Helena Adrians revision i en stor reklambyråkoncern har anmälts till och utretts av Revisorsnämnden (RN) och hon har fått en disciplinär kritik. Hon har överklagat RN:s beslut till länsrätten. Det är så det är tänkt att gå till om man anser sig felaktigt kritiserad. Men Helena Adrian har också dragit ut i ett privat krig mot RN; syftet tycks vara att förminska och förlöjliga, menar Göran Raspe i denna replik på artikeln ”Har RN verkligen rätt kompetens?” i Balans nr 2/2010.
I sin debattartikel klagar Helena Adrian på bristande kompetens, djup okunskap och många frågor till henne under utredningen. Hon oroar sig för om RN har rätt resurser för fullgörande av sitt uppdrag. Dramatiserande med (vad jag kan se) påhittade citat riktar hon sin ilska mot RN och en speciell, men icke namngiven, revisor. Eftersom den revisor Helena Adrian försöker nedgöra inte kan vara någon annan än jag, så har även jag beretts tillfälle att göra ett debattinlägg.
Efter 35 år som revisor med drygt 600 ofta mångåriga revisionsuppdrag och 5 år på RN känner jag personligen inte någon oro för brist på kompetens, relevanta kunskaper och utredningsförmåga. En fortsatt debatt med Helena Adrian i den stil hon valt kan dock inte ha allmänt intresse. Mina privata noteringar från det möte vi hade (i maj 2008) behandlar helt andra saker än de som fastnat i hennes minne. Det var många frågetecken som skulle rätas ut och Helena Adrian har fastnat i detaljer. Tillåt mig i stället att ge min bild av RN:s sätt att arbeta med disciplinärenden.
RN:s undersökningar sker normalt genom skriftligt förfarande. Då kan frågor som ställs till en revisor övervägas noga och revisorn ges tid att formulera sina svar med eftertanke. Det ökar rättssäkerheten i processen och skyddar alla inblandade mot misstolkningar. Undersökning genom personliga möten sker endast undantagsvis. Det finns psykologisk risk i mötet mellan myndigheten och en granskad revisor. Det personliga mötet ger inte heller samma möjlighet till noggranna överväganden och formuleringar, och det är vanskligt att dokumentera och återge vad som förekommit på ett objektivt och oomtvistligt sätt. Helena Adrians inlägg belyser detta.
Inlägget belyser även en viktig skillnad mellan det uppdrag den ”praktiserande” revisorn har och ”RN-revisorns” uppgifter. Praktikern granskar redovisning och rapportering. RN-revisorn som inte får ha egna uppdrag har klivit av allmänpraktiken för att granska andra revisorers revision i en myndighets tjänst. På RN tappar man visserligen den dagliga kontakten med löpande förändringar i de olika regelverk som de reviderade företagen har att tillämpa. Det är ofrånkomligt, men inte detsamma som djup okunnighet eller bristande kompetens för att utföra huvuduppgiften. Vi har lång och bred erfarenhet från partnerposition i större byråer. Vi har tillgång till samma blågula böcker och databaser som praktiserande revisorer och kontrollerar regelfrågor och annat under granskningens gång precis som praktiserande revisorer. Vi har också möjlighet att konsultera och kvalitetssäkra.
Helena Adrian förargar sig över att ha fått svara på många frågor (70?). RN ställer frågor i den omfattning som krävs för en rättvis och juridiskt hållbar utredning. När anmälaren tagit upp många punkter, när dokumentationen är rörig och ofullständig, när granskningsprogram saknas eller om den röda tråden i revisionen inte går att spåra måste vi ställa fler frågor. När revisorn inte har dokumenterat en adekvat granskningsinsats inom väsentliga områden blir det också fler frågor för att vi ska förstå om revisorn ändå kan anses ha haft grund för sina uttalanden. Om revisorns svar är otydliga måste vi ställa kompletterande frågor. Det hör inte till vanligheten att det ställs så många frågor, men om det i undantagsfall krävs så måste det ske. RN:s arbete sker under lagarna.
Hos RN är det sörjt för att ingen ska kritiseras för något som bygger på felaktiga uppfattningar om fakta eller regelverk. Om medarbetarna inom RN kommer fram till att en revisor ska kritiseras har ärendet handlagts av en jurist i samråd med en revisor. Alla fakta och bedömningar kontrolleras under beredningen mot juridiska källor, RN:s praxis med mera. Intern kvalitetssäkring sker genom nämndens chefsrevisor, dess chefsjurist och myndighetschefen. Ändringar, strykningar och tillägg hör till rutinen. Både RN:s kansli och dess tillsynsnämnd arbetar efter principen ”hellre fria än fälla”. I bland blir till och med en föreslagen och väl motiverad varning nedsatt till en erinran om tillsynsnämnden känner tvekan på någon punkt. Detta sker innan ett beslut publiceras, så en revisor kan inte upptäcka det och glädjas åt att ha fått en gynnsam behandling.
hela processen är med andra ord mycket rättssäker. Disciplinärenden bedöms slutligt av RN:s tillsynsnämnd som utför en ytterst noggrann granskning av kansliets förslag. Tillsynsnämnden leds av en erfaren domare och i nämnden ingår två av FAR SRS nominerade revisorer och andra mycket erfarna personer med olika bakgrund. Tillsynsnämndens ledamöter utses av regeringen efter vederbörlig prövning. Helena Adrian var ju 2009 nominerad av FAR SRS till ledamot av tillsynsnämnden. Personligen tycker jag det är synd att Helena Adrian inte utsågs till ledamot. Om hon hade fått tillfälle att delta i nämndens arbete hade hon tveklöst fått en bättre förståelse för hela den samlade kompetens och all den omsorg som ligger bakom varje disciplinavgörande från RN.
Auktoriserad revisor Göran Raspe var revisionsdirektör vid Revisorsnämnden 2004–2009.