en investering i nya, gröna modeller med hänsyn till framtida reglering. Och allt hände i Excel!
Just detta att diskontera framtiden är när man tänker på det en lite underlig övning. Översatt till engelska blir tvetydigheten tydlig; ordet discounted betyder ju både diskonterad och rabatterad. Så är det vad vi gör? Rabatterar framtiden? Eller är det precis tvärtom: Vi ger oss rabatt i dag och låter framtiden betala. En företrädare för en stor indisk bilkoncern säger det rätt ut: – Vi stjäl från framtiden!
Men å andra sidan – vad är alternativet? Att bara leva i nuet och inte låtsas om morgondagen? Att aldrig göra investeringar som inte går att betala med redan intjänade medel? ”Den som är satt i skuld är icke fri!” Det låter knappast övertygande.
Jag kan inte låta bli att tänka på den nu pensionerade vice vd:n för att ett av Sveriges större företag. Vid ett frukostmöte för många år sedan (då jag var betydligt yngre och mer lovande än jag är i dag) frågade jag honom hur företaget skötte sin strategiska planering. Han svarade roat: – Det är typiskt er unga! Ni vill bara hålla på med strategier och planering. Men det säger jag dig, det är i vardagen ett företag och en företagsledning ställs på prov. Vi tänker strategiskt vid behov!
Till hans försvar kan sägas att företaget numer har ett mycket strukturerat sätt att planera både på lång och kort sikt. Men det är verkligen inte lätt.
Och ska man tänka globalt blir det ännu svårare. Utmaningen är helt enkelt att låna av framtiden när det ligger i framtidens intresse att göra så – och egentligen bara då. Men hur i all sin dar ska man veta vad som ligger i framtidens intresse och vad som inte gör det? Och hur ska man veta hur människor kommer att bete sig i framtiden?
Enligt en SIFO-undersökning som nyligen presenterades i SVT:s Rapport säger sig sju av tio svenskar vara beredda att sänka sin levnadsstandard för att bekämpa växthusgaserna. Det låter finfint! Men när en av mina kolleger frågade omkring 5 600 personer i Norden, inte bara vad de tycker utan också vad de gör, visade det sig att det bara är några få procent som gjort större förändringar av den egna livsstilen för att minska sin miljöpåverkan. Så vad ska man räkna på?
Det är här Excel kommer in i bilden! I Excel kan man räkna med en lång rad möjliga framtider samtidigt. I tabeller och flikar kan man se både vilka effekter dessa olika framtider får och vilka investeringar som krävs för att åstadkomma det ena eller det andra scenariot. Sen är det bara att välja framtid. Synd bara att det inte är lika lätt i verkligheten ...
Mattias Iweborg är vd för Enact Sustainable Strategies och har arbetat med hållbar affärsutveckling de senaste tio åren.